Det har gatt nagra dagar nu utan uppdatering, och ja det gör mig stressad, hehe. Jag vet ju att ni är atminstone nagra stycken som vill veta hur vi har det!

I fredags hade Isabella sin 1 ars kontroll och det gick bra. Naja, förutom att doktorn fick dne lustiga idèen att hon skulle stoppa russin i ett glas. Inte ett enda hamnade i glaset, men flera stycken i munnen, hehe. Annars var det plus pa allt, och han försökte "lugna ner mig" genom att säga att hon kommer att ga snart. Jag förstod inte alls poängen med det, JAG är ju inte stressad över att hon inte gar? Och det sa jag till honom ocksa. Jag tycker det är rent äcklig hur vissa människor verkar tro att barn är endast till för att skryta över, och använder manga timmar pa sina bloggar till att berätta hur tidigt dem pratar, hur snabbt de gar osv osv osv. Det är barn för tusan, inte objekt! Isabella far väl ga när hon känner för det, varför stressa liksom?

I helgen var vi hos svärmor pa lunch, och vi firade även bröllopsdag. Just nu tycker vi att det är mer viktigt med familjetid, och ga ut och äta en fancy middag bara jag och Lars, det kan vi göra nat annat ar.

Annars flyter det mesta pa som vanligt. Lars har kurs nästa veckan (den allra sista!!!) och barnen är, ja helt vanliga  1 och 3 aringar. Dramatik skrik och grat varvat med mys skratt och bus. Det är bara till att gilla läget och inse att man atminstone aldrig blir uttakad. Isabella dessutom har börjar bli en riktig klättermus och lyckades klättra upp i sin dockvagn idag (det är bara en liten och lag en) men lyckades tippa över med den och smällde munnen och näsan i golvet. Det var MYCKET blod, och jag var tvungen att ringa till Lars, som nästan var pa väg hem fran jobbet för att han trodde att jag skulle svimma, hehe. Kredits till alla sjuksköterskor säger jag bara!

Nu ska jag njuta lite av tystnad. Isabella sover och Alex tittar pa TV, lyx!

När det är sa varmt och skönt som det varit här de senaste dagarna har vi bosatt oss i sandladan. Ungarna älskar det. Isabella sitter bara och chillar, och helt otroligt sa stoppar hon inte in ett enda sandkorn i munnen!

(Jag bara älskar hur Isabella vänder sig och kryper baklänges för att det är en liten nerförsbacke!)

Tidigare idag tyckte Alex att det var en super idè att hälla en spade med sand mitt i huvudet pa Isabella. Vad svarade hon pa det? Jo, hon började gapskratta!

 

Imorgon bär det hem till Svärföräldrarna pa raclettelunch, mmm! Och imorgon är ju inte heller vilken dag som helst, nej det är faktiskt en ganska sa speciell dag...

I torsdags kom mamma och pappa hit- därav brist pa uppdateringar. Ja, inget gick riktigt vad det skulle om man säger sa, hehe.

Det hela började egentligen redan pa tisdag kväll. Lars hade ju kurs och akte mandag kväl, och pa tisdagen var vi hemma hos Vilma och Jonas och busade. Helt hux flux kom Alex och bara däckade i mitt knä, smällhet. Snabbt som tusan gick vi hem, vill ju inte smitta pojkarna, och Alex madde ju inte bra. Bade han och Isabella somnade kl 7. Kl 22 började det. Alex var helt till sig, kunde inte vara stilla, satte sig upp i sängen, gnällde och hade sig. Det fortsatte hela natten och pa morgonen sag jag prickar, eller snarare blasor pa hans fötter (hade ju märkt att han lag och skrapade fötterna halva natten, nu fattade jag varför!) Jag skickade ett sms till Lars att han skulle höra av sig till mig sa fort han vaknade, och det tog inte en lang stund. Berättade om natten och prickarna, och vi kom överens om att avvakta och se. Men det blev värre, mycket värre, och snabbt, de spred sig i en faslig fart, och Alex som i vanliga fall är pigg och glad även med feber gick runt hela dagen och grät och snyftade och framför allt kliade. Kl 10 blev det outhärdligt, och Lars fick helt enkelt komma hem fran kursen. Naja, det tog 2 1/2 timme att köra, men vi lyckades somna (även om Alex stackars liten snyftade och kliade sig i sömnen). Vi hade fatt tid hos doktorn pa eftermiddagen, och Lars tog med Alex. Det blev bekräftat att han har nat som heter Höstblasor, eller Handfotmunsjukan. Han fick en ordentlig dos med smärtstillande och en antiklimedicin. Det var verkligen ett halleluja ögonblick för oss alla när de började verka, men tyvärr var det inte länge det höll i, och resten av kvällen var jag och Lars rent gratfärdga. Att se Alex vara sa frustrerad, och framför allt paniken i hans ögon när det värsta kliet satte igang, det var fruktansvärt. Att inte heller kunna göra nat för att hjälpa honom, det var nog det värsta. Tänk er själva att ha ett tiotal myggbett, som inte bara kliar, utan även svider, pa bada fötterna, händerna och i ansiktet. Ja, exakt... Jag funderade manga ganger pa att fota honom, men jag angrade mig hela tiden, för dessa dagarna är nat som jag bara vill glömma och inte ha dokumenterat.

Vi bestämde iallafall att han madde tillräckligt bra pa torsdagen för att följa med till Zürich och hämta Mommo (ch Morfar). Han har ju tjatat om det i flera dagar och det kändes sa hemskt att inte lata honom fa göra det.

Mamma och pappa kom hit tidigt pa kvällen, runt 18, och oj vad det var kul att se dem här! Vi kalasade pa raclette och Isabella hittade sin mysfamn direkt hos pappa. Och ja, det tog inte manga sekunder innan hon somnade.

Efter att Isabella somnat satte vi pa en film, My sisters keeper. Herregud säger jag bara. Tror jag hade en klump i halsen hela filmen igenom. Eller naja, den klumpen kan ocksa ha varit lite fran Alex. Stackarn hade sin värsta kväll hittills, och han var halvt hysteriskt av allt kliande. Hjälplöshet är bara förnamnet. Kl 23 slockande han, av ren utmatting.

Fredag morgon tillbringade jag och mamma och pappa i byn med barnen och gick runt lite. Lars hade drabbats av magsjuka och lag hemma i sängen. Otur är bara förnamnet pa denna helgen, hehe. Pa eftermiddagen lyckades Lars samla tillräckligt med kraft för att följa med pa en liten utflykt till Solothurn. En av de mysigaste mindre städerna jag har varit i här i detta landet.

(Gubben pa bilden var lagom packad och kom och skällde pa mig för att jag fotade honom, fniss)

Ja, och fredagen var ju inte heller vilken dag som helst, det var ju ocksa Isabellas ettarsdag! Jag kör pa den gamla klichan Shit vad tiden gar snabbt! Mina fredagskväll planer var att baka upp och förbereda för kalaset, men pa grund av Lars magsjuka blev det ändrade planer, och det blev en väldigt stressig lördagsmorgon istället.

Natten mellan fredag och lördag hände även det som inte fick hända... Isabella började sparkas och klia sig lite. Jag lag halva natten med ont i magen och angest, om även hon skulle drabbas av höstblasorna, och ja, självklart gjorde hon det. Dock mycket mycket mildare än Alex, hon har knappt haft nagra besvär alls, mer än nagra riktigt fula blasor.

Lördag eftermiddag bjöd pa födelsedagskalas!

 

Min tjusiga tarta! Den är fylld med arracksmarsankräm, ananas och persikor

Hello Kitty tartan som tja, liknar allt annat än just Hello Kitty, fniss. Men det var skitkul att göra den iallafall, chokladbottnar, fylld med vitchokladmousse och täckt med sugarpaste.

Svärmors smarriga morotskaka. Ska be henne göra en till Alex kalas med.

Kalaset var jättelyckat, dock lite langt, hehe. Verkade som att folk inte ville ga hem? Efterat at vi ostfondue och bara myste. Fram tills natten kom och Isabella kräktes. Det tar liksom inte slut sjukdomarna här. Glömde jag förresten nämna pappas ta? Han kunde knappt ga och hade jätteont sen fredagen, helt galet vilka saker som har hänt här, hehe. Isabella verkade inte vidare besvärad av kräkningarna pa natten, däremot var jag besvärad av det morgonen efter när det var MIN tur att fa magsjuka. Efter att ha kräks halva morgonen och tyckt synd om min själv andra halvan bet jag ihop, samlade energi, och vi begav oss pa utflykten. Planen var en lnch i Emmentaler vid ostfabriken, men väl framme där var det san kraftig blast att uteserveringen var stängd= ingen plats inomhus. Efter lite omplanerde och en lang bilfärd blev det nästan picknick vid Luzernsjön. Jag säger nästan eftersom vi glömde osten och drickan i bilen och hade bara med oss en limpa bröd, hahaha.

Väl hemma sa, ja gissa vad som händer da? Vi hinner, bokstavligen talat inte mer än innanför dörren förrön det säger huuuag, och Alex spyr ner hela sig, hallgolvet och mattan. Helt galet, kan man seriöst ha san otur? Dessutom hade vi planerat härlig fin middag med anka och apelsinsas, men eftersom det slog till igen pa Lars, och jag inte hade vidare aptit efter mina morgonspyor, sa fick mamma och pappa sitta ensamma och äta, medan jag tittade pa, hehe. Men sa gar det! Bade Alex och Isabella kräktes fler ganger under natten, dock verkar ingen av dem besvärade av det? Isabella sov i princip igenom allt, hehe.

Pa mandagen akte mamma och pappa hem, men vi hann med en tur pa bymarknaden (mamma köpte jättesöta honungsljus) och en tur inne i affären, det skulle ju tas med bade ost och choklad hem, saklart! Sen satte vi oss i bilen allihopa och följde mamma och pappa till flygplatsen och vinkade av dem.

Trots alla sjukdomar och tar och annat oturstrams har helgen varit jättebra. Superbra med tanke pa omständigheterna. Lite för hektiskt schema kanske, nästa gang (till jul hoppas vi!) stannar vi här i krokarna.

Efter att mamma och pappa akt hem roade jag mig i tvättstugan. Har tvättat i princip 24 timmar, först alla sängkläder som jag lät hänga i torkrummet över natten, sen alla handdukar och kläder. 13 maskiner... Helt sjukt, da tvättade jag ända i fredags.

 

Tack mamma och pappa för att ni kom hit och firade Isabellas första födelsedag med oss. Hoppas ni har haft lika bra om vi har. Älskar er!

Idag är en san dag fast lite värre. Lars kommer hem fran jobbet tidigt, hehe med tidigt menas halv 6, sen slänger vi i oss middag eftersom jag har tyskakurs 20 över 6. När jag kom hem för en stund sen stod Lars i dörren med skorna pa och ska köra nagra timmar till sin kurs, och kommer hem onsdag kväll. Jättekul, verkligen! Det känns som att vi inte fatt nan lang stund tillsammans idag och sant är aldrig kul. Dock försöker jag se det positivt att han ju tagit ledigt bade torsdag och fredag, och vi far tillbaka tiden vi missar dessa dagarna.
Kottarna har dessutom somnat tiiidigt, Isabella redan 10 i 7, och Alex 20 över 7, sa jag gar nog och lägger mig om en stund jag med, antar att de kommer att vakna tidigt imorgon da. Naja, att de vaknar tidigt här hemma är ungefär runt 7, hehe. Det kan jag nog leva med!

 

 

 

Barnen älskade det! Trots mycket folk, hög musik och en massa konfetti innanför kläderna har de varit nöjda och glada hela dagen. Jag och Lars är bade stolta och imponerade av vara sma Kottisar! För tillfället nattar Lars Alex sen blir det en kopp te. Imorgon aker Lars iväg efter att jag kommer hem fran tyskakursen och kommer hem igen pa onsdag, sa detta är varan sista kväll tillsammans pa nagra dagar.

Här hemma händer det en massa- därav väldigt dalig uppdatering. Det är manga planer inför nästa vecka, ska bli sa kul, ringer mamma stup i kvarten och planerar och smider planer (fniss). Det händer en massa här hemma, jag det händer helt enkelt saker hela tiden. Tänker ofta att jag ska uppdater men det kommer alltid nat i vägen (läs: Alex eller Isabella). Nu har vi tre dessutom akt pa värsting förkylning sa det är inte mycket sömn här hemma (testa att sova 4 personer i en dubbelsäng, varav 3 är täppta i näsan, hehe). Men sa far det bli vissa perioder, det är bara till att lära sig att leva med det, och inse att man kanske ska dra upp koffeinintaget lite! Fram tills uppdateringarna kommer oftare bjuder jag pa nagra bilder pa Kottarna- tagna idag.

Nu ska jag ga och nanna kudde- räknar med en trang och varm natt igen, även om kottarna just nu ligger i sina egna sängar, hihi.

Igar när vi gick till affören dök det ner en massa varpynt i korgen. Saker som man hänger i fönstret, geledekorationer som man kan sätta var man vill, ägg och kycklingar. Det är kanske mer paskpynt än var, men a andra sidan sa hör väl det ihop? Idag ska jag köpa nya bordstabletter i pastellblatt, en matchande kruka och nan varblomma att ha pa köksbordet. Jag ska köpa hem nagra sma ägg och hänga i vardagsrumsfönstret. Alla dessa sma tecken gör mig sa lycklig! Dessutom tycker jag att var/ paskpynt här är sa mycket finare och mer än i Sverige. Vet inte om det kan ha med att göra att det är ett katolskt land, rätta mig om jag har fel, men pasken är väl den största högtiden för katoliker?

Isabella igar

 

Isabella idag

 

I första videon har hon inte trillat och slagit sig eller sa- sa hemsk är jag inte att jag later henne ligga pa golvet och skrika! Däremot far hon värsta dramatiska ryck, bara sadär, och lägger sig pa golvet och sparkar och skriker och har sig. Att ha en ettaring hemma är som att aka bergochdalbana ibland, humöret gar upp och ner och fram och tillbaka och hit och dit. Oftast är hon snäll, som pa andra videon, och de tva väldigt jobbiga veckorna som var nästan konstant som video nummer tva är borta sen länge (känns det som iallafall).

Alex beter sig nog som en helt vanlig trearing. Han är trotsig, han slass och han kan vara väldigt elak. A andra sidan är han ocksa väldigt kärleksfull, myser gärna i famnen och pussas och kramas väldigt ofta. Han har fatt värsta hardillen och man maste borsta det fint och ordentligt och alltid pa samma sätt- varje harstra ska ligga nerat. Star det ett enda harstra upp sa far han ett mindre nervsammanbrott. Han testar gränser, men denna gangen räcker det inte bara att säga nej, utan han slutar inte förrän man är där och lyfter bort honom, eller tar bort vad han nu har i handen och sysslar med.

 

Dessa sma dropparna pa tröjan var tillräckligt för att ge Alex ett mindre sammanbrott och han var bara tvungen att ha en ny tröja... Behöver jag säga hur galet mycket kläder han byter varje dag??

Lars är en helt vanlig make. Oftast snäll, men ibland även han en skitstövel (hehe).

 

Och jag är en helt vanlig mamma. Trött som tusan, men lycklig som man bara kan bli.

 

 

Mars 2009

 

Mars 2010

 

Ja, mars hemma hos oss är alldeles speciellt, inte bara firar vi bröllopsdag, utan även Isabellas födelsedag. Att hon är 1 ar om 17 dagar känns helt galet! Sen kommer april, och da är det dags att fira Alex, hans 3 ars dag. Känns Isabellas 1 ars dag galet, sa ska jag inte ens nämna Alex 3 ars dag. Jisses, vart tar tiden vägen?? Eller jo det vet jag ju. Den formas in till underbara minnen och erfarenheter, som vi samlar pa oss, hela familjen. I vatt och torrt, nöd och lust...

Alex har fatt sin alldeles första samlingsbox(?) och han är jätteglad och stolt- detta är hans allra första samling"objekt". Vi har ocksa, saklart, iPhone appen till Nanomania. Han älskar det, hehe. Tyvärr handlar vi inte pa Migros alltför ofta, sa vi far se hur stor samlingen blir till slut.