Idag är Lars pa julmiddag nr 1. Jag har sett framemot hela dagen att natta barnen och sen ga in och lägga mig och njuta i ett varmt skönt bad. Gissa att barnen, som i vanliga fall är ganska lugna och trevliga pa kvällen blir helt jävla speedade. När vi ska ga och lägga oss (nattade bada tva i varan säng, blir lättare sa) sa var det en massa stök och bök. Sen lag jag där i 1 timme. Varenda gang jag försökte ställa mig upp protesterade Alex. Trots att jag legat en bra stund varje gang och lyssnat pa hans snarkningar. Det är nästan som att han har en inbyggd sensor? Till slut blev jag knäpp, och sa till honom att han kan ligga där själv och gick ut och stängde dörren. Och hörde hans sma snyftingar. Nagra minuter senare tittade jag in och da snarkar han som ett riktigt monster. Sa varför känner jag mig som världens värsta jäkla mamma? Uppenbarligen sa klarade han sig ju. Men ända... Fy vad jag känner mig hemsk nu. Och det där badet känns inte alls lika lockande längre... Suck!

Vad dagarna gar fort nu för tiden. Det känns dessutom inte som att det är första gangen jag säger det heller?

Julklapparna är atminstone inhandlade (saknas 1), Lars födelsedagspresenter är inslagna och gömda, adventskalendern är färdig, alla kakor och godis är gjort. Vi planerar en tillställning pa Lars födelsedag (han fyller trots allt 35). Ja, nu kan jag nog lugna ner mig lite och njuta av en december utan stress! I helgen beger vi oss till Frankrike pa fest. Det är med engelskt tema och verkar som att det kommer att bli riktigt kul. En massa aktiviteter för alla barnen, far se om Isabella är sugen pa det, hehe. Nästa helg ska vi aka till Basel och shoppa lite (Lars maste prova ut kostymer) sen blir det kaffe hos Malin. Helgen efter är det Lars födelsedag, och ja, sen är det helgen innan julafton! Innan dess har Lars diverse julmiddagar att ga pa, och möten som ska göras. Ja, det är ju vissa saker som ska göras officiellt om man säger sa. Sen är det helt plötsligt nyarsafton, och sen nagra dagar senare kommer Madde och Andreas (jippie!). Och innan dess ska vi hinna boka resa till bade Sverige och Italien. Lugn december var det ja, hehe.

Igar kom jag och Isabella lite sent för att hämta Alex. Nu snackar vi mindre än 1 minut, och jag sag honom hela tiden även om han inte sag mig. Det som värmde i hjärtat att se, var att en av de äldre flickorna stannade hos Alex, och höll honom i handen och ledde honom till mig och berättade för mig att han var ledsen för att han inte sag mig. Sa himla gulligt och omtänksamt, och jag är helt säker pa att hon hae stannat vid han sida tills jag kom. Det känns bra att se sant! Och det smittar av pa Alex, han börjar ocksa visa väldigt manga liknande saker. Han tar hand om Isabella pa ett annorlunda sätt än tidigare, hjälper henne med saker, visar henne hur man gör olika saker. Eller i mandags när vi var och handlade sa fanns det bara en barnkundvagn kvar. Alex gav den till Isabella?! Halla liksom, det där hade aldrig hänt för nagra manader sen. Om det är sahär det är att ha en 5 aring hemma sa längtar jag efter nästa ar! Sen kommer det med 6 aringar. Den aldern väljer jag att inte tänka pa just nu... hehe.

Igar var jag hos tandläkaren. Jag blir mer och mer besviken pa just denna kliniken. Dels var det ju strulet och kasoet när Alex var det är Kindergarten. Sen igar satt vi först och väntade 10 minuter. Lars kom dit, eftersom vi hade bokat in Isabella för en snabb rutinkoll ocksa, sa att hon vänjer sig. Efter 10 minuter kommer dem ut och säger att de är 20-30 minuter försenade för att de hade ett akutfall. Jomen tack för den, det hade ni inte kunnat säga för 10 minuter sen. Vi bestämde oss för att ga ut pa en promenad istället för att försöka underhalla barnen inne i väntrummet. Väl tillbaka fick jag förfragan om jag ville ga till en annan tandläkare. Jo visst, jag gar ju liksom dit jag gar BARA för att hon är svensk, men visst. Sen fick vi dessutom poängtera ut, och dubbelkolla om de faktiskt kom ihag att Isabella hade en tid hon med. Sagt och gjort, väl inne hos den andra tandläkaren säger hon at mig att hoppa upp i stolen, med Isabella i famnen. Sen började hon tjata om mina visdomständer, redan innan jag öppnat munnen. Sen bad hon mig att gapa? Va fan liksom? Sa där satt jag, och gjorde min undersökning, med Isabella i famnen, medan Lars och Alex satt ute och väntade. Lars kom ju dit enbart för att kunna ga hem med Alex och Isabella sa att jag kunde göra min kontroll i lugn och ro. Sen pastar hon att jag minsann har hal i bada mina visdomständer och att vi lika gärna kan dra ut dem. Sen visade röntgen att jag minsann bara hade ett hal i den enda, och sen började tjatet om att dra ut dem. Att jag kan fa en infektion och att jag kan smitta barnen, typ att jag pillar mig själv i munnen och sen typ pillar pa barnen, eller att jag pussar dem och ger dem bakterier. Sen tjatades det om det enda och det andra. Och hela tiden, du behöver inte vara rädd för det. Och det irriterar mig mest, att de tror att jag inte vill för att jag är rädd. Det är för tusan bara lite smärta, so what? För mig handlar det endast om principen att jag tycker det är fruktansvärt onödigt att dra ut nat som faktiskt är fullständigt friskt. Inte tusan gar alla doktorer runt och tjatar pa folk att dra ut blindtarmen bara för att du "kan" fa en inflammation i den, och den är ju inte till nat ända?
Sagt och gjort, sa har jag, efter att ha diskuterat med Lars, bestämt mig för att atminstone dra ut den med halet. Den andra far stanna kvar, bara i ren princip!

Vad snabbt man glömmer bort HUR JAVLA JOBBIGA 2 ARINGAR KAN VARA!
Ja jag säger da det. Isabella gar mig pa nerverna! Barnet brakar om allt och ingenting, kan man skapa en konflikt da gör hon det snabbare än snabbast. Jisses alltsa, jag är helt slut efter denna dagen, och da ska jag ända till tandläkaren, med Isabella (!) om en stund. Helt ärligt sa förvanar det mig otroligt mycket om barnet ens öppnar munnen, hehe. Nej, ikväll far det bli en riktigt lugn kväll, vi har 2 avsnitt kvar av Sg-1 . 2 liksom. 10 säsonger har vi gatt igenom. Sentimental? Galet mycket! Sen har vi förvisso tva filmer att titta pa, Och sen har vi pratat om vad vi ska hitta pa när det är klart. Vi börjar om med Atlantis igen....Haha!

Igar vet vi inte vad som flög i Isabella. Satan själv kanske? Hon sov inte nat under dagen. Nu brukar hon ju inte göra det heller, men med tanke pa natten och dagen innan sa trodde jag nog att hon skulle vara lite trött. Men nej. Vid 7 var det dags för Alex dagliga Monopol (han har fastnat helt i olika spel, sa vi brukar köra en snabb runda innan det är dags för nattsagan). Isabella som inte riktigt förstar sig pa reglerna brukar sitta brevid och mala. Igar ville hon mala med vattenfärger, men med tanke pa att bade väggen och lampan fortfarande är omdekorerad efter sist sa gav jag henne tuschpennor istället. Jisses, det var ungefär da monstet flög in i henne, och hno blev skitförbannad och gick in och la sig i varan säng. Och somnade saklart. När vi var klara med bade spel och saga tänkte vi lyfta över henne till hennes egen säng, och da vaknade monstret till ordentligt. Tog väl en halv timme att lugna ner henne och tills hon somnade. Jag och Lars pustade ut och la oss pa soffan. 10 minuter senare vaknade panikmonstret igen. Det gick bara inte att lugna ner henne! Hon skrek, hon gick upp i brygga, ja hon var helt jäkla bindgalen. Inte att hon skrek som att hon hade ont nanstans heller, utan snarare för att hon kan. Kl 21 gav vi upp och gick in och la oss med henne i varan säng och tillslut somnade hon av ren utmattning. Natten har varit laaaaang. Isabella vaknade och ville dricka och lyckades klunka i sig en massa vatten. Som 5 sekunder senare kom tillbaka upp, pa mig.

Halv 7 vaknade hon och gick upp och at, stackarna maste ha varit jättehungrig, sen en stund senare kom hon in och somnade om till halv 9. Nu hoppas vi verkligen att denna kvällen/ natten blir mycket bättre!

Idag mar Isabella bättre, men jag försöker halla henne lite lugn ända, och tänker fortsätta ge henne medicin var fjärde timme resten av dagen för att se till att det haller sig väck! Det har inte varit manga minuters sömn för mig inatt. Jag och Lars bestämde att jag ligger inne i varan säng med barnen och Lars sover inne pa barnens rum. Jag kan ju trots allt vila mig under dagen pa ett helt annat sätt än vad Lars kan. Fast hade jag vetat vad de innebar sa hade jag tänkt om, hehe. Isabella är riktigt kass i magen, sa det har varit flera blöjbyten, halv 4 smet hon upp och ville att vi skulle sitta och titta pa TV (erm, nej?), ungefär en gang i kvarten har hon skrikit ut ett "MAMMMMMAAAA TÖÖÖRSTIG". Jaja, skönt att hon dricker iallafall. Ikväll far det bli en riktigt riktigt lugn kväll, det var ett tag sen nu!

Ja, av nan anledning har jag knappt tid att titta in här nu för tiden, men det ska det väl bli ändring pa. Jag börjar äntligen känna mig helt och hallet aterställd fran de senaste veckornas förkylningar och annat skit... Att bara klara sig igenom dagen är underbart! Det var inte manga dagar sen som jag ungefär totalt kollapsade ihop pa eftermiddag och var tvungen att vila en stund. Lustigt nog är all energi tillbaka tillsammans med träning och langa promenader. Trodde aldrig att jag skulle bli en människa som uppskattar träning och motion pa det sättet, men oj vilken skillnad det gör, pa alla sätt och vis. Jag har nu gatt ner ungefär 13 kilo sen november förra aret. Av nan anledning trodde jag att det skulle ga snabbare och mer, men samtidigt, sa mar jag idag sa mycket bättre. Aven om inte kilona direkt har trillat av, sa är jag mycket starkare i kroppen tack vare träningen, jag rör mig annorlunda och mar helt enkelt mycket mycket bättre. Och det är ju trots allt det som räknas, och inte siffror pa vagen (även om de faktiskt är ganska sa viktiga dem ocksa!)

Igar hade vi M, B och J pa middag, och det var verkligen trevligt, nat som vi maste göra om fler ganger. Idag har Lars begett sig till Österrike, men kommer hem ikväll igen. Antar att det är dags att vänja mig vid sana tripper, för nästa ar kommer det ju inte direkt att bli mindre av dem. Ja, nu later det sadär lite jobbigt hemlighetsfullt, men eftersom det inte är "officiellt" än sa kan jag ju inte nämna det heller, hehe. Men det kommer (och det är nog ganska sa uppenbart vad det handlar om!).

Ja faktiskt sa överlevde jag denna dagen. Men väldigt rena och fina tänder dessutom, hehe. Jag maste säga att jag blev positivt överraskad hos tandläkaren och inser vilken skillnad det är pa sadist och sadist. För det med att göra rent tänderna, det är rent sadistiskt! Men mycket mindre idag än tidigare, jag kan till och med tugga utan att det känns som att tänderna ska trilla ut!

Men trött är jag, ögonen gar i kors! Imorgon är det dags för Alex att ga till tandläkaren och oj vad han längtar, räknar ner timmarna typ, hehe. Skönt att det är sa iallafall!

Idag är en san dag som jag känner för att bara sova bort, helt enkelt för att jag har för mycket att göra.

Alex maste ha med sig en sak till KG idag som han ska prata om. Tycker det är ganska häftigt att de redan börjar öva pa sana saker! Jag och Lars har dividerat fram och tillbaka pa vad han skulle ha med sig, men sen igar kom jag pa det. Bamseboken! Bamse finns ju inte här, sa Alex kommer ju att se ut som en expert+ att den är pa svenska sa det blir ju lite extra coolt.
Halv 2 ska jag vara hos tandhygienisten, vilket innebär att Lars far stanna hemma efter lunch och ta med Alex till KG för eftermiddagspasset. Tandläkaren tar drygt en timme, sa jag far skynda mig hem sa att jag hinner hämta upp Alex, sa att vi kan ga direkt till affären och handla mat. Sen blir det hem, laga mat, slänga i sig lite mat och sen fortsätta till tyskakurs ikväll... phu!

Nu är det dags att träna, och sen fixa alla dagliga saker här hemma, ta hand om tvätten som är i tvättstugan och hämta Alex. Trakig dag? Inte det minsta!