Igar var vi pa IKEA och shoppade lite olika saker, kaffekoppar, temuggar, kuddar och lite annat smatt och gott. Sen köpte vi ocksa tallrik, mugg och sked till Alexander. Jag fattar inte, är det dags för det redan? Det var väl inte mer än förra veckan som han föddes??

Jag har sovit underbara 2 timmar inatt, sen bestämde sig Alexander att vi skulle ga upp kl 7.30. Det känns som att jag har geggamoja i huvet och jag mar illa för att jag är sa trött. Och hur ser planerna ut idag? Ska slänga flaskor och konserver, sen ska jag plocka undan lite här hemma, sen ska jag ga och handla mat och bakgrejer, för jag ska baka banankaka till Lars jobb. Och detta ska jag göra med mina 2 timmars sömn. Yay me!

Ja, nu är det vad, 6 dagar sen senaste uppdatering.... Jag hoppas ni förstar att det är bara inte det lättaste när man har en liten Alexander. Men jag ska kämpa kämpa med att uppdatera, har lyckats skapa ganska bra morgonrutiner som gör att jag har lite mer tid.

Jag och Lars har pratat om att bjuda hans mamma och man pa middag. Vi tänkte quesadillas som aptitretare, sen enchiladas eller fajitas som huvudrätt. Och da ska jag ju baka nat tänkte jag och da bör det ju vara nat som passar maten... Nan som har nat bra tips?

Och för att jag slöat med uppdateringen bjuder jag pa ett foto pa Alex, knappt 1 manad ung.

Var hos doktorn igar pa besök, som var inbokat i förväg om utifall bebisen hade bestämt sig för att inte komma ut än. Och ja, det blev väl inte riktigt som vi hade förväntat oss...
Började med ett ultraljud, som da visade att bebisen ligger langt upp, dvs huvet har inte gatt ner, vilket det enligt doktorn borde ha gjort vid detta laget. Da började hon kännas lite nervös och började mumla att kanske hennes uträkningar inte stämmer, att han kanske egentligen inte är sen utan att hon hade gett oss fel förlossningsdag. Da började jag känna lite men halla ja. Men samtidigt kändes det ganska logiskt, eftersom hon under hela graviditeten gjort en massa extra mätningar och ultraljud eftersom bebisen varit, enligt henne, alldeles för liten för sin "alder". Senaste ultraljudet hon gjorde, ca 2 veckor sen sa hon att bebben skulle vara ca 48cm och väga 3000gram när han föddes, sa lite under "normalt". Efter igar kommer hon fram till att han väger 3700gram... Ursäkta mig, men det är inte direkt en liten bebis är det? Sa da kommer hon fram till att ok, hon har nog räknat rätt pa förlossningsdagen och han har verkligen gatt över tiden 5 dagar. Nu börjar jag känna mig lite otalig och vet inte vad jag ska tänka längre, började kännas som att hon inte hade nan aning om vad som pagick. Da börjar hon prata om att nu maste han ut sa fort som möjligt, för varje dag extra som gar sa ökar risken att han kommer att dö(!)och att vi maste fundera pa kejsarsnitt eller igangsättning. Hon ser väl chocken i mitt ansikte när hon säger detta (jag slutade funka ungefär när hon nämnde att bebisen kan dö) och säger att i hennes statistik har hon aldrig haft ett dött barn och vill inte bryta det nu. Människa! Jag skiter väl ett stort stycke i hennes jäkla statistik, det är min son hon pratar om.

Sen efter det sa tyckte hon att vi skulle kolla bebisen med CTG. Den första tiden var jättebra, jag var ju helt uppskakad och nervös, sa bebben var ju det med och hoppade och skuttade, men sen lugnade vi bada ner oss och lag och halvsomnade pa britsen. Ja, da kommer doktorn och säger att detta ser ju inte bra ut, bebisen var för lugn, hjärtat var alldeles för regelbundet och det tyckte hon inte alls om, sa hon börjar trycka och ha sig för att väcka honom. Självklart funkade inte det, utan han sov gott (vaknade till direkt när vi kom ut i bilen, tror inte han tycker om doktorn heller.)
Sa, sa som det ser ut nu, sa ska vi aka in till sjukhuset imorgon kl 8 och prata med dem om vad som kommer att hända nu. Antagligen blir det bestämt tid för igangsättning eller kejsarsnitt, sa jag och Lars var halvt i chock hela kvällen igar, det var ju inte direkt hur vi hade planerat att det skulle bli. Känns lite som att man blir "lurad" pa hur vi hade planerat, jag har sagt sa manga ganger att jag tycker det är sa spännande, vad gör man när första värken kommer, hur ska jag berätta det för Lars osv. Nu känns det som att vi blir lurade pa allt sant. Men samtidigt bryr jag mig inte, för i slutändan handlar det om att fa varat barn hem.

Fick paket fran mamma och pappa och Madde igar. Söta kläder, leksak till bebben, och det jättefina lapptäcket som de har sytt. Dessutom, en stooor pase med lakris!
Det med lakrisen maste jag säga att det var pa gott och ont. At hur mycket som helst och madde jättebra. Tills inatt.... Har haft riktigt illa halsbränna hela natten, vaknade och kände mig som värsta draken! Men samtidigt maste jag säga att det är ju faktiskt värt det lite...

Alltsa, jag har alltid trott att man är gravid i 9 manader. Inte för sjutton 9 manader och 5 dagar!
Det är riktigt riktigt riktigt frustrerande nu att han inte har kommit än, vi trodde verkligen att vi skulle ha varan lilla bebbe här nu, men icke sa nicke, han vill visst stanna inne. Ska till doktorn senare i eftermiddag, maste ända säga att det gör mig skitnervös, eftersom det kan komma till den punkten att hon bokar in för en igangsättning. Visst, da vet vi att han kommer ut, men det innebär ocksa min mardrömsförlossning. Helst av allt vill jag att det ska börja nu innan vi behöver aka till doktorn, det hade varit perfekt. Dessutom far han en cool födelsedag om han poppar idag, 080408... hihi

Söndag och det är fortfarande ingen bebis här för de som undrar. Ja, det börjar bli lite frustrerande, men jag känner mig bättre idag, har väl en bra dag helt enkelt.

Igar körde vi iväg till myskafeet som jag inte vet vad det heter, men de som har världens godaste glass (Andreas och Madde kan intyga detta). Köpte, som vanligt yoghurtglass med färska jordgubbar, kostar förvisso runt 60 spänn, men det är värt varenda krona.
Senare pa kvällen kollade vi The two towers, ikväll blir det Return of the king (den bästa av dem tre enligt min asikt).

Annars är det bara väntan som gäller... vänta vänta och ater vänta. För nu vill vi snart ha varan son här!

Näpp, som rubriken säger... Fortfarande ingen bebbe idag. Men fruktansvärt ont i ryggen har jag, och trött som tusan, sa det blir en otroligt lugn fredag idag. Naja, kanske inte sa värst lugn om han faktiskt bestämmer sig för att komma ut idag. Det hade varit riktigt skönt, för som jag sagt innan, det är inte kul att vara gravid längre. Längtar verkligen efter att fa kroppen tillbaka, för att inte nämna energi.

Sa, idag är det alltsa tänkt att bebisen ska poppa... Men jag tror faktiskt han trivs hemskt bra inne i magen, sa det blir nog inget poppande idag inte. Jag föreslog till Lars imorse att bebben kanske tycker det är för varmt och skönt i magen och att det är därför han stannar inne. Min lösning: Ata en massa massa glass idag för att kyla ner honom och tvinga ut honom. Av nan anledning höll Lars inte med mig om att den ideen hade funkat.

Bestämde mig för att lunka iväg till bibblan för en stund sen, helt galet vad trött jag är nu när jag precis kom hem, det är inte direkt en lang promenad, men med denna magen känns allt som värsta marathonloppet. Men snart snart kommer jag trippandes med en barnvagn istället för en mage!

Ar det tänkt att bebisen ska komma! Hade jag fatt bestämma hade han dock kommit flör nagra dagar sen, jag är riktigt jobbigt rastlös och pa daligt humör. Känns lite smatt jobbigt att ga varje dag och vänta, samtigt som jag har lite smaont i magen och ryggen, ungefär hela tiden. Nej, jag tycker verkligen att han kan komma ut nu!

Nej, jag har inte poppat bebis än... Men TACK! alla som fragar. (hint hint...) :p

Idag är det exakt pa dagen 1 vecka kvar tills bebben ska komma! Shit pommes! Och som pa beställning ringde dem igar och sa att barnvagnen är klar, och det var verkligen det sista som var kvar, snacka om lättnad.
Hormonerna hoppar väl lite upp och ner. Fick panik under pasken när det började snöa här och jag insag att vi bara handlat lite varigare bebiskläder, och tunna mössor. Med snö sa behöver man ju tjocka mössor och overall, sa jag satt och hyperventilerade och hade smatt panik. Lars var duktig som lugnade ner mig och sa att vi kan faktiskt handla mer kläder. Konstigt att logiska saker inte är sa logiska i mitt huvud ibland.

Hade lite mera panik igar när Lars mormor ringde. Da inser jag hur viktig jag är i hans familj just nu, eftersom detta är första barnbarnet och första barnbarnsbarnet. Hans mormor längtar jättemycket. Tog upp det med Lars att jag tycker det känns jobbigt att sta i centrum pa det sättet (ja faktiskt sa hatar jag att sta i centrum nu för tiden) och da säger han att Du ska bara veta hur viktig du är för min morfar, klanhuvet liksom, du ger honom hans första barnbarnbarn (genom Lars da som är det första barnbarnet) Visst är det speciellt?
Lars fick mig inte att känna mig lugnare efter den kommentaren...

Japp, det har jag varit pa senaste, har verkligen slarvat med uppdateringar.

Pasken kom och gick, inget spännande paskfirande här inte, eftersom det inte alls är som i Sverige. Pasken i Schweiz verkar vara mer en tid man aker pa semester och njuter av nagra dagars ledighet snarare än att stanna hemma med familjen och frossa i godis. Jag ska försöka införa det senare i denna familjen iallafall.

Igar var vi hos doktorn, vad som jag hoppas var sista besöket! Tänk, nu är det faktiskt bara 8 dagar kvar tills han är helt totalt färdigbakad och borde titta ut. Förvisso hoppas jag lite smatt att han kommer lite tidigare, men a andra sidan hade jag nog ocksa hellre stannat inne i värmen än att komma ut till detta skitväder.

Annars händer det inte sa mycket spännande här, tar det mest lugnt och försöker ladda batterierna (försöker verkligen, men det är inte lätt med dessa grannarna kan jag ju säga)

Tror det kan bli en liten uppdatering senare, behöver slänga lite agg pa grannarna igen!

Lars börjar bli lite smatt nervös nu när det kommer till bebisen. Mer nervös än vad jag är, med det är ju inte sa konstigt, har tänkt en massa pa det, att det maste vara jättejobbigt för blivande pappan under förlossningen och sa, känna sig otillräcklig och inte direkt veta vad man ska ta sig till. Allt fokus star ju pa kvinnan, jag tycker att man borde koncentrera sig lite pa pappan med, det är ju faktiskt omställning för honom med.

Iallafall sa har Lars börjat tjata pa mig nu att jag ska packa förlossningsväskan sa att vi är redo när det väl händer. Men jag är lite av asikten att det kan ju fortfarande ta 1 manad innan han bestämmer sig för att poppa ut, sa varför packa väskan redan? Sa nu har jag gjort en kompromiss. Jag har skrivit en tjusig lista till Lars, med allt som ska med i väskan och tydliga instruktioner om var allt finns. Sa när tiden väl är inne, skulle det vara sa att jag inte har möjligheten själv att packa, sa kommer han att kunna göra det. Käckt va!
Fast jag är inte alls säker pa att det var exakt detta han ville att jag skulle göra när han bad mig packa väskan idag... Petitesser!

Japp, det är jag det, och det är mest synd om mig i hela världen.

Naja, Lars akte imorse och kommer hem imorgon kväll, sa det är inte sa farligt, men det känns som hela världen just nu! Jag skyller pa graviditetshormoner, skönt att kunna göra det. Fast det känns lite jobbigt att han är typ 3 timmar iväg, om nu bebisen skulle fa för sig att titta ut (vilket inte känns vidare möjligt, men ända...)
Fast bade jag och Lars har pratat med magen och sagt till honom att stanna inne atminstonde tills pa lördag. Hoppas han lyssnade pa mamma och pappa.