Igar hade jag lite av en mini kris, eller graviditetshormon om man vill kalla det för det. Da är det skönt att ha en Lars som kommer hem fran jobbet och lagar mat till oss medan jag och Alex ligger nerbäddade pa soffan. Och han var sa söt, hade handlat med sig vin hem till oss alla, fast 3 olika. Alex fick tranbärssaft, jag fick vindruvsdricka (alkoholprocenten är mindre än en vanlig cider som vilken 3 aring kan köpa pa ICA, sa jag drack ett glas med gott samvete!) och Lars fick en flaska vuxenvin. Ibland sa känns det skönt att dricka i vinglas och skala.
Sen blev det ju inte bättre pa kvällen när Lars jobb ringde och väckte Alex och jag fick ga in och lägga mig tidigt för att han inte ville somna om annat än om jag lag i sängen brevid, suck. Men idag är en ny dag, Lars ska pa affärsmiddag ikväll, sa jag och Alex ska ha en slapp och myskväll.

Pa lördag bär det av till farmor och farfar för Alexanders del eftersom vi ska handla lite. Dem har precis kommit hem fran Turkiet och har inte sett Alex pa 3 veckor sa det var lite abstinens för dem, hihi. Svärmor tror att Alex är lite smaförkyld för att han inte har träffat dem pa sa länge, far se om hon har rätt. Pa söndag är det som sagt kalas, längtar eter god middag och trevligt sällskap!

Nu vill jag kunna säga att jag definitivt kände sparkar igar, jag förstar inte varför jag är sa osäker? Jag är ju sa säker (nästan) pa vad det är jag känner, samtidigt som jag nästan förnekar det för mig själv. Det är ju inte att jag tycker om att ga runt och oroa mig, men ända sa verkar jag göra det helt i onödan. Kan det vara sa helt enkelt att nanstans har min hjärna inte riktigt "accepterat" att jag är gravid?

Jag förstar inte alls var tiden tar vägen, det säger bara swosh sa är det ny vecka, eller som nu, redan halvvägs igenom! Igar hade jag planerat att städa fint och ha maten klar när Lars kom hem. Komma hem till lukten av mat blandat med nystädad lägenhet. Ja, det gick ju inte alls som jag hade tänkt mig och maten var inte ens halvvägs klar när han kom. Gardagen verkligen bara försann!

Jag kollade in lite julpynt, och jisses vilka grejer det finns. Utan att överdriva, säkert 10 olika sorters snöspray till fönstret. En utlovade "glow effekt" vetetusan om man vagar sig pa nat sant. Men annars har jag en del idèer om hur de ska se ut här. Nu väntar vi bara pa julen!

De har ju börjat sa "smatt" i affärerna att ta fram julpyntet, och det kryper i hela kroppen pa mig av ren glädje! Jag vet inte om det är för att jag är gravid, eller för att jag har en större familj nu, som gör sa att jag inte ens funderar pa att gnälla över att det blir tidigare och tidigarea varje ar, för detta aret verkligen längtar jag! Jag smakikade lite igar inne pa Coop och hittade en massa tjusigt. Förklarade fint för Lars att även om de  skulle bli att jag handlar julpynt för nagra tusenlappar (hihi) sa far han ju ha med avskrivning à sisadär en 20 ar eller sa, sa länge det haller, sa egentligen är det inte sa dyrt. När jag började "klura" pa hur jag skulle hänga upp fönster dekorationer och han började ge tips och idèer, da visste jag att jag vunnit diskussionen, hihihi.

Skynda dig nu julen!

Sahär ser det ut hos oss varje morgon, det enda som ändras är pyjamasen. En flaska med mjölk är ett maste för morgonmys!

 

 

Helt underligt, madde hur bra som helst imorse, sen efter lunch gick jag och tog en tuppis med Alex och vaknade upp tung i huvudet och ont i halsen. Alex är snorig och lite smatt hängig. Konstigt att det kan komma bara sadär?
Men jag är inte den som är den, en förkylning hade jag ju faktiskt räknat med, sa det är bara till att göra det bästa. Imorgon ska jag köpa lite vitaminer och en massa frukt och smaskens som jag och Alex kan slänga i oss. För sa sjuka pa söndag sa att vi inte kan ga pa kalas, det existerar inte! I värsta fall far vi komma lite senare och kanske ga lite tidigare, men dit ska vi iallafall! Kan ju för allt i världen inte missa gammelmormors 80ars dag!!!

Jag skrattar lite smatt för mig själv at alla som säger att Oh nu är det vintertid, nu kan du sova en timme längre. Uppenbarligen har dem människorna inte en Alexander som har en inbyggd väckarklocka och vaknar runt 6:30 varje morgon oavsett om det är vintertid eller inte. Sa Lars fick vänligen ga upp klockan alldeles för tidigt igar morse, haha.

Annars är allt riktigt bra just nu, helgen har varit riktigt härlig, men jag längtar redan efter nästa. Pa lördag bär det av till Basel för lite shopping, för pa söndag är det födelsedagsfest för gammelmormor som fyller 80. Vi har inte riktigt kommit pa en unik present utan tänkte bjuda ut dem pa restaurang, ska ocksa se om Alex har lust att rita en födelsedagsteckning.

Klockan är lite efter halv 8, och jag har redan varit vaken lite mer än 1 timme, härligt! Eftersom Alex bestämt sig för att inte sova längre än till max kl 7 varje morgon sa tar jag och Lars en morgon var pa helgerna. Sa imorgon är det min tur att ligga och sussa kudde halva morgonen, jippie! Vardagarna är enklare, da tar Lars helt enkelt hand om honom hela morgonen, han är ju liksom uppe ända.

Idag är vi halvvägs, det vill säga, halva tiden har gatt innan Bebis är här! Helt galet vad tiden gar snabbt. Har fortfarande inte känt den där ordentliga ninja sparken, men UL för bara nagra dagar sen visade ju en liten vilde, sa det är nog dags att jag lugnar ner mig pa den fronten. Jag känner ju förvisso rörelser, men det är inte samma sak.

Senare idag bär det av för lite shopping, nya skor star HÖGT pa listan!

Inatt har Alexander sovit riktigt riktigt oroligt. Tror att det har med att göra med att vara helt störda grannar, varje kväll nu i nagra dagar, prick kl 20:30 har börjat göra "nagot". Bade jag och Lars försöker klura ut vad det är, det later som att dem sagar sönder, med värsta sagmaskinen, miljontals träplankor. Träplankor gissar vi pa att det är eftersom man hör dunset när dem slar i golvet. Och detta gör dem i mellan 45minuter till 1 timme. Eftersom vi nattar Alexvid 8 sa blir han ordentligt störd av detta eftersom han knappt har hunnit somna in när det börjar. Sa inatt har vi inte sovit manga timmar.
Alex visar sin sömnbrist genom att ha ett otroligt jobbigt humör och ingenting duger för honom. Han vill inte äta, han bara slänger allt pa golvet, försöker jag leka med honom sa slänger han leksakerna och springer iväg, jag har till och med försökt ge honom chips och kakor(!) men det säger kras sa har han slängt dem pa golvet. Det är till och med sa illa att han vägrar sitta pa sin bil och det enda han gör är att sparka pa den. Eftersom det ösregnar ute är det inte direkt läge för en promenad heller. Det enda jag kan göra är att bita ihop, räkna till 10, och tänka positivt, det är faktiskt FREDAG!

Varje kväll sa ligger jag och känner pa magen och väntar pa den där första ninja sparken fran lilla Prinsessan. Varje kväll ropar jag pa Lars och fragar om jag ska vara orolig, och varje gang sa paminner han mig om hur irriterad jag kommer att vara om nagra manader när det inte kommer att vara en lugn stund där inne. Varje kväll far det mig att somna med ett leende, men av nan anledning sa är det bortglömt till kvällen efter och samma procedur upprepas.

För övrigt tycker jag att jag far en del konstiga kommentarer om att vara gravid. Manga som fragar om könet säger att Oh du är sa lyckligt lottad, en av varje. Nej, jag anser inte att jag är mer lyckligt lottad än nan annan? Jag hade varit minst lika glad om det hade varit tva pojkar, eller tva flickor, mina barn. Lyckligt lottad känner jag mig dock för att jag har tva friska barn, det gör sa att jag mar bra.
Men självklart ser jag fram emot att fa en liten flicka, en lite prinsessa. Jag tror att nanstan i varje mamma hjärta sa finns det en liten del som vill ha en alldeles egen Barbie, hihi. Och Lars är mest glad att vi stannar pa tva barn, har ju sagt till honom länge att om detta hade varit en pojke sa hade vi om nagra ar gjort ett sista försök pa en flicka. Nu fick vi ju henne tidigare, sa nu "slipper" han det. Det är dock vad han tror, hihi. Vem vet om vi (jag)kanske vill ha en liten sladdis om nagra ar?

För en stund sen kom Alexander in med hela munnen proppfull av okänd substans, och han var som en galning och bet ihop sa hart att det var inte en chans att jag fick upp munnen för att titta efter vad det var för nat. Min lilla tröst i det hela var att hans kinder var helt utspända som en liten hamster, sa atminstone var det inte nat i storlek som kan fastna i halsen. Men när han sen började dregla orange dreggel, da började jag bli lagom kondunderat. Efter lite lockande med mitt tuggummi (han älskar starka mint tuggummi) sa öppnade han snällt munnen. Där inne, var en stor bit, finriven morot! Det maste ha varit biten han fick igar när jag lagade mat, som han hade gömt undan för senare bruk. Ibland blir jag inte klok pa detta lilla djuret här hemma, hihih.

Nu har jag lyckats halla mig i nagra dagar, men nu funkar det inte längre. Ikväll blir det täcke och kudde pa soffan, levande ljus och sen ska jag lägga mig ner och njuta av Twilight!

För sisadär 1 1/2 ar sen eller sa sa köpte jag en orkidè pa IKEA. Den var hur fin som helst när den blommade, men när den slutade blomma sa glömde jag nästan bort den. Det ledde till att själva pinnen vissnade helt, och efter mycket funderande fram och tillbaka sa bestämde jag mig för att klippa av den och hoppas pa ett mirakel. I 1 1/2 ar nu har jag tagit hand och daltat med min blomma, och gett den 1 msk vatten i veckan (uppmaning av svärfar) torkat bladen och tröstat lilla blomman. Och nu har det hänt ett MIRAKEL!

 

Jag kan ju inte annat än att erkänna att jag är riktigt stolt, och nu väntar jag bara pa att den ska blomma igen, hihi. Det är sa skönt när sana sma saker i livet kan göra sa att man känner sig sa BRA.

Lars blir vansinnig om han klurar att jag berättade detta men det far han leva med, haha. Han ringde alldeles precis, satte hjärtat i halsgropen pa mig. Da fnissar han lite smagenerat att han visst inte kan läsa ordentligt och att det är inte förrän om tre veckor som han ska ta sprutan! Sa han har tagit taget i 1 timme, för att sen kolla pa lappen den exakta adressen för att inse att det är langt ifran dagens datum pa lappen. Vad ska man säga?

Igar hos doktorn med Alexander gick det jättebra. Hon fnissade lite at mig när hon kände pa knölen i huvudet, det var bara en helt vanlig lymfkörtel och absolut inget att bekymdra sig för. Sen fick han göra lite olika tester, bygga klossar och stoppa in klossar i en lada och sant, och det gjorde han helt perfekt. Bade längd och vikt var bra, och hon sa att vad ni än gör, fortsätt exakt sa. Da blir man glad! Sen fragade hon om han leker med gosedjur och hur han leker med dem. Jag bara erm, ja dem pussas. Hon tittade lite förvanat pa mig, och fragade Pussas? Och jag förklarade att han har vissa "par" bland sina gosedjur som bara pussar varandra och ingen annan och att han gör värsta pussljuden med den. Jag trodde att hon skulle brista ut i ett gapskratt, men hon lyckades (med nöd och näppe) att halla inne det. Nu är han ocksa helt färdigvaccinerad fram tills han är 5 ar, härligt! Passade ocksa pa att fraga om svininfluensan och vi hade en mycket intressant diskussion om det.

Just nu är Lars pa väg för att ta spruta. Jag haller tummar tar och allt vad jag har för att det ska vara relativt smärtfritt, men framför allt att den hjälper!