När jag var hos doktorn igar fick jag ju ett paket med medicin pa recept. Ingen antibiotika, men tillräckligt starka för att kurera, Ja jisses säger jag bara. Gar runt i värsta dasigheten här hemma. och är helt galet trött och seg. Dessutom kryper det i hela kroppen pa mig, har jag, av uppenbara anledningar varken tränat eller promenerat pa hela veckan och ja, det kryper i benen pa mig! Hoppas att mina värden ser bätre ut pa fredag sa att jag kan pabörja en ny frisk vecka pa mandag. Och ja, det är ju inte vilken mandag som helst heller!

Idag är Lars pa julmiddag nr 1. Jag har sett framemot hela dagen att natta barnen och sen ga in och lägga mig och njuta i ett varmt skönt bad. Gissa att barnen, som i vanliga fall är ganska lugna och trevliga pa kvällen blir helt jävla speedade. När vi ska ga och lägga oss (nattade bada tva i varan säng, blir lättare sa) sa var det en massa stök och bök. Sen lag jag där i 1 timme. Varenda gang jag försökte ställa mig upp protesterade Alex. Trots att jag legat en bra stund varje gang och lyssnat pa hans snarkningar. Det är nästan som att han har en inbyggd sensor? Till slut blev jag knäpp, och sa till honom att han kan ligga där själv och gick ut och stängde dörren. Och hörde hans sma snyftingar. Nagra minuter senare tittade jag in och da snarkar han som ett riktigt monster. Sa varför känner jag mig som världens värsta jäkla mamma? Uppenbarligen sa klarade han sig ju. Men ända... Fy vad jag känner mig hemsk nu. Och det där badet känns inte alls lika lockande längre... Suck!

Igar var jag hos tandläkaren. Jag blir mer och mer besviken pa just denna kliniken. Dels var det ju strulet och kasoet när Alex var det är Kindergarten. Sen igar satt vi först och väntade 10 minuter. Lars kom dit, eftersom vi hade bokat in Isabella för en snabb rutinkoll ocksa, sa att hon vänjer sig. Efter 10 minuter kommer dem ut och säger att de är 20-30 minuter försenade för att de hade ett akutfall. Jomen tack för den, det hade ni inte kunnat säga för 10 minuter sen. Vi bestämde oss för att ga ut pa en promenad istället för att försöka underhalla barnen inne i väntrummet. Väl tillbaka fick jag förfragan om jag ville ga till en annan tandläkare. Jo visst, jag gar ju liksom dit jag gar BARA för att hon är svensk, men visst. Sen fick vi dessutom poängtera ut, och dubbelkolla om de faktiskt kom ihag att Isabella hade en tid hon med. Sagt och gjort, väl inne hos den andra tandläkaren säger hon at mig att hoppa upp i stolen, med Isabella i famnen. Sen började hon tjata om mina visdomständer, redan innan jag öppnat munnen. Sen bad hon mig att gapa? Va fan liksom? Sa där satt jag, och gjorde min undersökning, med Isabella i famnen, medan Lars och Alex satt ute och väntade. Lars kom ju dit enbart för att kunna ga hem med Alex och Isabella sa att jag kunde göra min kontroll i lugn och ro. Sen pastar hon att jag minsann har hal i bada mina visdomständer och att vi lika gärna kan dra ut dem. Sen visade röntgen att jag minsann bara hade ett hal i den enda, och sen började tjatet om att dra ut dem. Att jag kan fa en infektion och att jag kan smitta barnen, typ att jag pillar mig själv i munnen och sen typ pillar pa barnen, eller att jag pussar dem och ger dem bakterier. Sen tjatades det om det enda och det andra. Och hela tiden, du behöver inte vara rädd för det. Och det irriterar mig mest, att de tror att jag inte vill för att jag är rädd. Det är för tusan bara lite smärta, so what? För mig handlar det endast om principen att jag tycker det är fruktansvärt onödigt att dra ut nat som faktiskt är fullständigt friskt. Inte tusan gar alla doktorer runt och tjatar pa folk att dra ut blindtarmen bara för att du "kan" fa en inflammation i den, och den är ju inte till nat ända?
Sagt och gjort, sa har jag, efter att ha diskuterat med Lars, bestämt mig för att atminstone dra ut den med halet. Den andra far stanna kvar, bara i ren princip!

Ja, av nan anledning har jag knappt tid att titta in här nu för tiden, men det ska det väl bli ändring pa. Jag börjar äntligen känna mig helt och hallet aterställd fran de senaste veckornas förkylningar och annat skit... Att bara klara sig igenom dagen är underbart! Det var inte manga dagar sen som jag ungefär totalt kollapsade ihop pa eftermiddag och var tvungen att vila en stund. Lustigt nog är all energi tillbaka tillsammans med träning och langa promenader. Trodde aldrig att jag skulle bli en människa som uppskattar träning och motion pa det sättet, men oj vilken skillnad det gör, pa alla sätt och vis. Jag har nu gatt ner ungefär 13 kilo sen november förra aret. Av nan anledning trodde jag att det skulle ga snabbare och mer, men samtidigt, sa mar jag idag sa mycket bättre. Aven om inte kilona direkt har trillat av, sa är jag mycket starkare i kroppen tack vare träningen, jag rör mig annorlunda och mar helt enkelt mycket mycket bättre. Och det är ju trots allt det som räknas, och inte siffror pa vagen (även om de faktiskt är ganska sa viktiga dem ocksa!)

Igar hade vi M, B och J pa middag, och det var verkligen trevligt, nat som vi maste göra om fler ganger. Idag har Lars begett sig till Österrike, men kommer hem ikväll igen. Antar att det är dags att vänja mig vid sana tripper, för nästa ar kommer det ju inte direkt att bli mindre av dem. Ja, nu later det sadär lite jobbigt hemlighetsfullt, men eftersom det inte är "officiellt" än sa kan jag ju inte nämna det heller, hehe. Men det kommer (och det är nog ganska sa uppenbart vad det handlar om!).

An sa länge (alla en dag som gatt, lol) har det varit helt ok höstlov. Alex verkar acceptera det faktum att han inte ska ga till älskade Kindergarten, även om han fragar varje morgon. Det enda som inte är lätt är för mig att träna. Det är en sak att underhalla Isabella medan jag tränar, men att försöka underhalla tva barn- inte lika lätt! Far se om jag lyckas nu, wish me luck!

Idag är det nog en av de första riktiga höstdagarna här. Det regnar, det är mulet och blasigt, Och I love it! Det är dock fortfarande ganska varmt, runt 20 grader, sa det är lite jobbigt att ga ut, det blir ibland lite för varmt med regnkläder. Barnen behöver ocksa regnstövlar, sa det gar vi och köper om en stund. Vi har redan spanat in, sa det borde inte ta sa lang tid. Jag maste ocksa ga förbi Stadshuset och se om jag kan fa fram ett papper. Eftersom jag inte vet exakt vad det är för papper jag behöver ska det bli intressant att försöka förklara det pa tyska... hehe

Förra veckan var lang och fylld med en massa olika saker. Manga nyheter, dock nästan bara bra sadana, även om vissa kändes lite, ja överväldigande. Och som är hemligheter. än sa länge. Men jag lovar att jag kommer att dela med mig sa fort jag "far" (och NEJ, jag är INTE gravid!). Jag har ocksa börjat kolla runt med körkort, för nu är det dags. Jag har som egen deadline att vara atminstone en bra bit pa vägen under nästa ar. Jag känner mig fortfarande galet nervös över att behöva göra allt pa tyska, men jag försöker se det för vad det är, en utmaning, och jag ska fanimig klara det!