Snart är det pask, och det jag ser mest framemot maste nog vara att ha Lars hemma i 4 dagar. Inte för att jag saknar honom sa mycket, utan för att nan som tar hand om barnen. Jag tar semester! Jisses vilket liv det kan vara här hemma emellanat.

Imorgon aker vi hem till Lars mamma pa lunch, pa lördag aker vi till L-thal och hämtar barnens paskpresenter. Vädret för mandag sa 14 grader, men nu har det gatt ner till 2 grader, sa picknicken vi planerade far vi nog ta en funderare pa, haha. Det enda positiva är att det atminstone ser ut som att vi aker till ett varmare Sverige om tva veckor. Jag kommer ihag Alex födelsedag för 2(?) ar sedan när vi satt ute pa altanen och hade kalas. I ar, enligt prognosen, ska det vara 2 grader den 12 april. Helt jävla sjukt!!!

Idag vaknade jag, snurrade pa persiennen och ser detta:

Idag var Alex pa sin sista fyllnig hos tandlkaren. Eller plastning far man kanske kalla det. Det hade gatt jättebra, och när han kom hem berättade han glatt hur kul han hade haft det och vilken häftig film han hade kollat pa. Härlig attityd till tandäkaren, för jag kan inte direkt paminna mig om att jag nansin tyckt att det varit kul att ga dit.

Imorgon kommer Lars hem med nya Bettan. Oj vad han längtar! A andra sidan, vem hade inte gjort det, det är inte varje dag man far köra hem och behalla en bil i halvmiljonklassen! I helgen ska det dessutom bli 15 grader, sa vi funderar och funderar pa vart vi ska ta vägen, Lars vill ju gärna köra nanstans, hihi.

Äntligen börjar även jag känna mig bättre, har fortfarande kvar i hals och öron, men antar att de tva är sammankopplade. Har lyckats halla mig vaken hela dagen (annars har jag varit tvungen att powernappa pa soffan varje dag). Ja, nu gar det at rätt hall, äntligen! Kan ärligt säga att detta är den värsta förkylning/influensa/infektion/whatever jag nansin haft.

 

Nu är det dags att skala grönsaker till maten, tjoho vad kul...

Man kan nästan tro och hoppas att varen är pa väg, nästa vecka kommer vi att ha 10+ varje da. Och regn. En jävla massa regn... Alltsa, jag säger som alla andra, var är varen nanstans?

Jag börjar känna mig lite mer som människa. Har slutat ta mina chillpills och tar vanliga värktabletter istället. Har sjukt ont i halsen fortfarande, men jag orkar inte ga runt i dimman, och känner redan att jag börjar aterfa kontrollen över saker och ting. Skönt! Ögonen är fortfarande irriterade, mest att jag ser ganska suddigt, och det är var i dem när jag vaknar pa morgonen, men inte sa pass mycket att de har varat igen helt och hallet.

Pa torsdag kommer Lars hem med Nya Bettan. Det är inte ofta man ser honom längta sa mycket efter nanting, hihi. Jag är sa glad för hans skull, detta förtjänar han verkligen. Nu planerar vi en liten roadtrip i helgen, funderar lite pa vart vi ska aka. En idè är att kolla väderprognosen och sen bege oss dit det är varmast i landet, hihi.

Nu är det dags att tömma diskmaskinen, ga ner i tvättstugan och ja, alla andra normala morgonbestyr här hemma. Jisses vad jag saknar att träna Och ta langa promenader. Men snart, snart sa är jag frisk igen! Och snart, förhoppningsvis snart, kan jag ta extra langa VARpromenader. Längta!

 

Idag är det inte vilken dag som helst, nej idag fyller Isabella 3 ar. Jag kör den gamla vanliga klichan- Gud vad tiden far fort! Igar hade vi kalas och Isabella fick en massa fina saker. Jag gjorde en Hello Kitty tarta och en Cars tarta till Alex ocksa, eftersom vi firar hans födelsedag i Sverige.

Jag känner fortfarande av min sjuklighet, eller vad man säger. Jag orkar ock inte ta mina chillpills fran doktorn som jag och Lars kallar dem. De degar till hjärnan helt otroligt, och da tar jag hellre vanliga mindre starka tabletter. Tycker liksom om att ha atminstone en skruv eller tva rätt!

Nu är det dags att fixa lunch, snart kommer bade Alex och Lars hem. Har jag förresten sagt att Alex gar till och fran Kindergarten ensam nu för tiden? Jisses, att vi snart har en 5aring här hemma är nästan lika galet som att ha en 3aring ju!

 

Förlat, men jag orkar inte mer. I fredags kväll när jag lag pa soffan kände jag hur nat knakade till i örat, och sen dess har ag knappt hört nat pa mitt högeröra. Det gör lite ont, men inte tillräckligt ont för att jag ska bli orolig. Förodligen bara en bieffekt pa infektionen som jag har. Fortfarande väldigt irriterande. Igar när jag lag pa soffan började mitt öga klia och jag började se suddigt, och det rann nästan som att jag lag och grät. Inatt vaknade jag och kunde inte öppna vänsterögat. Imorse var det ännu värre, och när jag gick upp och tittade i spegeln var det helt igenmurat med torkat var, och högerögat hade var i det ocksa. Jippie, da har jag ocksa fatt ögoninflammation, tjoho! Lars tyckte att vi utan problem kunde självdiagnostisera och rekommenderade att jag skulle ta antibiotikadropparna som vi fick till Isabellas ögon. Suck säger jag bara. Jag har fatt manga uppmuntande kramar fran Lars idag, antar att han ocksa börjar bli trött pa detta, hehe. Nu är det dags att bli friska tycker jag!

Nej, tyvärr är det varken jag eller barnen som strejkar idag. Faktiskt har dagen gatt snabbt och smärtfritt. Nej, det är (infoga caps) den förbannade jävla säkerhetspersonalen pa flygplatsen i Düsseldorf som strejkar imorgon. Jag kollade upp det, och japp, Lars flyg är inställt (här kan ni infoga valfri ungefär 10 rader med diverse svordomar...) Dock kan vi kanske ha tur, och att företagets privatjet kan komma och hämta upp dem, men inget är säkert än. Sa jäkla typiskt! Definitivt försvinner iallafall hela fredagskvällen, suck. Varför maste de strejka pa just en fredag ocksa? Jävla skit!

Nu börjar jag bli lagom trött pa denna förkylning, infektion, virus whatever det nu är jag har. Den har rört sig nerat och satt sig i lungorna nu, och det är väldigt kliigt. Sen ser jag väl inte galet framemot att ga till doktorn imorgon. Även om den största delen av mig säger att det kommer att ga smidigt, sa har jag fortfarande den galna delen som säger att det kommer att vara en massa komplikationer och skit. Suck, att man inte bara kan sudda bort sana tankar? Men men, nu far det vara slut pa gnällande, jisses vilket gnälligt inlägg det blev!

Lars begav sig till flygplatsen imorse och flyger till Tyskland om en stund. Han kommer förvisso hem redan imorgon kväll, men jag  ända inte om det. Alex tycker ännu mindre om det. Det är sa synd om honom. Varje gang, dagen innan Lars ska iväg sa bryter han ihop totalt och kryper upp i Lars famn. Sen vägrar han säga varför han är ledsen, men det behöver han ju inte heller, det är ju ganska sa självklart. Stackars liten.

I eftermiddag ska vi baka ett lass kanelbullar till Isabellas kalas pa söndag. Tartorna tar vi itu med pa söndag morgon, har hittat oblat med Hello Kitty och Cars, typ 25 spänn styck, tack för den! 

 

Nu är det dags att slänga sig i ett bad!

Inatt har jag sovit mindre bra. Har haft riktigt ont i halsen, huvudet och nacken.. När jag vaknade imorse bad jag Lars kolla i mina hals för att se om han sag nat. Och visst, där var gula prickar pa mina mandlar, suck. Eftersom jag aldrig varit hos doktorn i Schweiz, ja förutom för graviditeter sa blev det jäklligt komplicerat. Vi började med att ringa doktorspraktiken som bade Lars och barnen gar till, men de tar inte emot nya patienter. Helt sjukt ända att vi inte kan ga till samma! Lars ringde runt och hittade till slut en praktik som tog emot och fick en tid kvart i tio. Jag verkligen avskyr att ga till doktorn!
Väl där fick jag lämna blodprov där de skulle se om jag hade nat, och blev sen kallad in till doktorn, som var jättesnäll. Hon visade resultatet fran blodprovet och sa att mitt infektionsvärde (sänkan?) var väldigt högt, normalt är mellan 0-10 och mitt lag pa 52. Och det tyder, da pa en infektion. Sen sa hon, och visade att vi ar ju ocksa dittt värde för vita blodkroppar (heter det sa?) Att det ocksa var högt. Da höll jag pa att svimma. Jag skojar inte, kände hur det började pipa i öronen, sag stjärnor och höll pa att trilla av stolen. Skitskraj blev jag, för det är verkligen sant man ser pa TV, typ "Ja allt ser jättebra ut förutom detta och detta, du kommer att dö imorgon tyvärr." Ja, typ, ni fattar. Normalt värde är 0-11 och jag hade 11.8. Sa det är ju inte vansinnigt högt... Och doktorn sa själv att det tyder bara pa att jag faktiskt har en infektion. För halsfluss var det inte, hon gjorde skrapprov som visade negativt, men gjorde ytterligare ett som hon skulle skicka pa analys, bara för säkerhetsskull. Men jag var sa jäkla skraj! Detta är ocksa anledningen till att jag inte gar till doktorn, för att jag verkligen malar fan pa alla väggar, pa golvet och i taket, samtidigt. 

Pa fredag ska jag tillbaka och lämna blod igen. De vill förmodligen bara kolla sa att värdena har gatt ner, men fy alltsa, jag är galet nervös. Samtidigt förstar jag ju att om de hade trott att det var minsta lilla fel pa mig, annat än en virusinfektion, sa hade de ju hallt mig kvar för ytterligare prover och kanske skickat mig vidare till sjukhuset. Det är bara synd att den logiska delen av min hjärna är ungefär 5% och väldigt tyst, medan den som malar fan pa alla väggar är VÄLDIGT HÖGLJUDD OCH IRRITERANDE. Suck alltsa!

Jag och Isabella sitter just nu halvt utslagna pa soffan. Isabella för att hon är galet trött efter en väldigt hostig natt, och jag för att jag haller pa att bli sjuk. Ont i hela kroppen, huvudet och halsen. När barnen har somnat tänker jag tillbringa resten av kvällen nerbäddad pa soffan framför Farscape och kurera mig med en chailatte. Jag har inte tid att vara sjuk! Lars aker till Tyskland nästa vecka, och pa söndag är Isabells 3 ars kalas. Herre gud säger jag bara. BebisBella fyller 3 om drygt en vecka!

 

Igar handlade jag de sista presenterna till Isabella medan Lars och barnen begav sig till Hirzparken. Jag gick dit när jag var klar och sen hänge vi en stund pa lekplatsen. När vi kom hem gick vi direkt ut pa altanen och satt där ett bra tag och bara njöt. Idag har vi övat pa att cykla. Alex har gett sig fan pa att han ska kunna cykla innan han fyller 5. Enorma framsteg fran en liten snubbe som vägrat att ens försöka lära sig. När vi behövde en paus tog vi bilen ut till Burgäschisjön och tog en promenad runt den, 90 minuter tog det ungefär, och galet skönt. Som sagt, vem har tid att vara sjuk liksom? Väl hemma igen gick Lars och barnen ut medan jag dammsög och moppade. Som sagt, det med att vara sjuk ja....