Idag fick jag nog. Orkar inte ma sa här jäkla knäppt som jag gör och ga runt och oroa mig hela tiden. Framförallt över huvudvärken. Ringde 1177. Tänkte att de far liksom bestämma huruvida jag ska ga till doktor eller inte. Med varan sjukförsäkring vi har maste jag ända ringa schweiziska 1177 innan jag gar till doktorn, sa jag tänkte att jag likagärna kör pa svenska först. Haha säger jag bara. Började förklara att jag haft huvudvärk mer eller mindre varje dag i 2 manader, Att jag inte sovit ordentligt pa dessa tva manader heller. Hur jag vaknar upp och hur jag känner när jag vaknar. Att jag googlat för mycket och gjort mig själv mer nervös. Da kommer fragan som fick mig att hajja till. "Vilken slags medicinering tar du för din panikangest och när sökte du för det". Jag fick inte fram mer än ett "eeeeehhh?". Da vaknade hon till liv. Absolut inte att jag behöver oroa mig för att jag skulle ha en hjärntumör eller liknande, att jag däremot maste söka hjälp för mig panikangest. Ehm, jaha? Där ser man? Att jag ska söka hjälp för mina sömnbesvär och att hon är helt övertygad om att huvudvärken successivt da även kommer att försvinna. Hon jämförde mig som en dator som behöver en omstart, att jag helt enkelt varit igang för länge utan att samla tillräckligt med energi för att funka, att det är det som är problemet. Allt ligger i min brist pa sömn, och uppenbarligen min panikangest? Förlat, men jag har fortfarande svart att greppa det. Hon tyckte jag ska ga till doktorn sa att jag kan fa bade piller för angesten (antidepressiva?) och sömntabletter sa att jag kan sova. Och jag känner lite... NEJ TACK. Vill varken ha sömntabletter eller antidepressiva. Va fan, jag är inte ledsen? Sitter inte hemma i min ensamhet och grater? Nej tack, inga piller här inte. Savida det inte blir helt nödvändigt, vilket jag verkligen inte hoppas. Nej, inatt ska jag lägga mig och sova bättre än pa länge, och vakna upp nangang gärna längre än 2 timmars sammanhängande sömn. Yes box!mina

Det har inte blivit manga uppdateringar pa senaste, men jag har helt enkelt inte haft varken tid eller lust. Sant händer ibland. Men nu är jag tillbaka, pa alla sätt och vis. Mar bra igen. Eller atmistone mar jag inte sa galet daligt längre. Jag vet inte, eller sa kanske jag vet, vad det är som har varit fel de tva senaste manaderna, men jag hoppas verkligen att det inte händer igen. Jag har inte sovit ordentligt, och tro mig, efter tva manader börjar det kännas. Har inga problem med att somna, men sen vaknar jag runt 12 pa natten, kallsvettig, hjärtklappning, en klump i halsen sa stor att jag tror att jag kommer att kvävas. Sen är det kört. Sen kommer tankarna som bara kan komma mitt i natten och det blir inte mycket mer sömn. I 2 manader har det varit sahär. I lördags natt sov jag mellan 24 och 4:30 i ett svep. Jag vet inte om det gar att första vilken känsla det var! Allt det andra börjar försvinna det med, och jag vaknar inte längre pa morgonen med ont i magen och huvudvärk. Nej faktiskt sa känner jag mig bättre än pa väldigt länge. Tog upp mitt oro över att huvudvärken skulle vara nat annat än vanlig spänningshuvudvärk med min massös förra veckan, och hon tittade pa mig och sa att hon är ju ingen doktor och kan inte sätta en diagnos, men att hon tyckte att jag absolut inte borde oroa mig och gav hennes anledningar till varför jag inte borde göra det. Och jo, jag tror väl ocksa, att om det nu hade varit nat allvarligare, sa borde jag ju känna mig sämre efter 2 manader och inte bättre. Som sagt, jag har fortfarande en liten del logik i mig, även om den ologiska sidan ofta tar över.

 

Helgen har ocksa varit bra. Den bästa pa länge. I fredags at vi ostfondue och bara myste. I lördags bega vi oss till en sportoutlet och köpte handbollsoutfit till Alex. Sen fortsatte vi till L-thal och skulle handla lite. Haha, jag skrattar fortfarande... Inne i affären fragade jag Lars om han ville köpa lite vin. Han tyckte inte att han hade rad med det denna manaden. Jag sa till honom att det är ok, jag har pengar att betala lite vin för. Han kommer tillbaka med en lada vin, jag säger skämtsamt ladda inte upp med tunga artilleriet nu, och gar och betalar.  Och haller pa att smälla av! Kostade ungefär 1000 lappen mer än jag räknade med. Vinet, som Lars trodde kostade 22:90 chf för hela kartongen kostade 22:90 per flaska... haha. Shit vad vi har garvat hela helgen. Tror kassörskan har garvat hon med, för hon sag min min när jag skulle betala, haha. Ja jisses, sa kan det ga. Nu har vi atminstone bra vin att bjuda pa nästa helg när Oma och Opa kommer pa middag, haha. 

Senare pa kvällen kom Grossmami och Grosspapi över pa raclette. Barnen hade hur kul som helst, lite väl kul ibland, hehe. Men sa kan det ga. 

 

Igar var det underbart söndagsslapp. Eller inte. Pa morgonen gjorde vi inte mycket mer än bara va. Efter lunch akte vi ut till skogen och gick en promenad, barnen älskade det! Vi hittade ett gäng med röksvampar och hade skitkul. Sen kom vi hem, drack varm choklad och chailatte. Sen kom min energi ikapp som jag missat de senaste manaderna. Började med att putsa fönstrena, insag hur dammigt det är uppe pa hyllan i vardagsrummet, fixade där uppe, insag hur smutsiga glasskivorna inne var, tog ut alla gla och gjorde rent. Tänkte, att när jag ända är i farten kan jag ju putsa glasskivorna inne pa kontoret ocksa. Ställde upp barnens playmobile saker och fixade. Sa skönt det kändes! Avslutade dagen med en god middag, och ett glas vin. Haha, ja jisses. 

 

Avslutar detta inlägget med tva bilder, bada tagna i Sverige förra veckan.

 

 

 

De som känner mig väl vet om att jag är en hypokondriker. En riktigt illa san. Inte sa pass att jag springer till doktorn var och varannan dag, utan snarare tvärtom- gar aldrig till doktorn men är säker pa att jag borde. Och jag avskyr det. Nanstans VET jag ju att det är inget fel pa mig, men ända kan jag inte lata bli att goggla (största misstaget man kan göra!). Just denna veckan har varit riktigt illa. Jag har faktiskt matt riktigt riktigt daligt, psykiskt, och pa det ungefär planerat min begravning (ok, kanske inte riktigt sa illa, men ända). Lustiga är att googlar man stress och angest, sa ger det ungfär identiska symptom som hjärntumör. Lustigt det där, Fast googlar man "djupare" pa hjärntumör sa skulle jag ha en hjärntumör i ungefär varje del av hjärnan. Hur stora är oddsen för det? Atminstone har jag gett upp bröstcancer, eftersom jag kollar det varje ar. Sen finns det ju MS, som är mindre kul det med. ACK VAD LÖJLIG JAG ÄR. Som sagt, jag vet, men jag kan bara inte hjälpa det! Samtidigt sa far jag san angest över att vara sa otacksam över livet, när det faktiskt finns folk där ute som faktiskt är sjuka. Men äh jag skyller pa daliga gener. Har en del sana. Väldigt manga faktiskt. Hoppas att de stannar hos mig atminstone sa att Alex och Isabella slipper dem, hehe.

 

(Det värsta är att jag sitter och skäms ihjäl över detta inlägget. Fast det känns bra att fa ut det. Men ända. Pinsamt löjlig är jag!)

Imorgon är det dags. Spielgruppe. Jag tror att jag är mer nervös än vad Isabella är. Det känns bara sa stort, det känns inte alls som att det var länge sen som jag gick med Alex till Spielgruppe första gangen och tänkte att det är saaa länge kvar tills det är Isabellas tur. Nej, inte sa länge längre, imorgon är det dags! Hon har förberett sig hela veckan, och har beetämt vilken ryggsäck hon ska ha med osv. Sen har vi lekt Playmobile hela veckan, där Isabella är barnet som gar till Spielgruppe och vinkar hejda och väntar pa att mamma ska hämta henne. Det är san galen skillnad pa Alex och Isabella och det verbala. När Alex började Spielgruppe kunde han knappt säga Alex!
Det enda som blir lite stressigt imorgon är att Spielgruppe är mellan 8:30-11:30. Jag är inte säker pa hur lang tid det tar att ga dit, men Alex slutar KG 11:50. I normala fall far ju Lars se till att vara hemma 11:50 pa torsdagar, MEN han rakar vara i Spanien, sa det gar inte riktigt. Naväl, far helt enkelt i värsta fall hämta eller ga hem med Isabella nagra minuter tidigare.

Mindre kul är att jag haft huvudvärk varje dag ett tag nu. Jag vet när och hur den kommer, men vet inte hur jag ska bli av med den. Eller jo typ flytta hade nog hjälpt. Jag vill verkligen inte gnälla, men det är bara mycket just nu (Madde vet vad jag menar, hon har ju ända upplevt det). Det är barn som springer in och ut och fram och tillbaka hela tiden. Alex L, hon har nan fix idè för sig att kissa hemma hos oss? Alltsa, hon kommer varje dag och kissar här, med släckt lampa och öppen dörr. Igar var hon pa lekplatsen och hennes mamma var ocksa ute, och ända kom hon inspringade "Jag ska bara kissa" hem till oss? Sen är barnen ganska "fräcka" och kommer och ber om dricka, glass, tuggummi, ja allt möjligt. Jag har inte en lugn stund här hemma. Ibland saknar jag att se mina egna barn bland alla andra! Igar lagade jag ända mat tillsammans med L's 3arig lillasyster hängade pa mig. Vet inte ens om mammorna är medvetna av springet hos oss, men jag känner att det snart är dags att sätta en gräns. Eller hoppas att hösten kommer snart sa att ungarna haller sig inne i sina egna hem!

 

(Och p.s Madde.Dörrstopparna FUNKAR INTE! Eller snarare, hinten funkar inte, suck!)

Vet inte vad för basiller Madde släpat med sig fran Sverige, men sjuk är hon. Lars känner av det lite ocksa, ont i kroppen, knoppen och allmänt meh. Tror att Madde har akt pa det värst, med ont i halsen ocksa. Jag känner mig mest trött och hängig, med en huvudvärk som bara inte vill ge med sig, störingt! Känns som att jag kan somna och sova flera timmar, men tyvärr är det ju inte en möjlighet.

Imorgon firar vi nationaldag, Lars mamma och Paul kommer hit. Alskar 1 Augusti, det är en mysig dag! Pa fredag är vi (tror jag) hundvakter i en vecka, ska bli kul att se hur det gar.

Jag som trodde att jag bara hade nan snabb sommarförkylning far nog tänka om. Fy, kunde knappt sova inatt för att jag hade sa jäkla ont i halsen, inte alls kul. Antar att jag akt pa liknande infektion som jag hade i vintras och gick med ont i halsen i 1 manad. Lars kom hem med tabletter idag iallafall som gör sa att det känns ok, men fy vad trakigt det är att ma lite daligt. Och att känna sig svag. Men, det gar över!

Nu ska vi se om vi far in vara barn. Tror det kommer att vara skrik och panik, det pagar nat slagt vattenkrig ute pa garden, hehe.

Jisses, igarkväll kom nan slags förkylnings snabbt krypande upp pa mig. Näsan började svullna upp, ögonen rann, huvudvärk och ont i halsen. Imorse vaknade jag klockan 6 och var tvungen att ga upp och ta en värktablett och somnade om till 9 när resten av familjen vaknade. Nu känner jag mig mest hängig, och blir trött för minsta lilla. Vet inte om det är nan förkylning, eller helt enkelt stress som släpper. Det har varit en lang vecka.

Igar fall en sandär pusselbit pa plats. Jag och Lars satt pa altanen och pratade, jag malade naglarna och barnen var här och där hos alla grannbarn. En helt perfekt fredagskväll helt enkelt. Jag sa till Lars, att det är kvällar som denna som far mig att undra varför jag överhuvudtaget tänker tanken pa att vi skulle skaffa en nummer 3? Att bli bunden till en bebis pa det sättet igen, men jag vet inte varför tanken kommer. Kvinnlig genetik eller nat, vi är ju trots byggda för att föda barn! Men da kom orden fran Lars, som fick mig att tänka om helt. Vi kan ju faktiskt utöka varan familj! Men vem har sagt att det maste vara med en människobebis? Varför inte skaffa hund om nagra ar? Och ja, där satt den! För mig är en hund precis som att ha ett barn, kräver samma uppmärksamhet, ja ni med hund vet ju hur det är. Och det känns sa rätt, detta är vad jag vill! Vi ska helt enkelt ha 3 barn, fast 2 människo och ett hundbarn. Love it! Fast vi väntar ett tag, gärna tills vi har ett hus. Sen ska 4 bli 5!

Vilken mandag morgon vi har här hemma, hjälp! Alex ville inte vakna alls imorse och grävde ner sig djupare och djupare i täcket och var skitsur pa mig när jag skulle väcka honom. Hann inte mer än att ta pa mig träningskläder förrän Isabella ropade pa mig och ville komma upp. Hinner inte mer än att lyfta upp henne förrän hon kräks ner hela mig. Atminstone fangade jag upp alls och behövde inte torka golvet.Alltid nat! En stund senare lyckades hon kräkas i fatöljen, sa det var bara till att ga ner i tvättstugan och se om det var ledigt, och eftersom det var det sa samlade jag ihop all tvätt och tvättar idag istället för imorgon som jag brukar.

 

Nu hoppas jag att Isabellas mage lugnar sig lite. Hon har fran och till haft feber i helgen ocksa. Ja helgen, vilken helg det varit! Kvartersfesten och sen igar satt vi hos grannarna hela dagen och at och drack, skrattade och tittade pa när barnen busade. Ja, det är sa mycket tankar som flyger i mitt huvud om hur jäkla bra det är här just nu att jag inte ens känner för att skriva ner det. Men bra är det iallafall, sa himla bra. Ja, förutom att braken som ibland inträffar i sandladan verkar sprida sig och göra drama bland vissa mammor. Kan inte annat än att skratta och halla mig utanför!

Ja, inte för att jag räknar. Inte alls, Inte det minsta! Jisses vad vi längtar! Alex och Isabella gick igenom hela kvällen igar vad vi ska göra. Äta glass och bygga sandslott, äta pizza och leka en massa pa den stora lekplatsen. Och njuta, mest av allt.

Det var en väldigt trött Alex som kom hem fran utflykten igar. Trött men glad, Och smutsig, hehe. Precis som det ska vara. Nu har han studiedagar, och resten av veckan ledig. Behövs, sa att han kan vila upp sig lite. Eftersom regnet öser ner sa har han nog inte nat emot att stanna hemma heller.
När Alex var pa utflykt igar passade jag och Isabella pa att ga till poolen. Hon var helt överlycklig över att fa göra det ensam med mamma. Lyckan var enorm!