Japp, det är jag det, och det är mest synd om mig i hela världen.

Naja, Lars akte imorse och kommer hem imorgon kväll, sa det är inte sa farligt, men det känns som hela världen just nu! Jag skyller pa graviditetshormoner, skönt att kunna göra det. Fast det känns lite jobbigt att han är typ 3 timmar iväg, om nu bebisen skulle fa för sig att titta ut (vilket inte känns vidare möjligt, men ända...)
Fast bade jag och Lars har pratat med magen och sagt till honom att stanna inne atminstonde tills pa lördag. Hoppas han lyssnade pa mamma och pappa.