Jag börjar inse mer och mer vilken skräck jag fått för hundar efter Alex olycka. Just nu sitter vi på skogslekplatsen och av nån anledning verkar folk inte tycka att det ska koppla sina hundar när de går förbi. Nåt jag tycker är för jävligt! Isabella älskar hundar och springer snabbt som fan fram till dem. När det nu kom en gammal gaggig tant förbi så såg jag inte den lösa hunden förrän 50 meter bakom henne. I full fart springer Isabella dit och jag springer efter i full panik. Inget hände, men tänk om... Kärringjäveln märkte inte ens att nåt hände, hon var väl förmodligen blind och döv, suck. Nej, det kommer att ta ett bra tag, att jag överhuvudtaget litar på nån hund igen.