Liten blir stor

Imorgon är det dags. Spielgruppe. Jag tror att jag är mer nervös än vad Isabella är. Det känns bara sa stort, det känns inte alls som att det var länge sen som jag gick med Alex till Spielgruppe första gangen och tänkte att det är saaa länge kvar tills det är Isabellas tur. Nej, inte sa länge längre, imorgon är det dags! Hon har förberett sig hela veckan, och har beetämt vilken ryggsäck hon ska ha med osv. Sen har vi lekt Playmobile hela veckan, där Isabella är barnet som gar till Spielgruppe och vinkar hejda och väntar pa att mamma ska hämta henne. Det är san galen skillnad pa Alex och Isabella och det verbala. När Alex började Spielgruppe kunde han knappt säga Alex!
Det enda som blir lite stressigt imorgon är att Spielgruppe är mellan 8:30-11:30. Jag är inte säker pa hur lang tid det tar att ga dit, men Alex slutar KG 11:50. I normala fall far ju Lars se till att vara hemma 11:50 pa torsdagar, MEN han rakar vara i Spanien, sa det gar inte riktigt. Naväl, far helt enkelt i värsta fall hämta eller ga hem med Isabella nagra minuter tidigare.

Mindre kul är att jag haft huvudvärk varje dag ett tag nu. Jag vet när och hur den kommer, men vet inte hur jag ska bli av med den. Eller jo typ flytta hade nog hjälpt. Jag vill verkligen inte gnälla, men det är bara mycket just nu (Madde vet vad jag menar, hon har ju ända upplevt det). Det är barn som springer in och ut och fram och tillbaka hela tiden. Alex L, hon har nan fix idè för sig att kissa hemma hos oss? Alltsa, hon kommer varje dag och kissar här, med släckt lampa och öppen dörr. Igar var hon pa lekplatsen och hennes mamma var ocksa ute, och ända kom hon inspringade "Jag ska bara kissa" hem till oss? Sen är barnen ganska "fräcka" och kommer och ber om dricka, glass, tuggummi, ja allt möjligt. Jag har inte en lugn stund här hemma. Ibland saknar jag att se mina egna barn bland alla andra! Igar lagade jag ända mat tillsammans med L's 3arig lillasyster hängade pa mig. Vet inte ens om mammorna är medvetna av springet hos oss, men jag känner att det snart är dags att sätta en gräns. Eller hoppas att hösten kommer snart sa att ungarna haller sig inne i sina egna hem!
 
(Och p.s Madde.Dörrstopparna FUNKAR INTE! Eller snarare, hinten funkar inte, suck!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 bloglovin