Jisses, igarkväll kom nan slags förkylnings snabbt krypande upp pa mig. Näsan började svullna upp, ögonen rann, huvudvärk och ont i halsen. Imorse vaknade jag klockan 6 och var tvungen att ga upp och ta en värktablett och somnade om till 9 när resten av familjen vaknade. Nu känner jag mig mest hängig, och blir trött för minsta lilla. Vet inte om det är nan förkylning, eller helt enkelt stress som släpper. Det har varit en lang vecka.

Igar fall en sandär pusselbit pa plats. Jag och Lars satt pa altanen och pratade, jag malade naglarna och barnen var här och där hos alla grannbarn. En helt perfekt fredagskväll helt enkelt. Jag sa till Lars, att det är kvällar som denna som far mig att undra varför jag överhuvudtaget tänker tanken pa att vi skulle skaffa en nummer 3? Att bli bunden till en bebis pa det sättet igen, men jag vet inte varför tanken kommer. Kvinnlig genetik eller nat, vi är ju trots byggda för att föda barn! Men da kom orden fran Lars, som fick mig att tänka om helt. Vi kan ju faktiskt utöka varan familj! Men vem har sagt att det maste vara med en människobebis? Varför inte skaffa hund om nagra ar? Och ja, där satt den! För mig är en hund precis som att ha ett barn, kräver samma uppmärksamhet, ja ni med hund vet ju hur det är. Och det känns sa rätt, detta är vad jag vill! Vi ska helt enkelt ha 3 barn, fast 2 människo och ett hundbarn. Love it! Fast vi väntar ett tag, gärna tills vi har ett hus. Sen ska 4 bli 5!