Jag är lycklig! I onsdags hörde jag, som vanligt mina äckliga skitgrannar tjattra som tva äckliga hönor ute i trappen, men annorlunda denna gangen var att avslutningsfrasen var "Ha en bra semester". Vad kan det betyda, funderade jag pa, kan det vara sa att de ska aka bort.... Kan detta faktiskt hända mig??

Peppar peppar, jag hörde inte ett ljud fran människorna igar, och har inte hört ett ljud fran dem idag! Inga äckliga ungar som skriker kl 12 och 20, eller spelar pa diverse saker ute i trappen, ingenting sant alls. Det enda jag hör är.... tystnad. Denna ljuva härliga underbara tystnad. Hela varan lägenhet känns totalt annorlunda nu, nu kommer jag ihag varför jag älskade den för 4 manader sen innan dessa äcklena flyttade in. Och nu ska jag njuta av denna tiden de är pa semester och fa tillbaka alla dessa härliga känslor igen, och ha en del att ladda med sen när de kommer tillbaka.

Kan man hoppas pa att det är en laaang semester?

Hur spenderade jag kvällen igar? Jo, jag lag pa soffan och kollade pa TV. Och inte vad som helst, nej, jag sag en hel fotbolls match tillsammans med Lars. Ok, jag ska erkänna att jag somnade de sista 10 minuterna, men jag försökte iallafall.

Detta maste vara äkta kärlek. Jag menar, vem annars hade jag offrat en hel kväll för fotboll för?

Idag är det helt sjukt väder här, runt 18 grader varmt, klarbla molnfri himmel. Det blaser lite, men det är varma vindar. Har svart att första att det är bara februari.

För att fira det härliga vädret akte vi in till Basel och satte oss pa en uteservering, jag drack kaffe, Lars tog en öl (jävla gris).
Jag upphör aldrig förvanas över vissa människor dock. Var en kvinna pa uteserveringen som beställde en liten cola, sen springer hon över till Coop pa andra sidan gatan och köper en stor flaska vatten och en macka. Sa gör man väl ända inte? Dessutom var detta pa ett torg där man faktiskt kan sitta ner i en trappa utan problem, men nej da, hon ville ta ett bord pa denna uteservering. Tycker det känns lite pinsamt med folk som gör sa.

Igar blev det en lugn dag, jag ville ju till IKEA, men sen började vi planera bebisgrejer och kom fram till att vi ska lana bil och aka till IKEA med bil istället och shoppa loss. Det börjar ju närma sig nu (shit pommes) sa det börjar bli dags att köpa grejer. Sa ikväll blir det till att sätta oss ner och skriva lista pa allt som vi behöver köpa inom de närmsta veckorna. Jag har som "deadline" att ha allt klart innan mitten av mars, vill ha allt klart innan Lars är borta de tva dagarna, dessutom tror jag inte att jag de sista veckorna kommer att ha nan större lust att springa i affärer heller.

Jag har fragat runt lite bland nära och kära om hur jag kan fa ut bebisen snabbare. Tanken häromdagen var att jag skulle ligga pa mage hela dagen och tvinga ut honom pa det sättet. Idag kom jag pa att om jag tar pa mig nat riktigt tajt och varmt (att be Lars linda in mig i plastfolie känns som en bra ide här) sa kanske det blir riktigt obehagligt där inne och han bestämmer sig för att komma ut idag? Eller det ultimata, linda in mig i platsfolie och sen ligga pa mage hela dagen? Konstigt nog dock verkar det bara vara jag som tycker att detta verkar vara bra ideer.

Tro nu inte att jag är desperat eller sa, inte alls, nej da!

Japp, här har man akt pa värsta dunderförkylningen, usch vad jobbigt det är, och fy vad grinig jag blir.
Jag menar, inte nog med att det är jobbigt att andas i vanliga fall när man är förkyld, jag har dessutom en stor klumpeduns i magen som ska halla pa att trycka pa lungor, vilket inte alls gör saken bättre. Nysningar är halvt förbjudna, för da blir han riktigt sur därinne. Nej, gravid och förkyld samtidigt är verkligen ingen höjdare.

Fast nu börjar jag iallafall känna mig aningen bättre, har klarat av att sitta upp mer än 15 minuter at gangen idag, och det är verkligen framsteg. Dum som jag är dock är jag sjukt sugen pa att aka till IKEA och ska försöka övertala Lasse om ett besök där imorgon... Vet inte hur smart det är med tanke pa hur jag mar, men det är ju IKEA! Och vi kan ju alltid köpa mjukglass det hjälper ju för halsen, och mums nyponsoppa i Sweden shop som alla vet är ju ocksa bra för halsen. Tror jag ska lägga fram mitt förslag som att det faktiskt kommer att vara hälsosamt för mig att aka dit! Fortsättning följer.....

Idag ska vi hem till Lars mamma och äta köttfärslimpa. Jag är lite smatt säker pa att jag nämnt det tidigare, men det är definitivt värt att nämna det igen.
Självklart skulle jag pa och göra saker komplicerade och erbjöd mig att ta med efterrätt, i detta fallet en mandeltarta, eller även känt som Oscar II tarta (eftersom detta uppenbarligen var hans favorit).
Fick lite varningar fran mamma att den är lite komplicerad att göra sa jag var lite nervös när jag började baka, men det gick ju hur bra som helst! Naja, fram till smörkrämen.... Den blev ju inte riktigt sa som jag kommer ihag att den ser ut pa tartorna mamma har gjort, utan den är ganska sa mycket uppsugen i kakan. Och det värsta är att vi kan ju inte provsmaka heller, för inte kan man komma dit med en halväten tarta?

Naväl, vi hoppas pa det bästa, och det är savitt jag vet en svensk tarta som inte existerar här, sa skulle de tycka att den smakar lite konstigt sa kan jag ju bara säga att det är exakt sa den ska smaka, men att den kanske inte passar schweiziska smaklökar. Slutet gott, allting gott!

Jag tänker pa dig.

Jag har alldeles de senaste dagarna upptäckt hur gott havre är. Ater havregrynsgröt med lingonsylt som en galning och just nu bakar jag havreflarn (fast erkännas ska göra att de mesta kakorna hamnade obakade i munnen pa mig).

Vad mer kan man göra med havre egentligen? Chokladbollar.... Men vad mer?

I söndags var det karneval i stan, sa vi gick först ut och kollade paraden, sprang in i Lars mamma och hade kaffe med henne, och uppenbarligen skröt han sa mycket om tartan jag hade bakat till kvällen att de bjöd in sig själva till att smaka pa den. Samtidigt blev vi bjudna pa söndagsmiddag denna vecka... Köttfärslimpa! Mums mums!

Efter att ha statt stilla i 2 timmar i princip och kollat pa taget var jag ganska sa trött sa vi gick hem och skulle vila lite, klockan var väl 5 ungefär och varan middagsgäst (en) skulle komma vid 6. Sagt och gjort, kvart över 5 ringer det pa dörren och da kommer Lars mamma och styvpappa och middagsgästen med 2 extra personer. Sa efter lite snabb överläggning bestämde vi oss för att servera tartan innan middan.
Lars mamma gick efter cirka 30 minuter och sen käkade vi och drog ut pa stan för att kolla eldvagnarna.
Det gar inte riktigt att förklara hur det är att ga ut i stan, alla lampor är släckta och en massa folk som gar runt, helt spökligt är det, men helt tufft. Sen kommer det olika eldvagnar, och man blir varm, väldigt varm. Du kan klicka här för bilder som kanske kan förklara lite bättre än vad jag gör. Klockan 9 pa kvällen när eldparaden var över var jag helt färdig, sa Lars fick följa mig hem, glömmer bort lite smatt att jag faktiskt räknas som höggravid och inte har samma energi som normalt. Lars kom hem lite lagom berusad (läs aspackad) och det enda han kunde tänka pa var att nästa ar ska hans mamma sitta barnvakt till Alexander sa Johanna och Pierre kan komma hit sa han kan supa dem under bordet. Härliga tankar i huvet pa en fyllehund, men det känner man ju igen, eller hur?

Jag vaknade imorse, och detta är inte ett daligt skämt, men jag hade riktigt ont i mitt vänstra lillfinger.... Helt fullkomligt tiptop i resten av kroppen, men lillfingret var skit. Man ska visst vara försiktig med vad man säger!

Idag är det alltsa fredag, och det tänker jag fira med att gnälla.

Det är inte kul att vara gravid längre! Nu har det gatt 33 veckor, och jag vill bara att han ska komma ut nu. Jag är trött pa att vara trött hela tiden, pa att ha ont i magen, i leder, i knäna ja det ända stället jag inte har ont pa är väl lillfingret.
Jag vill utan problem kunna klippa mina äckliga tanaglar eller raka mina ben. Jag menar, om ni undrar, testa att göra de tva grejerna fast med en fotboll runt magen, sa förstar ni vad jag menar. Jag är trött pa att vagga fram som värsta ankan. Och jag tror att jag saknar ett revben eller 5 efter alla sparkar.
Jag vill äta brie, gorgonzola och dricka en flaska vin.

Men mest av allt, är jag trött pa att inte ha den lilla raringen här nu! Jag vill ha alla härliga stunder med min familj, min familj som blir jag Lars och bebisen, varan helt underbart härliga familj. Jag vill ga ut med barnvagnen, se Lars köra runt den, stolt pappa. Jag längtar efter sma sommarutflykter (ja, jag är lite medveten om att det kanske inte blir sa langt med en liten bebis) Jag längtar efter att komma hem till Sverige och presentera den lille.

Nu tror jag att jag har gnällt klart. I annat fall kommer det uppdatering senare.

I ett hemskt svagt ögonblick igar sa lovade jag Lars att ga upp och göra en frukost smoothie till honom idag, eftersom han skulle iväg till fotografen. 7:30 var jag uppe och mixade och hackade frukter, jag känner mig sa himla duktig! Och uppskattat var det fran Lars att komma hem efter och ha en fräsch smoothie väntandes pa honom.

Men det känns ända som att jag borde ga och lägga mig och vila lite iallafall, har knappt sovit inatt eftersom det var värsta festen nanstans i närheten, sa jag har legat och lyssnat pa techno fram till kl 3 inatt...

Sitter här i lugnt och ro, drack en skön kopp te för att försöka lugna lillen lite (han har visst gympa idag). Sen helt plötsligt brakar halva helvetet loss! Krigslarm! Jag sätter nästan teet i halsen och far ju värsta paniken, det later PRECIS som man hör fran krigsfilmer fran Andra världkriget. I panik fragar jag Lars pa msn vad i hela friden det är som pagar?!
Vad far man tillbaka? Jo ett ooops älskling, jag glömde varna dig att det är idag som de testar krigslarmet....

Oops? Här sitter jag och funderar pa om man kommer att poppa bebis idag för att han ooops glömde berätta!
Suck... karlar säger jag bara.

Idag är det ju, som jag antar att de flesta vet, Fettisdagen. Och vad händer da i alla tidningar och vad pratas det om? Jo, hur man äter nyttiga semlor. Vada nyttiga semlor? Det är en dag om aret som man kan unna sig denna mästerverk, och sa kommer en massa dietiester och ska förstöra det och ge en daligt samvete. Va tusan! Lat oss njuta av iallafall en dag av "frosseri".
Jag menar, kolla följande "recept"

Atkinssemlan

Gör så här:

En stor skål grädde ? basta! Söta med sockerersättning. Och häll på nötter. Räcker inte det för semmelkänslan kan du, på egen risk, steka två ägg och lägga grädde emellan.

Va i hela friden är det för nat liksom?
Nej, nu tycker jag det far vara nog med alla tramsigheter och lat oss atminstonde behalla nagra onyttiga traditioner.
Dessutom är det jäkligt synd om mig som faktiskt inte har semlor här, sa jag far nöja mig med att dregla över olika bilder. Och det tänker jag göra, utan daligt samvete om vad man bör äta eller inte äta.

Idag har jag haft angest halva morgonen, för jag var tvungen att ringa till Skattemyndigheten för att fixa ett personbevis. Och inte ett vanligt personbevis heller, utan detta ska vara till att lämna in till Schweiz sa att Lars kan "annonsera" att han är pappa till bebisen.

Infon bland annat som jag behövde ha pa detta var mina föräldrars namn (vilket jag inte förstar poängen med) och det gjorde mig lite orolig, och sa till Lars att det vet jag inte om jag kan fa.
Sa jag ringer till Skattemyndigheten, helt nervös att man ska behöva ge sitt livs historia innan de fattar vad man vill. Men jag maste ha haft världens tur, killen jag pratade med visste exakt vad jag menade, och fragade om jag ville ha sant med mina föräldrars namn, och om jag ville ha ett pa engelska och ett pa svenska+ att han ska skicka det med första klass post sa jag far det snabbt. Snacka om service!