igar fick jag ett ryck och rensade ut badrumsskapet. Slängde alla gamla parfymer och smink som jag inte använt pa länge. Samlade alla icke OPI nagellack och gick över och gav dem till granntjejen.
Det är sana här ryck jag far när saker och ting känns meh. Jag har sa mycket att säga, jag vill bara SKRIKA, men samtidigt vill jag bara samla allt själv och inte dela med mig alls. Latsas som att allt är bra. Leva i en liten bubbla och drömma om det perfekta livet. Usch, känner redan nu att detta är ett inlägg som inte borde skrivas. Därför slutar jag nu innan jag angrar nat.

Imorse var det dags att säga hejda till Lars, ses igen pa fredag. Det är mässa i Tyskland och av nan dum anledning maste han vara där, suck. Förklarade för honom igar att om jag verkar galet lugn sa är det för att jag lägger all energi pa att försöka lata bli att fa panik, haha. Usch, 3 nätter känns jättelange, haha.

Oj, det gar visst lite tid mellan inläggen, men sa blir det ibland. Just nu känns det lite, ja jag vet inte, jobbigt? Har liksom svart att sätta ord pa det, svart att känna efter hur jag känner. Vill heller inte använda STORA ord som depression och sant, utan jag är väl lite nedstämd kan man säga. Finns egentligen ingen anledning till det, vilket nog är det jobbigaste, för jag vet inte riktigt var jag ska börja göra mig själv bättre? Har dessutom haft huvudvärk varje dag i 2 veckor, och tro mig, det tär nog pa vem som helst. Fick nog och ringde doktorn, och ja, typ klassiskt exempel pa spänningshuvudvärk. Vill jag sa kan jag komma in och göra magnetröntgen, MEN eftersom de inte tycker att det är nödvändigt sa far jag betala det själv. Nej tack känner jag lite. Har dessutom börjat fa hjärtklappning flera ganger om dagen, och det gör mig knäpp! Känner först hur det känns som en fjäril inne i hjärtat som sen utartat och blir till värsta jordbävningen, suck. Ja, och sa har jag inte sovit ordentligt pa typ 4 dagar. Inatt vaknade jag kl 1:15 och kunde bara inte somna om. Vilken lättnad det var när kl blev 7 och jag äntligen kunde ga upp!

Nu känns det som att jag sitter och gnäller och gnäller, men sa är det inte. Kanske snarare ett litet rop pa hjälp? Nan annan där ute som känner igen sig, som kan ge mig en liten puff pa vägen, vart jag ska ga. Det jobbiga är att jag känner mig inte tillräckligt "sjuk" för att ga till doktorn, men inte tillräckligt frisk för att vara "normal". Naja, hur normal jag nu kan bli, hehe. Som jag sa till Lars, det känns som att jag är fast in nan jobbig jäkla cirkel!

Imorgon börjar sista veckan av höstlovet. Det känns sa konstigt, Italien känns sa galet avlägset, och ända är det mindre än en vecka sen vi kom hem!
Imorgon ska vi sitta barnvakt hela eftermiddagen, om vädret tillater beger vi oss till skogen. Vi har en helt underbar oktober här med runt 20 grader och sa fint väder. Isabella springer liksom ute och leker med klänning och flipflops fortfarande. Dock regnar det ikväll sa vi far se om skogen är ett val imorgon. Pa tisdag möter vi upp Oma och gar pa bio. Pa torsdag är det dags för massage, japp jag längtar. Sen blir det middag hos Oma och Opa i helgen ocksa, perfekt.

Känner mig lite hängig och... konstig idag. Vet inte vad det är som spökar egentligen. Att jag kanske är för avslappnad eller nat? Känner mig trött fastän jag sover. Och har allvarliga problem med hjärtklappning da och da, skitirriterande! Innerst inne tror jag att allt beror pa stress, men samtidigt vet jag inte vad det är som stressar mig? Hoppas verkligen att det gar över snart, är trött pa att inte känna mig helt ok sa här länge nu.