Jobbigt ärligt
Ja, man kan ju pasta att de har varit liten paus här pa bloggen. Ska förklara sa gott det gar.
Under hela hösten har jag känt mig.... Trött. Inte trött i kroppen utan snarare i huvudet. Har sagt till Lars sa manga ganger att hur länge kan man känna sahär utan att nat händer? Nu vet jag.
Hela december var mer eller mindre upp och ner. Personliga saker som beror familjen och andra saker hände men jag kände trots allt att jag haller mig uppe. Sen nan gang, mitten av december eller sa sa jag halvt pa skämt halvt pa allvar att jag inte var säker pa om jag kände nat i mitt bröst och bad Lars kolla. Han typ kör in ett finger i bröstet och sen ser man paniken i hans ögon och han far fram ett "Du borde nog ga till doktorn." Ungefär da kände jag hur benen vek sig och paniken liksom kom krypande genom ryggraden. MEN, efter att vi sansat oss lite sa insag vi att EXAKT samma knöl fanns pa andra sidan av bröstet, tillsammans med typ 53545 andra knölar. Tänk er typ bubbelplast. Och jag visste ju att jag ska bli kallad till arskontroll snart ända....
Och allt gick bra. Fram till första januari. Oma och Opa var här pa middag och jag kan inte säga exakt när eller hur det hände men helt plötsligt sa det typ PANG. Som att nan smällde en tegelsten i nacken pa mig. Panik, hjärtklappning, handsvett, svartnar för ögonen. Försökte halla det samman sa gott jag kunde men självklart märktes det att nat var fel. Sen dess har det ungefär gatt utat. Jag har blivit helt besatt av att jag bara maste ha bröstcancer. Sa pass att jag har tryckt och klämt pa brösten sapass att de har blivit bla. Fatt panik för att jag ska ga pa gyn arskontroll .FIck panik över att kallelsen skulle komma sa pass att jag inte ens sov pa natten av rädsla för att kallelsen skulle ligga i brevladan. Blodprov, urinprov, cellprov, ja herregud vilka fel de skulle kunna hitta pa mig! För att inte tala om att hon skulle kolla brösten. Alltsa jag har verkligen scenariot framför mig om hur hon känner som vanligt och sen stannar till och liksom pillar lite till och likson "Ja men här är det ju nagot". Sa pass att jag har knappt sovit, knappt ätit (vagen är väldigt glad dock).Till slut ringde jag själv och bokade tid till mitten av februari.
Men det gick alldeles för langt i onsdags när jag blev, ja vad säger man, besatt? Fick nog av att goggla, gissa panika och sa vidare. Satte mig helt enkelt pa bussen och akte in till min doktor. Helt oannonserat. Kommer in och börjar störtgrata. Grater till receptionisten. Hon skickar in mig i ett rum och det tar inte lang tid innan min fantastiska doktor kommer och kramar mig. Da grät jag lite till. Förklarade mina tankar om bröstcancer, och denna fantastiska människa tog in mig, kollade brösten, sen kollade med ultraljud pa ena bröstet för att hon uppenbarligen kände nagot. Som visade sig vara en fettknöl eller likandande, inget syntes alltsa. Lovade att göra en ordentlig genomgang om 5 veckor när jag har mitt arliga besök inbokat.
Och det värsta med allt är att det trots allt inte känns bättre. Känner mig schizofren eller nat. Tänk om hon missade nat. Tänk om det är nat ända. Tänk om tänk om. Det värsta är att jag vet inte själv vad det är. Dessa senaste dagarna har jag gratit mer än de senaste 20 aren. Det är sa frusterande att VETA om att det inte är nat fel men samtidigt ha tankar som övertygar en till nat annat.
Naväl.... Behövde bara skriva av mig lite. Skäms nästan över hur jag betett mig de senaste 2 veckorna. Och hoppas att det blir bättre nu.
Under hela hösten har jag känt mig.... Trött. Inte trött i kroppen utan snarare i huvudet. Har sagt till Lars sa manga ganger att hur länge kan man känna sahär utan att nat händer? Nu vet jag.
Hela december var mer eller mindre upp och ner. Personliga saker som beror familjen och andra saker hände men jag kände trots allt att jag haller mig uppe. Sen nan gang, mitten av december eller sa sa jag halvt pa skämt halvt pa allvar att jag inte var säker pa om jag kände nat i mitt bröst och bad Lars kolla. Han typ kör in ett finger i bröstet och sen ser man paniken i hans ögon och han far fram ett "Du borde nog ga till doktorn." Ungefär da kände jag hur benen vek sig och paniken liksom kom krypande genom ryggraden. MEN, efter att vi sansat oss lite sa insag vi att EXAKT samma knöl fanns pa andra sidan av bröstet, tillsammans med typ 53545 andra knölar. Tänk er typ bubbelplast. Och jag visste ju att jag ska bli kallad till arskontroll snart ända....
Och allt gick bra. Fram till första januari. Oma och Opa var här pa middag och jag kan inte säga exakt när eller hur det hände men helt plötsligt sa det typ PANG. Som att nan smällde en tegelsten i nacken pa mig. Panik, hjärtklappning, handsvett, svartnar för ögonen. Försökte halla det samman sa gott jag kunde men självklart märktes det att nat var fel. Sen dess har det ungefär gatt utat. Jag har blivit helt besatt av att jag bara maste ha bröstcancer. Sa pass att jag har tryckt och klämt pa brösten sapass att de har blivit bla. Fatt panik för att jag ska ga pa gyn arskontroll .FIck panik över att kallelsen skulle komma sa pass att jag inte ens sov pa natten av rädsla för att kallelsen skulle ligga i brevladan. Blodprov, urinprov, cellprov, ja herregud vilka fel de skulle kunna hitta pa mig! För att inte tala om att hon skulle kolla brösten. Alltsa jag har verkligen scenariot framför mig om hur hon känner som vanligt och sen stannar till och liksom pillar lite till och likson "Ja men här är det ju nagot". Sa pass att jag har knappt sovit, knappt ätit (vagen är väldigt glad dock).Till slut ringde jag själv och bokade tid till mitten av februari.
Men det gick alldeles för langt i onsdags när jag blev, ja vad säger man, besatt? Fick nog av att goggla, gissa panika och sa vidare. Satte mig helt enkelt pa bussen och akte in till min doktor. Helt oannonserat. Kommer in och börjar störtgrata. Grater till receptionisten. Hon skickar in mig i ett rum och det tar inte lang tid innan min fantastiska doktor kommer och kramar mig. Da grät jag lite till. Förklarade mina tankar om bröstcancer, och denna fantastiska människa tog in mig, kollade brösten, sen kollade med ultraljud pa ena bröstet för att hon uppenbarligen kände nagot. Som visade sig vara en fettknöl eller likandande, inget syntes alltsa. Lovade att göra en ordentlig genomgang om 5 veckor när jag har mitt arliga besök inbokat.
Och det värsta med allt är att det trots allt inte känns bättre. Känner mig schizofren eller nat. Tänk om hon missade nat. Tänk om det är nat ända. Tänk om tänk om. Det värsta är att jag vet inte själv vad det är. Dessa senaste dagarna har jag gratit mer än de senaste 20 aren. Det är sa frusterande att VETA om att det inte är nat fel men samtidigt ha tankar som övertygar en till nat annat.
Naväl.... Behövde bara skriva av mig lite. Skäms nästan över hur jag betett mig de senaste 2 veckorna. Och hoppas att det blir bättre nu.
Kommentarer (0)
Höstredo
Ja det blir inte mycket aktivitet här inne, men är det sommar sa är det. Nu har vi dessutom bott här i 5 veckor (va??)och även om allt är uppackat och fixat sa är det en massa smapill att göra. Sen möbleras det fortfarande om med smasaker, antar att det är lite för höga krav att allt ska vara perfekt efter fem veckor ;)
Om ungefär 1 1/2 vecka börjar skolan och vi är helt klara och förberedda med allt. Kan inte första att jag har en förstaklassare och en tredjeklassare. När blev JAG sa gammal liksom? Fast mest av allt är jag sa nöjd med att faktiskt ha tva barn i skolan. Slippa blöja, helt enkelt slippa bebisar hehe. Alltsa jag är nog den minst bebisglada personen som finns. Det där med att njuta av första tiden, njae, inte sa mycket. NU däremot, nu njuter vi. Att kunna göra saker tillsammans utan stress. Häromdagen satt vi hemma pa kvällen och fick spontant infall att ga ut och dricka ett glas vin och äta glass. Tva minuter senare satt vi pa restauranten och beställde. Ja, vi bor ganska centralt. Sant som helt enkelt inte funkar pa samma sätt med mindre barn.
Och jag längtar efter höst. Idag är det kyligt i luften, runt 20 grader och med andra ord langbyxor och koftväder. Och jag känner att jag är redo för sant här väder nu. Redo att skicka barnen till skolan och ga rutiner igen. Redo att klippa navelsträngen liite mera. Och sa klart, redo för att aka till Grekland!
Om ungefär 1 1/2 vecka börjar skolan och vi är helt klara och förberedda med allt. Kan inte första att jag har en förstaklassare och en tredjeklassare. När blev JAG sa gammal liksom? Fast mest av allt är jag sa nöjd med att faktiskt ha tva barn i skolan. Slippa blöja, helt enkelt slippa bebisar hehe. Alltsa jag är nog den minst bebisglada personen som finns. Det där med att njuta av första tiden, njae, inte sa mycket. NU däremot, nu njuter vi. Att kunna göra saker tillsammans utan stress. Häromdagen satt vi hemma pa kvällen och fick spontant infall att ga ut och dricka ett glas vin och äta glass. Tva minuter senare satt vi pa restauranten och beställde. Ja, vi bor ganska centralt. Sant som helt enkelt inte funkar pa samma sätt med mindre barn.
Och jag längtar efter höst. Idag är det kyligt i luften, runt 20 grader och med andra ord langbyxor och koftväder. Och jag känner att jag är redo för sant här väder nu. Redo att skicka barnen till skolan och ga rutiner igen. Redo att klippa navelsträngen liite mera. Och sa klart, redo för att aka till Grekland!
Orka?
Ja men det är ungefär sa jag känner just nu. Sa mycket som far runt i huvudet att jag blir knäpp. Har inte alls känt mig stressad över flytten, men nu inatt kl 3 sa det pang. Kan ju vara för att vi har fatt besked om exakt när lägenheten är färdig och sa. Nu är det pa riktigt!
Samtidigt som jag är sa jäkla skitglad över att flytta och längtar ihjäl mig sa finns djävulen pa axeln. Tänk om barnen inte trivs? Tänk om de blir olyckliga? Sen det faktum att vi har blivit "stämda" (i brist pa bättre ord) av vara nya grannar gör ju liksom inte saken bättre. Att man orkar. Att jag ska orka! Sa till Lars att även om jag bara vill ge upp och ge dem rätt sa är jag för envis för det, fär jag vet ju att de har FEL. Att lata dem vinna borde inte existera, men orka... Att dem orkar är ännu värre. Att man kan vara sa olycklig i sitt eget patetiska lilla liv är nat jag nog aldrig kommer att första.
Naväl, nästa vecka är det dags. Ska se om jag uppdaterar lite oftare än typ en gang i manaden. hehe.
Samtidigt som jag är sa jäkla skitglad över att flytta och längtar ihjäl mig sa finns djävulen pa axeln. Tänk om barnen inte trivs? Tänk om de blir olyckliga? Sen det faktum att vi har blivit "stämda" (i brist pa bättre ord) av vara nya grannar gör ju liksom inte saken bättre. Att man orkar. Att jag ska orka! Sa till Lars att även om jag bara vill ge upp och ge dem rätt sa är jag för envis för det, fär jag vet ju att de har FEL. Att lata dem vinna borde inte existera, men orka... Att dem orkar är ännu värre. Att man kan vara sa olycklig i sitt eget patetiska lilla liv är nat jag nog aldrig kommer att första.
Naväl, nästa vecka är det dags. Ska se om jag uppdaterar lite oftare än typ en gang i manaden. hehe.
Elakt värre
I onsdags kom Isabella hem med ett paket för mors dag. Hon ville att jag skulle öppna det direkt och i var den finaste tavlan jag sett. Glad som jag blev fotade jag och la upp pa FB, ville saklart dela med mig av glädjen. Som varade... inte alls länge. Pa fotot skrev jag "My daughter is the best". Det tog inte lang tid innan mina tva elaka mammor (grannen och hennes bästa vännina) la in kommentarer elaka och pa ett bitchigt sätt om hur jag förstörde deras mors dags presenter. Det har gjort mig ledsen hela helgen, inte bara för att kommentarerna var sa onödiga, utan för att dessa tva människor gör ALLT för att plaga bade mig och mina barn. Har de inget bättre för sig?
Men sen gick det upp ett ljus för mig. Inte nanstans skrev jag att det var mors dag present eller liknanade. Sa hur i hela friden visste dem vad det var? Sa vida det inte är sa att bada tva även de hade öppnat sina paket... Sa jäkla sjukt alltsa. Sa de tog helt enkelt bara chansen att hoppa pa mig. Orkar inte. Trodde att en som snart fyller 40 faktiskt skulle vara mer mogen?
Men sen gick det upp ett ljus för mig. Inte nanstans skrev jag att det var mors dag present eller liknanade. Sa hur i hela friden visste dem vad det var? Sa vida det inte är sa att bada tva även de hade öppnat sina paket... Sa jäkla sjukt alltsa. Sa de tog helt enkelt bara chansen att hoppa pa mig. Orkar inte. Trodde att en som snart fyller 40 faktiskt skulle vara mer mogen?
När orken tar slut
Ja, det har inte blivit manga uppdateringar pa senaste tiden och nej, jag tror inte det blir sa manga just nu i framtiden heller.. Varken lusten eller orken finns. Gar runt varje dag och känner en gratklump i halsen, som egentligen är oförklarlig, för jag känner mig inte ledsen. Det är bara sa mycket nu. Allt kommer pa en och samma gang. Och att Lars dessutom denna manaden hunnit med bade Italien Tyskland och nu Portugal gör ju inte saker lättare. Sen lägger vi pa alla problem pa Isabellas Kiga med mögel och att de nu blir omplacerade (och Isabella far därmed en 20 minuters promenad till KiGa istället för 2 minuter...) ALLT verkligen addas upp. En massa andra saker ocksa. Men nu, nu är det bara tva manader kvar, och jag hoppas att det blir en nystart för oss alla. Ny lägenhet, Isabella börjar ettan och Alex börjar trean. Slippa detta omradet. Det gör mig sa ledsen varje dag att Isabella stänger ner persiennerna och leker ensam pa sitt rum. Hon vill inte ens se flickorna som är där ute. Alex sitter mest pa sitt rum ocksa. Aven om jag inte kan sta bakom att de sitter instängda med platta/ dator i detta fina vädret sa har vi ända sagt, 2 manader, sen blir det annat. Och da samtidigt kommer rädslan, att tänk om det inte blir... bättre? Vad händer da liksom?
Kan det vara sa
Sitter sahär mandag morgon och funderar lite över min "stress". Min kropp säger ifran att jag maste lugna ner mig lite, jag har sa ont i magen och ett ordentligt tryck över bröstet som uppenbarligen tyder pa stress? Men som tidigare sagt vet jag inte vad det är jag är stressad över sa jag vet inte hur jag ska kunna fa bort det. Sen slog det mig. Kan det helt enkelt vara en försenad reaktion pa höstens stress? När det var sa mycket och Lars var iväg sa mycket och barnen var trötta och sen allt med lägenheten och hundra andra saker. Kan detta helt enkelt vara en sen reaktion för autopiloten som gick igang da, och NU när jag äntligen kan slappna av, DA kommer allt. Det känns faktiskt som den mest logiska förklaringen.
Men nu har jag inte tid att sitta här mer. Träna duscha fixa tvätten och dammsuga, ga och handla och fixa lunch och vara hemma och klar senaste 11:50 när Isabella kommer genom dörren. Som sagt, vardaglig stress paverkar mig inte, hehe.
Men nu har jag inte tid att sitta här mer. Träna duscha fixa tvätten och dammsuga, ga och handla och fixa lunch och vara hemma och klar senaste 11:50 när Isabella kommer genom dörren. Som sagt, vardaglig stress paverkar mig inte, hehe.
Da forsätter vi
Idag har det varit en lagom slappdag. Har haft sa sjukt ont i magen inatt att jag har sovit sa konstigt att jag har sjukt ont i ryggen ocksa. Hela natten har det känt som att nan har huggit med hundra knvivar i magen. Känns som nat stressrelaterad, men det är sa jobbigt för jag kan inte säga vad det är som stressar? Har uppelvt bade hjärtklappning och handsvett och värk i alla leder och muskler de senaste dagarna. Inte sa att det känns som influensa, utan jag känner mig snarare.... rastlös? Far myrkrypningar pa skinkorna, lagom irriterande det ocksa.
Naväl, i helgen blir det IKEA och pa söndag middag hos Oma och Opa. Förhoppningsvis känns allt bättre efter helgen. Lyckades ocksa bli av med lite stress för barnens födelsedagar. Det är mycket skit som har hänt det senaste aret här i grannskapet som jag knappt orkar ga in pa, men det är framförallt en person som är helt sjuk i hvudet. Det har stressat bade mig och barnen att det faktiskt är folk som blir arga och skäller pa oss för att de inte blir inbjudna pa Halloweenpartyn till exempel.... Jag erbjöd helt enkelt Alex och Isabella ungefär samma summa i kontanter som jag hade lagt pa ett kalas för dem och sen fick de välja kalas eller pengar. Bada valde samma, hehe. Och istället gör vi nat litet med bara de "bästa." Och nästa ar när vi har lämnat detta helvetesomrade bakom oss, da kan vi ha kalas igen. Helt jäkla sjukt!
Naväl, i helgen blir det IKEA och pa söndag middag hos Oma och Opa. Förhoppningsvis känns allt bättre efter helgen. Lyckades ocksa bli av med lite stress för barnens födelsedagar. Det är mycket skit som har hänt det senaste aret här i grannskapet som jag knappt orkar ga in pa, men det är framförallt en person som är helt sjuk i hvudet. Det har stressat bade mig och barnen att det faktiskt är folk som blir arga och skäller pa oss för att de inte blir inbjudna pa Halloweenpartyn till exempel.... Jag erbjöd helt enkelt Alex och Isabella ungefär samma summa i kontanter som jag hade lagt pa ett kalas för dem och sen fick de välja kalas eller pengar. Bada valde samma, hehe. Och istället gör vi nat litet med bara de "bästa." Och nästa ar när vi har lämnat detta helvetesomrade bakom oss, da kan vi ha kalas igen. Helt jäkla sjukt!
Till Ines
Ps. Detta hade varit sa mycket lättare med Viber ;) Ds
Da kör vi?!
Jag har funderat lite pa om jag ska börja blogga igen. Ja alltsa det jag har gjort det senaste aret räknas knappt. Lite fler bilder, lite mer dagboksaktigt? Mest för Alex och Isabella, tror och hoppas att de kan tycka att det är kul i framtiden att läsa?
Sa vad tycker ni? Ar det överhuvudtaget nagon där ute som är intresserad av att läsa min blogg?
Sa vad tycker ni? Ar det överhuvudtaget nagon där ute som är intresserad av att läsa min blogg?
Bjuder pa en bild fran köket. Vill ni se mer av sant här eller är det totalt ointressant?
Favorit i repris
Igar tillbringade vi nästan 5 timmar vid badet och idag gör vi det igen. Fast Alex är fortfarande i skolan sa det far bli lite senare och lite kortare idag. Höll pa att kollapsa när jag gick till affären imorse, galet varmt var det. Det var ocksa ungefär da jag bestämde att vi gar till badet idag ocksa hehe. Ungarna trivs jättebra. Ale springer runt och man ser knappt röken av honom, men det känns ok. Aven om jag hade velat ha hans navelsträng lite längre sa inser jag att jag maste släppa taget, bara lite. Dock när jag kom gaende lagom till att se honom hoppa fran 3:ans trampolin, da kände jag för att springa hem, hämta silvertejp och tejpa fast den igen, hehe. Galen unge den där!
Jag blir sa trött
Har knappt haft energi till att blogga pa senaste. Har knappt energi till att göra nagot annat än att värja mig för allt jävla skitsnack. Egentligen BORDE jag kanske blogga i sana här stunder och liksom fa ut det.
Det är mycket just nu och det är jobbigt och jag känner verkligen att hjärnan är nan helt annanstans. Och detta i princip pa grund av en enda familj. Alltsa, jag blir verkligen sa trött! Ifragasätta om vi inte har rad att köpa kläder till Isabella, eller skicka ett "oroligt" sms för att jag uppenbarligen är för sjuk för att kunna köpa ordentliga regnkläder till Alex. För att nämna nagra fa saker... Jag är trött och irriterad och vi vill alla 4 bara typ härifran, men ingen av oss vill lämna byn, och det finns liksom inget att köpa. Trött, JA! Alex och Isabella har ocksa fatt nog och reglen som vi hade att om det är fint väder ute sa far man inte sitta inne den slopar vi. Orkar jag inte ga ut och se dessa människor sa tvingar jag fan inte ut barnen heller. Har en massa annat att säga men far spara lite energi. Alex och Isabella har önskat pannkakor till mellis.
Maste dock tillägga, allt är hur bra som helst pa alla andra fronter. Det är bara detta med dessa människor som tar ALLDELES för mycket positiv energi fran oss!
Det är mycket just nu och det är jobbigt och jag känner verkligen att hjärnan är nan helt annanstans. Och detta i princip pa grund av en enda familj. Alltsa, jag blir verkligen sa trött! Ifragasätta om vi inte har rad att köpa kläder till Isabella, eller skicka ett "oroligt" sms för att jag uppenbarligen är för sjuk för att kunna köpa ordentliga regnkläder till Alex. För att nämna nagra fa saker... Jag är trött och irriterad och vi vill alla 4 bara typ härifran, men ingen av oss vill lämna byn, och det finns liksom inget att köpa. Trött, JA! Alex och Isabella har ocksa fatt nog och reglen som vi hade att om det är fint väder ute sa far man inte sitta inne den slopar vi. Orkar jag inte ga ut och se dessa människor sa tvingar jag fan inte ut barnen heller. Har en massa annat att säga men far spara lite energi. Alex och Isabella har önskat pannkakor till mellis.
Maste dock tillägga, allt är hur bra som helst pa alla andra fronter. Det är bara detta med dessa människor som tar ALLDELES för mycket positiv energi fran oss!
Men haha
I förra veckan beställde jag pafyllning till mitt shampoo, Det bästa shampoot jag haft, och ok pris pa det, dryga 250 spänn för en flaska pa 300 ml. Pafyllningen kommer i 500 ml och kostar drygt 350 styck och jag beställde tva stycken. Snacka om ilska pa manga sätt när paketet kom förra veckan, ocn inte nog var det sa kasst inpackat att halva hade läckt ut, jag hade dessutom beställt fel och fick 1 liter (minus det som läckt ut) balsam. Balsam som jag inte ens använder, haha. Naväl, egentligen orkar jag inte halla pa att reklamera och ha mig sa jag gjorde det man kan göra nu för tiden och la upp ett inlägg pa företagets sida pa Facebook. Skrev enkelt "Inte imponerad av paketet jag fick." Fick svar väldigt snabbt och idag fick jag email att de har skickat ut ett ersättningspaket till mig. Med 1 liter balsam, haha! Alltsa, vad ska jag göra med 2 liter balsam.... hahaha!
När allt faller pa plats
Detta aret har börjat minst sagt i uppförsbacke. Började med en saftig förkylning, följt av influensa och nu har jag fatt svullna mandlar och ont i halsen. Eftersom vi alla varit mer eller mindre sjuka hela aret (till och med Lars!) sa har det liksom inte hänt sa mycket. Jag som dessutom är väldigt duktig pa att stressa upp mig över smasaker känner att nu räcker det. Men den smack, sa faller ALLA bitar pa plats. Lat mig rada upp mina I-lands problem.
SEMESTER:
Vi har länge sagt att vi vill bila till Sverige. I juli blir det av. Sen har vi försökt planera resväg, och jag har länge känt att jag har ingen aning om vad som är bäst. Och sen fick jag för mig att jag skulle flyga med barnen medan Lars kör och da bokar in kundbesök pa vägen= gratis bensin och gratis hotell för honom. Men flygbiljetterna var inte billiga och dessutom vägrar Isabella flyga.
LÖSNINGEN: Jag lyckades googla och trillade över den, vad vi känner är bästa lösningen. Vi kör pa söndag 11 juli eller sa, och satsar pa att plöja genom Tyskland pa en dag. Tar oss upp till Lübeck och tar inte pa hotell. Dagen efter gör vi lite sightseen i Lübeck innan vi tar färjan över och tar oss till Lund. Sen har vi lovat barnen besök i Astrid Lindgrens värld, och saklart aker vi till Slätten nagra dagar.
SEMESTER: nummer 2 (ja, jag sa I-landsproblem, haha)
Vi älskar ju Italien, men Isabella har sedan förra aret vägrat att aka dit igen. Vi hittade ett annat ställe i Grekland som kändes wow, men vi känner bada tva att sa som situationen ser ut där sa känns det riskigt att boka semester i september. Sen har vi varit inne pa Kanarieöarna eller Mallorca, men inte hittat nat som passar vad vi vill ha. Agh! Har känts jobbigt att inte veta var eller om vi aker, och vi började titta runt pa Barnhotel och sa i Österrike men hittade fortfarande inte "it". Möjligen för att det är sa svart att släppa Italien...
LÖSNING: Igar satte vi oss med Isabella och pratade om Italien och varför hon inte ville aka dit. Jag har haft mina aningar, och efter att ha fiskat ur det sa hon JA, jippie! Lars skickade in bokningförfragan direkt, sa nu hoppas vi och väntar pa ett positivt svar, vi är liite sent ute!
FÖDELSEDAGAR:
Bade Alex och Isabella har sagt nej till kalas med familj och JA till kalas med kompisar. Ar det bara jag som far en klummp i magen typ, tänk om ingen kommer?
Naväl, allt är inhandlat och Isabellas inbjudningar kommer ut nästa vecka. Där har jag haft problem, hur ska jag fa ut dem? Ga runt halva byn och stoppa i brevladan, skicka med posten? Ja, lösningen kom igar när Isabellas fröken ringde och fragade om jag vill följa med till skogen nästa vecka. Perfekt läge att dela ut inbjudningar efterat. Isabella vill bjuda in alla tjejer förutom 1. Jag har svart för det, men samtidigt förstar jag varför den 1 tjejen aldrig far inbjudningar. Naväl, löste det problemet med. Mutar Isabella med en 100- lapp om hon later mig ge en inbjudan till tjeje, haha. Lat oss inte diskutera mina "uppfostringsmetoder" hehe.
Alex önskar sig inget annat än ett Wii U, och vi har förklarat att da far han det och inget annat eftersom det är lite dyrare. Helt ok med honom, och han är heltaggad. Isabella klickade hem sina presenter igar, hehe. Bade jag och Lars känner att det är bättre att barnen far välja själva än att vi ska köpa en massa skit som de inte tycker om ända, och Isabella är helnöjd med sina val.
SEMESTER:
Vi har länge sagt att vi vill bila till Sverige. I juli blir det av. Sen har vi försökt planera resväg, och jag har länge känt att jag har ingen aning om vad som är bäst. Och sen fick jag för mig att jag skulle flyga med barnen medan Lars kör och da bokar in kundbesök pa vägen= gratis bensin och gratis hotell för honom. Men flygbiljetterna var inte billiga och dessutom vägrar Isabella flyga.
LÖSNINGEN: Jag lyckades googla och trillade över den, vad vi känner är bästa lösningen. Vi kör pa söndag 11 juli eller sa, och satsar pa att plöja genom Tyskland pa en dag. Tar oss upp till Lübeck och tar inte pa hotell. Dagen efter gör vi lite sightseen i Lübeck innan vi tar färjan över och tar oss till Lund. Sen har vi lovat barnen besök i Astrid Lindgrens värld, och saklart aker vi till Slätten nagra dagar.
SEMESTER: nummer 2 (ja, jag sa I-landsproblem, haha)
Vi älskar ju Italien, men Isabella har sedan förra aret vägrat att aka dit igen. Vi hittade ett annat ställe i Grekland som kändes wow, men vi känner bada tva att sa som situationen ser ut där sa känns det riskigt att boka semester i september. Sen har vi varit inne pa Kanarieöarna eller Mallorca, men inte hittat nat som passar vad vi vill ha. Agh! Har känts jobbigt att inte veta var eller om vi aker, och vi började titta runt pa Barnhotel och sa i Österrike men hittade fortfarande inte "it". Möjligen för att det är sa svart att släppa Italien...
LÖSNING: Igar satte vi oss med Isabella och pratade om Italien och varför hon inte ville aka dit. Jag har haft mina aningar, och efter att ha fiskat ur det sa hon JA, jippie! Lars skickade in bokningförfragan direkt, sa nu hoppas vi och väntar pa ett positivt svar, vi är liite sent ute!
FÖDELSEDAGAR:
Bade Alex och Isabella har sagt nej till kalas med familj och JA till kalas med kompisar. Ar det bara jag som far en klummp i magen typ, tänk om ingen kommer?
Naväl, allt är inhandlat och Isabellas inbjudningar kommer ut nästa vecka. Där har jag haft problem, hur ska jag fa ut dem? Ga runt halva byn och stoppa i brevladan, skicka med posten? Ja, lösningen kom igar när Isabellas fröken ringde och fragade om jag vill följa med till skogen nästa vecka. Perfekt läge att dela ut inbjudningar efterat. Isabella vill bjuda in alla tjejer förutom 1. Jag har svart för det, men samtidigt förstar jag varför den 1 tjejen aldrig far inbjudningar. Naväl, löste det problemet med. Mutar Isabella med en 100- lapp om hon later mig ge en inbjudan till tjeje, haha. Lat oss inte diskutera mina "uppfostringsmetoder" hehe.
Alex önskar sig inget annat än ett Wii U, och vi har förklarat att da far han det och inget annat eftersom det är lite dyrare. Helt ok med honom, och han är heltaggad. Isabella klickade hem sina presenter igar, hehe. Bade jag och Lars känner att det är bättre att barnen far välja själva än att vi ska köpa en massa skit som de inte tycker om ända, och Isabella är helnöjd med sina val.
Och det är typ mina största I-landproble, hehe. Ska nog inte klaga egentligen?
När det faller pa plats
Snart är det 8 ar sedan som jag flyttade till Schweiz. Helt galet när man tänker efter. Sahär i efterhand, kan jag undra, hur tänkte jag där egentligen? Jag kan inte ljuga. Det har varit väldigt jobbigt, otroligt jobbigt fran och till. Extra jobbigt pa nat sätt detta aret när jag inte velat mycket annat än att vara nära min syster.
Men saker och ting börjar falla pa plats. Jag har min cirkel runt mig som växer. Jag fick det "bekräftat" med Alex allergichock om hur manga jag har här som bryr sig om oss. Och de senaste veckorna även mer. Detta kanske later tramsigt, men för mig, att fa ett "random" sms med lycka att nan har köpt nya skor, det betyder sa mycket. Att det finns nan nära mig som bara kände att hon var tvungen att dela det med mig. Som sagt, det later kanske löjligt, men för mig är det en stor grej att äntligen ha nat den punkten i mitt "nya" liv. Att ha vänner. Folk som bryr sig. Folk som jag kan ringa till när det behövs. Som kommer hit och dricker kaffe. Sana saker som man tidigare tagit för givet. Aldrig mer kommer jag att göra det. Nu är allt bra igen.
Men saker och ting börjar falla pa plats. Jag har min cirkel runt mig som växer. Jag fick det "bekräftat" med Alex allergichock om hur manga jag har här som bryr sig om oss. Och de senaste veckorna även mer. Detta kanske later tramsigt, men för mig, att fa ett "random" sms med lycka att nan har köpt nya skor, det betyder sa mycket. Att det finns nan nära mig som bara kände att hon var tvungen att dela det med mig. Som sagt, det later kanske löjligt, men för mig är det en stor grej att äntligen ha nat den punkten i mitt "nya" liv. Att ha vänner. Folk som bryr sig. Folk som jag kan ringa till när det behövs. Som kommer hit och dricker kaffe. Sana saker som man tidigare tagit för givet. Aldrig mer kommer jag att göra det. Nu är allt bra igen.
Stressa mindre
Sen inlägget jag skrev tidigare idag, sa har jag verkligen kämpat för att stressa mindre. Jag stressar liksom över allt. En enkel sak som att tömma diskmaskinen är nat som jag, av nan anledning gör i rekordfart, och jag förstar egentligen inte varför. Och jag har knappt nan känning om huvudvärk. Stressa mindre, och funkar inte det, da ska jag faktiskt ga till doktorn. Bli av med det en gang för alla. A andra sidan, om jag kan lindra det sa här lätt, sa är det nog inte sa svart att bli av med det. Maste bara lära mig att lugna ner mig lite. Lättare sagt än gjort, he.
