Idag är det exakt pa dagen 1 vecka kvar tills bebben ska komma! Shit pommes! Och som pa beställning ringde dem igar och sa att barnvagnen är klar, och det var verkligen det sista som var kvar, snacka om lättnad.
Hormonerna hoppar väl lite upp och ner. Fick panik under pasken när det började snöa här och jag insag att vi bara handlat lite varigare bebiskläder, och tunna mössor. Med snö sa behöver man ju tjocka mössor och overall, sa jag satt och hyperventilerade och hade smatt panik. Lars var duktig som lugnade ner mig och sa att vi kan faktiskt handla mer kläder. Konstigt att logiska saker inte är sa logiska i mitt huvud ibland.

Hade lite mera panik igar när Lars mormor ringde. Da inser jag hur viktig jag är i hans familj just nu, eftersom detta är första barnbarnet och första barnbarnsbarnet. Hans mormor längtar jättemycket. Tog upp det med Lars att jag tycker det känns jobbigt att sta i centrum pa det sättet (ja faktiskt sa hatar jag att sta i centrum nu för tiden) och da säger han att Du ska bara veta hur viktig du är för min morfar, klanhuvet liksom, du ger honom hans första barnbarnbarn (genom Lars da som är det första barnbarnet) Visst är det speciellt?
Lars fick mig inte att känna mig lugnare efter den kommentaren...