Ja, atminstone jag och barnen. Lars har inte packat, men han är vuxen och klarar nog det själv.
Lägenheten är sa ren att jag nästan vill stanna hemma och njuta, vi slängde ut julgranen pa altanen och har plockat ner allt julpynt, jag har putsat fönster och Lars har dammsugat och moppat. Galet vad det gar snabbt och effektivt när man är tva! Och framför allt bäst för barnen att nan alltid kan busa med dem. Naja, kanske inte Isabella, hon kröp hellre efter dammsugaren när Lars dammsög än busade med mig och Alex. Semester är härligt!

Lars tar med sig sin bärbara, sa jag ska försöka uppdatera bloggen med bilder sa ofta jag kan/orkar/hinner.

Pa aterseende!

Lars och Isabella ligger fortfarande och sover, men snacka om att det var underbart att se Alex för en stund sen när han vaknade, kom ut och insag att gardagen var inte en lang lycklig dröm, utan att alla leksakerna faktiskt finns kvar! Julafton var underbar, mysig, full av lycka- precis som det ska va!

Här har julafton börjat exakt som den ska, sovmorgon hela familjen, julfrukost och sen allra första julklapparna till barnen för i ar.

(Jag ber om ursäkt för snefilmingen, sa gar det när man är upptagen med att titta pa annat än hur man filmar, hiih)

Lars pension- är även min pension. Skiljer vi oss, far jag hälften av hans pension, och som även i Sverige(?) sa betalar han underhall tills jag gifter om mig eller flyttar utomlands. Om nat händer med Lars far jag ju änkepension. Sa faktiskt sa räknar regeringen det som ett "jobb" att jag gar hemma, sa min pension, är lika bra som alla andras.

Det är inte manga, inte alls manga som gör tvärtom- kom ihag att Schweiz är ett väldigt gammelmodigt land! Mer vanligt är att man jobbar 50% var. Här är samhället "byggt" pa att man i princip ska klara sig pa en lön- jobbar bade mannen och kvinnan, da har man det riktigt bra i kassan.

De flesta kvinnor väljer att jobba när barnen är lite äldre, men det finns även de som börjar tidigt, men da är det inte dagis som gäller, utan oftasr mormor eller farmor. Och man jobbar kanske 20 eller 40%, det är inte manga kvinnor som faktiskt jobbar 100%.

Sen finns det manga nackdelar, eller som jag tycker, helt sjuka tankesätt. Om jag som kvinna är barnlös, och inte vill ha barn och jobbar 100% och vill ta ett banklan sa räknar de bara pa 50% av min inkomst, för de tar helt enkelt för givet att man ska skaffa barn och därmed inte har sa hög inkomst i framtiden. Efter 40 ar däremot är det ok igen(!). Skulle det vara att man inte kan fa barn sa är det "ok" att lämna intyg om det, och da visa att man faktiskt kommer att jobba. Män däremot räknas lanet alltid pa 100% av inkomsten...

Kul att det kommer kommentarer om detta. Som sagt, Sverige och Schweiz ÄR väldigt olika. Och jag har haft, och har fortfarande svart i vissa tankesätt, men samtidigt försöker jag anpassa mig.

För en stund sen ringde Svärföräldrarna och ville veta vad de ska ta med sig pa julafton. Julen firas ju som tidigare nämnt hemma hos oss detta aret. Jag har fixat dekorationer och planerat bordsdukning, vi har handlar hem den mesta maten och ja, vi har allt under kontroll. Svärfar tyckte att det var för mycket för mig, jag har ju fullt upp med barnen? Nej faktiskt, Lars har fullt upp med barnen medan jag fixar. Ibland undrar jag om jag har haft en väldans tur med Lars. Eller ja, det vet jag ju att jag har, men lite extra tur?
Jag kommer ihag när Alex var 3 veckor gammal och vi akte ut pa grillfest i skogen. Alex, lilla plutten satt mest och sov i bilbarnstolen, och jag kom med ett stort lass kakor och kärleksmums. Det var framför allt en annan mamma där med en son pa, ja runt 6 manader som fragade var jag hade köpt kakorna. Köpt sa jag, nej jag har bakat dem själv. Hon tittade pa mig konstigt, sen fragade hon, hur hinner du? Och jag svarade, för mig en självklarhet, att Alex har ju faktiskt en pappa ocksa, inte bara en mamma. Hon ställde inte fler fragor.

För mig är det en självklarhet att bade jag och Lars har lika mycket ansvar för barnen. Förvisso maste ju jag ha lite mer, eftersom han jobbar, men det tar han igen pa helgerna istället, och da är jag inte vidare viktig för nan av dem tre. Det är ocksa Lars som alltid nattar Alex pa kvällarna, och det är alltid Lars som badar barnen. Den tiden pa kvällen är ju sa viktig för dem, att fa mysa, träffas och umgas. Minst lika viktig för mig, att fa vara ensam lite, och fa andas ut. Men barnen är inte en börda, eller ett jobb. Barnen är varat liv.

Här i Schweiz, kommer jag ihag första gangen jag skulle registrera mig, och fragan kom vad jag jobbar med. Lars svarar Hausfrau (= Hemmafru). Jag reagerade direkt och tänkte om han skojar, inte tusan kan man registrera sig som det? Men jo da, här gör man det. Min tysklärare har ocksa lärt oss, att det är helt ok, faktiskt sa är det sa man ska svara, att om nan fragar vad du jobbar med, sa svarar man: Jag jobbar som hemmafru och mamma. Det räknas alltsa in under katergorin jobb. Här är man inte mammaledig. Eller jo, i 12 veckor eller sa. Efter det jobbar man, som hemmafru. Och jag älskar det. Varje dag kommer Lars hem till en städad lägenhet, maten star serverad pa bordet (eller atminstone väldigt nära till att vara klar), och förhoppningsvis, hehe, kommer han hem till tva nöjda och glada barn. Jag ser till sängen är bäddad, att det alltid är rena kläder (tvättdagar tisdag och fredag), ja helt enkelt, jag är ansvarig för hemmet, det är mitt jobb. Och som sagt, jag älskar det. Jag trivs just nu, och jag har allt jag behöver. Det är sa det är här. Vi kvinnor jobbar i hushallet, och männen jobbar ute. När barnen börjar skolan- da är det min tur. Men fram till dess är det sa mitt liv kommer att se ut.
Men jag klagar inte, jobbar man- da far man ocksa betalt. Man "lön" ligger pa dryga 15.000 kronor i manaden. Eller min del av Lars lön om man vill se det sa. För det är enkelt, jag ser till att Lars kan ga till jobbet och göra ett bra jobb- jag har rätt till en del av hans lön.

Jag tycker det är synd att det inte är samma sak i Sverige. Jag har ocksa full förstaelse att det kan vara svart att första hur det funkar här. Aven jag har haft svart för det, länge. Men nu, jag hade inte velat ha det annorlunda. Jag har ett superbra liv. Jag har allt jag behöver och lite till. Jag har tva underbara monsterbarn. Men mest av allt har jag världens bästa man.

Idag gjorde jag det ända rätta. Jag gick in i en skoaffär, fragade expediten fint "Do you speak english?". Tack som fan sa gjorde hon det och da förklarade jag mitt dilemma, nämligen att jag har fatt Kalle Anka fötter efter tva graviditeter och inte far pa mig ett enda par skor. Och ut kom jag, nagra hundralappar fattigare, men med ett par vinterskor! Det är inte de snyggaste jag har haft, men dem är sköna, och även mina breda äckliga fossingar far plats!

Att man ibland känner sa galet lycklig och glad? Att trots lite trötthet och sa, infinner sig lyckoruset i magen med jämna mellanrum? Kanske är det kvällen och dagen som har gjort det, lite shopping, god middag, och sen hela familjen pa golvet framför Toy Story 1? Jag har inte sett en enda av de filmerna, men har köpt hem box med alla 3. Helt underbara filmer verkar det som, känns som det efter att ha sett ettan iallafall. Orsaken till att vi satt pa golvet är för att det är mycket lättare sa med en liten ligist bebis som ska krypa runt och ställa sig överallt. Pa golvet kan hon atminstone inte trilla ner nanstans! Vi la bara ute en massa täcke och kudde och myste alla fyra.

Fast sant far man kanske inte säga? Atminstone inte pa sin blogg, för da tror visst folk att man ljuger? Om man är för lycklig?

Ungefär en helt vanlig morgon hemma hos oss. Det är langt, och jag begär absolut inte att ni ska kolla hela, ja savida ni inte gärna vill, hihi. Men det är sa det ser ut oftast, högt och lekfullt.

Om en stund, eller snarare när Isabella vaknar är det dags att bege sig in till grannbyn och shoppa lite. Tva sista julklappar ska inhandlas (tva flaskor sprit till svagrarna, hehe). Sen är vi helt och hallet klara med alla julklappar och det känns underbart! Vi har nagra julklappar som vi är extra nöjda med, men som jag inte kan nämna eftersom jag rakar veta att alla som den ska ga till läser här inne regelbundet. Sa dem far vi visa efter jul!
Vi ska ocksa handla in lite av maten till julafton, men eftersom Svärpäronen star för köttet sa är det egentligen inte sa mycket att handla. Jag tycker, och kommer nog alltid att tycka att det är superduperkonstigt att äta fondue pa julafton. Men här är det tradition, sa det är bara till att följa. Sen är det störtnoga att inte bara säga köttfondue som man gör i Sverige, utan det ska vara antingen fondue chinoise eller fondue bourguignonne (blir nu inte impade, jag googlade stavningen, fniss. Att ens försöka mig pa att uttala det, inte en chans!) Vet ni förresten vad skillnaden är?

Igar var Lars pa sin julmiddag nummer tva av tre. Igen bestämde jag mig för att natta bada barnen i varan säng. Tva timmar senare när det var dags för mig att sova möttes jag av detta:

Jag kan ju ärligt säga att jag nattade dem bada tva pa rygg, raklanga i sängen, hihi.

Och idag är det inte vilken onsdag som helst, nej idag fyller min man ar! Han har redan fatt sitt födelsedagspresent av mig, och han älskade den. Tur det, för billig var den inte. Han fick en väldigt fin flaska vin, av hans favorit"sort". Den är dock inte öppnad ännu, vi far se när det blir. Ett vin i 700 kronorsklassen ska liksom njutas vid ett speciellt tillfälle. Ska ocksa köpa med mig en bukett med blommor hem, men där är jag själviskt (igen!) för den far ju jag njuta av minst lika mycket.

Lars skulle försöka komma hem tidigt fran jobbet (tidigt menas att han kommer hem runt 17:15-17:30, tidigt liksom?) och da blir det ostfondue till middag. Alskar födelsedagar när man kan äta helgmat sadär mitt i veckan. Pa fredag är jag gräsänka, för da är det dags för Lars julmiddag nummer 2/3. Pa lördag ska vi shoppa loss lite (Lars har ingen taxi denna gangen och maste köra hem själv, sa han borde vara i tillstand att kunna köra bil pa lördag, hihi). Pa söndag beger vi oss norrut och hem till Svärpäronen pa raclette. Sen är det redan nästa vecka och julafton!

Idag hade jag och Lars ocksa en liten diskussion. Eller naja, jag diskuterade med honom. Eller diskuterade och diskuterade, jag förbjöd honom att göra en sak. En sak som han säger att han kommer att göra ända. Jag har nog aldrig förbjudit honom att göra nat innan, men va fan nu är jag trött pa denna saken, eller ja, människan. Efter 4 ar är det kanske dags att släppa taget och ja, lat säga inte skicka födelsedagssms? Ja, ni fattar nog exakt vad jag menar. Och Lars tänker skicka tillbaka och tacka... Ja, jag säger inget mer om saken, och sa till honom att vi kan prata om det imorgon, när han inte fyller ar längre. Men tills dess har jag nog glömt bort det, hehe. Tur för honom, vi kan spara diskussionen till nästa ar istället.

Jag filmade snön för en stund sen. Det är inte ALLS med meningen att nat/ nan annan skulle komma med.... fniss!

Konversation mellan mig och Lars när jag ringer honom pa jobbet:
A: Min space funkar inte (halvt förtvivlad)
L: Ursäkta va?
A: Min space FUNKAR INTE.
L: Va?
A: Va fan. Min space. Space space space (lagom road vid detta laget)
L: Vilka droger har du tagit?
A: Space pa tangentbordet...
L: Ahaaaaa. Dra ut kabeln till tangentbordet.
A: Vilken kabel?
L: Men, den till tangentbordet.
A: Men va fan, det sitter femtioelva kablar där bak.
L: Det är en USB kabel...
A: Och hur fan ser en san ut... (nu börjar jag bli lite lagom irriterad).

Sagt men gjort, jag fick ut kabelhelvetet och nu funkar min space igen, fniss.

Isabella ligger och sover, försöker fortfarande vänja mig vid hennes en lang tuppis/ dag. Helt plötsligt när det är bara jag och Alex sa far jag sa mycket gjort här hemma, underbart. Ikväll är det ocksa dags för min sista tyskkurs denna terminen, sa imorgon har jag officiellt jullov! Om 11 dagar är det julafton, och idag om exakt tva veckor har sitter vi nog vid bagagutlämningen, eller med lite tur pa taget mot Lund! (Planet landar 14:05 pa Kastrup) Pirr i hela kroppen, jag längtar helt vansinnigt. Det var först idag som det gick upp för mig att vi aker hem snart, har nog haft alltför mycket i huvudet för att hinna tänka efter. Vi far även denna gangen skjuts till Zürich, helt underbart det med.

Imorgon ska vi träffa Wilma, ja det vill säga om inte bebis har kommit inatt, hihi. Ska ocksa se om Mischa har tid i dagarna, vi har en del kakor och godis kvar sen igar som vi behöver hjälp med att äta upp.

Jag haller pa att skratta ihjäl mig. Alex har börjar papegoja sig, det vill säga upprepa saker man säger (dock inte alltid). Just nu tittar ha pa TV, Diego tror jag det är, och ibland pratar de spanska (bara väldigt enkla ord). Och Alex star där, och upprepar det dem säger, pa perfekt spanska! Klockrent, hihi. Later hur kul som helst, och jag har ingen aning om vad han säger. Snacka om internationell 2 1/2 aring som inte bara pratar svenska engelska och tyska, utan nu även spanska, hihi.