Var hos doktorn igar pa besök, som var inbokat i förväg om utifall bebisen hade bestämt sig för att inte komma ut än. Och ja, det blev väl inte riktigt som vi hade förväntat oss...
Började med ett ultraljud, som da visade att bebisen ligger langt upp, dvs huvet har inte gatt ner, vilket det enligt doktorn borde ha gjort vid detta laget. Da började hon kännas lite nervös och började mumla att kanske hennes uträkningar inte stämmer, att han kanske egentligen inte är sen utan att hon hade gett oss fel förlossningsdag. Da började jag känna lite men halla ja. Men samtidigt kändes det ganska logiskt, eftersom hon under hela graviditeten gjort en massa extra mätningar och ultraljud eftersom bebisen varit, enligt henne, alldeles för liten för sin "alder". Senaste ultraljudet hon gjorde, ca 2 veckor sen sa hon att bebben skulle vara ca 48cm och väga 3000gram när han föddes, sa lite under "normalt". Efter igar kommer hon fram till att han väger 3700gram... Ursäkta mig, men det är inte direkt en liten bebis är det? Sa da kommer hon fram till att ok, hon har nog räknat rätt pa förlossningsdagen och han har verkligen gatt över tiden 5 dagar. Nu börjar jag känna mig lite otalig och vet inte vad jag ska tänka längre, började kännas som att hon inte hade nan aning om vad som pagick. Da börjar hon prata om att nu maste han ut sa fort som möjligt, för varje dag extra som gar sa ökar risken att han kommer att dö(!)och att vi maste fundera pa kejsarsnitt eller igangsättning. Hon ser väl chocken i mitt ansikte när hon säger detta (jag slutade funka ungefär när hon nämnde att bebisen kan dö) och säger att i hennes statistik har hon aldrig haft ett dött barn och vill inte bryta det nu. Människa! Jag skiter väl ett stort stycke i hennes jäkla statistik, det är min son hon pratar om.

Sen efter det sa tyckte hon att vi skulle kolla bebisen med CTG. Den första tiden var jättebra, jag var ju helt uppskakad och nervös, sa bebben var ju det med och hoppade och skuttade, men sen lugnade vi bada ner oss och lag och halvsomnade pa britsen. Ja, da kommer doktorn och säger att detta ser ju inte bra ut, bebisen var för lugn, hjärtat var alldeles för regelbundet och det tyckte hon inte alls om, sa hon börjar trycka och ha sig för att väcka honom. Självklart funkade inte det, utan han sov gott (vaknade till direkt när vi kom ut i bilen, tror inte han tycker om doktorn heller.)
Sa, sa som det ser ut nu, sa ska vi aka in till sjukhuset imorgon kl 8 och prata med dem om vad som kommer att hända nu. Antagligen blir det bestämt tid för igangsättning eller kejsarsnitt, sa jag och Lars var halvt i chock hela kvällen igar, det var ju inte direkt hur vi hade planerat att det skulle bli. Känns lite som att man blir "lurad" pa hur vi hade planerat, jag har sagt sa manga ganger att jag tycker det är sa spännande, vad gör man när första värken kommer, hur ska jag berätta det för Lars osv. Nu känns det som att vi blir lurade pa allt sant. Men samtidigt bryr jag mig inte, för i slutändan handlar det om att fa varat barn hem.