Idag fick jag nog. Orkar inte ma sa här jäkla knäppt som jag gör och ga runt och oroa mig hela tiden. Framförallt över huvudvärken. Ringde 1177. Tänkte att de far liksom bestämma huruvida jag ska ga till doktor eller inte. Med varan sjukförsäkring vi har maste jag ända ringa schweiziska 1177 innan jag gar till doktorn, sa jag tänkte att jag likagärna kör pa svenska först. Haha säger jag bara. Började förklara att jag haft huvudvärk mer eller mindre varje dag i 2 manader, Att jag inte sovit ordentligt pa dessa tva manader heller. Hur jag vaknar upp och hur jag känner när jag vaknar. Att jag googlat för mycket och gjort mig själv mer nervös. Da kommer fragan som fick mig att hajja till. "Vilken slags medicinering tar du för din panikangest och när sökte du för det". Jag fick inte fram mer än ett "eeeeehhh?". Da vaknade hon till liv. Absolut inte att jag behöver oroa mig för att jag skulle ha en hjärntumör eller liknande, att jag däremot maste söka hjälp för mig panikangest. Ehm, jaha? Där ser man? Att jag ska söka hjälp för mina sömnbesvär och att hon är helt övertygad om att huvudvärken successivt da även kommer att försvinna. Hon jämförde mig som en dator som behöver en omstart, att jag helt enkelt varit igang för länge utan att samla tillräckligt med energi för att funka, att det är det som är problemet. Allt ligger i min brist pa sömn, och uppenbarligen min panikangest? Förlat, men jag har fortfarande svart att greppa det. Hon tyckte jag ska ga till doktorn sa att jag kan fa bade piller för angesten (antidepressiva?) och sömntabletter sa att jag kan sova. Och jag känner lite... NEJ TACK. Vill varken ha sömntabletter eller antidepressiva. Va fan, jag är inte ledsen? Sitter inte hemma i min ensamhet och grater? Nej tack, inga piller här inte. Savida det inte blir helt nödvändigt, vilket jag verkligen inte hoppas. Nej, inatt ska jag lägga mig och sova bättre än pa länge, och vakna upp nangang gärna längre än 2 timmars sammanhängande sömn. Yes box!mina