Vi har pratat en del här hemma om att aka till Sverige till jul. Köra till Sverige till och med, eftersom Isabella nu för tiden betalar fullbiljett pa flyget sa börjar det bli ganska dyrt att flyga. Men jag vet inte, det känns bara inte bra, personligen tycker jag att det är pa tok för langt att köra. Italien, som tar drygt 6-7 timmar, det känns mer än lagom, att da köra sa pass langt som till Sverige (dryga 100 mil tror jag vi räknade pa?) det känns helt enkelt för mycket. I helgen ska vi sätta oss ner och räkna och jämföra, flyger vi sa tillkommer ju kostnade för hyrbil och barnstolar, och kör vi sa tilkommer ju bensin. Vi far se helt enkelt!

Klockan 18 ikväll ska jag göra ett tyskaprov. Jag har bestämt mig för att börja skolan igen till hösten, det med prvatlektioner, det funkade bara inte, av manga olika anledningar. Ikväll ska jag in och göra ett prov för att se vilken niva de ska ha in mig pa. Jag är inte det minsta nervös, eftersom jag är av asikten att jag hellre repererar lite grammatik än blir satt för högt, sa även om jag skulle göra smatabbar sa gör det inget. Lars och barnen kör mig in, och sen gar de pa äventyr i Radjursparken tills jag är klar. Ska bli skönt att komma loss med tyskan igen pa riktigt, och inte veta fran vecka till vecka när var och hur de tva andra har tänkt sig...

När vi var i Italien och Sverige spelade fotboll skojade jag med Lars att om vi vinner (hahaha...) sa kan ju han säga att han saklart alltid höll pa Sverige eftersom hans fru är svensk. Han papekade fint att det funkar inte sa i sport, man kan inte halla pa vilket land som helst. Och det var da jag bestämde mig för att jag faktiskt ska ansöka om schweiziskt medborgarskap. Jag uppfyller alla kraven (bosatt i landet sedan minst 5 ar, gift med en schweizare sedan minst 3 ar) och nu har jag tagit kontakt med myndigheterna, och de ska skicka hem ansökan till mig. Det innebär ju, att jag, och har rätt att halla pa bade Sverige och Schweiz i alla sport sammanhang, fniss. Fast lite nervös blir jag ända, det är ända en ganska stor grej för mig, detta med schweiziskt medborgarskap. Men, om det gar igenom, da far vi faktiskt fira det lite!

Idag var det galet skönt väder pa morgonen, och det blev härligt poolhäng. Pa eftermiddagen planerade vi att hänga pa stranden, men det tog inte lang tid innan det började regna och blixtra. Jag och Lars skrattade lite, för jag har kommit over det med kroppsnojja och bestämt mig för att jag ska ocksa ha en brun mage. Men varje gang jag lägger mig pa stranden i bikini istället för tankini sa verkar det börja regna sa vi far ga hem igen? Ironi eller Moder Jords försvarmekanism mot min blekfeta mage, haha?
Nu är Lars iväg och handlat middag, det blir korv med bröd och pommes, här äter vi nyttigt värre!

Nat som jag tycker är fascinerande här är att se hur familjerna funkar. Med det menar jag att det är papporna som gör typ allt? Städar sopar, lagar mat, tar hand om barnen, ja det mesta helt enkelt. Mer än ofta ser man mammor pa stranden med en bok, eller sittandes i en solstol vid poolen eller bara sitter ute i sina egna tankar. Jag var tvungen att fraga Lars om just det, och han sa att han, och alla andra pappor älskar ju att ha det sa, detta är ju semester för dem, inkluderat att ta hand om huset och barnen. som han sa, hade jag kommit till hans jobb och gjort det i en vecka sa hade jag kommit därifran mycket mindre stressad än honom. Häftigt det där, hehe.

Nu ar vi framme i Italien och det far bli ett kort inlagg, att skriva pa tangentbordet pa laptopen gor mig halvt galen, hehe. Vi har det jattebra barnen trivs hur bra som helst och det finns knappt nat attklaga pa. Ja, forutom en liten tvaaring som ibland gor oss halvt gratfardiga. Jisses vad mycket vilja det finns i en sa liten kropp!

Gud vad drygt det känns just nu. Sitter bara och väntar pa att tiden ska ga, och det börjar bli lite trakigt. Alex längtar jättemycket och har nerräkning varje dag, och fragar om det är nu vi ska aka. Det störiga är att det inte händer sa mycket här hemma, typ allt är "Efter semestern" Vi har hittar kokböcker vi vill beställa, jag spanade in skor att klicka hem osv, men sa kommer meningen "Efter semestern". Förra veckan gjorde jag inte sa mycket här hemma heller, med tanken att det är inte lönt "Innan semestern" och har nu kommit till punkten att jag sparat ihop sa mycket att göra att jag tvekar att jag hinner innan. Jag är san som vill komma hem till storstädat hem med rena fönsterrutor och skinande kök, men det är som Lars sa, allt det där finns ju kvar här hemma ocksa om jag inte gör det. Men poängen är att det är ju det jag vill slippa, tänka pa allt jag ska göra "efter semestern". Sen har jag träningsdagar mandag och tisdag, och hur lönt känns det att göra när vi har semester 2 veckor sen? Men som Lars sa, det är ALLTID lönt att träna. Min man kommer med manga smarta ord idag, hehe. Sen ligger motivationen lagt med träning efter att ha gatt ner sammanlagt 300 gram pa tva veckor. Men det är väö nat jag far ta tag i- efter semestern, saklart!

Idag har vara nya grannar haft besök, av bland annat tva pojkar, i ungefär Alex alder, den äldre lite äldre. De har cyklat och sprungit och busat och haft sig, med Isabella kämpandes för att hinna ifatt. Efter ett tag vid sandladan fick de ut en keramikkruka av grannen eftersom de inte hade nagra sandleksaker, och det tog inte manga sekunder för Alex att ha sönder den. När Lars kommer fram för att kolla läget säger den ena pojken "Det var din lillebror som hade sönder den". Finns det nagon där ute som vill gissa hur manga ar fran en alderkris Lars hoppade ifran haha. Han sitter fortfarande och njuter av den meningen. Och jag tror den räcker nagra manader till, haha.

Vaknade imorse med en liten irritation i halsen, lite tryck över bröstet och en allmän känsla av meh i halva kroppen. Nu har vi hallt oss friska riktigt länge, säkert en hel manad at gangen och behöver absolut inte bli sjuka precis innan semestern! Nej, jag hoppas pa att det mest handlar om nan slags stress blandat med resfeber och att detta ar kroppens sätt att säga at mig att lugna ner tempot lite.

Och självklart är Lars pa jobbet. Var annars liksom, hehe. Det är lite halvkasst väder ute, sa det far bli en innefixar dag helt enkelt, alla garderober är i behov av rensningar och städningar, papper ligger lite här och där som ska sorteras, ja, vi kommer nog pa nat sätt att fa dagen att ga.

Idag är jag helt vansinnigt trött, nästan sa att det är pinsamt. Förstar egentligen inte varför, jag har sovit som en stock hela natten, gick och la mig relativt tidigt (halv 11) och barnen har sovit som änglar de med. Jag kanske helt enkelt har sovit för bra, hehe. Fast jag lider av ingen lust att göra nat syndromet ocksa, och sitter och slass med mitt daliga samvete om att bara ligga hemma pa soffan med barnen i eftermiddag och glo pa en film. Vet inte varför jag far sant daligt samvete egentligen, vi gar ju trots allt ut och promenerar mellan 90 minuter till 2 timmar varje dag, och oftast är vi ute pa altanen eller lekplatsen beroende pa väder. Att man sa lätt far angest för att det är fint väder och man känner att man maste vara ute och hitta pa nat!

Ja, galet är precis vad det är. Förra veckan var barnen ganska, ja, pafrestande kan man säga, och i förrgar och igar var det bara helt galet. Jag var nära pa gratfärdig när Lars kom hem fran jobbet. Idag- tva sma änglar. Just nu sitter de snällt och tittar pa "Mary Poppins" och innan dess har det bara varit skratt och bus hela morgonen. Ar det verkligen sa galet, att min "angest" (angest är förvisso ett ganska överdrivet ord i detta sammanhanget" över att Lars skulle aka iväg har paverkat dem sa mycket? Att de har känt av sa tydligt att det ligger nat i luften? Eller, ska jag helt enkelt skylla pa vädret, att det är solsken idag, jämfört med 2 veckors regn som det varit? Naja, eller sa skyller jag inte pa nat av det, utan njuter sa länge jag kan!

Det är riktigt riktigt härligt väder här, och har varit sen i mandags (da fick vi ett skönt välbehövligt varregn). Nu skiner solen och framat eftermiddagen (lagom till varan langpromenad) börjar temperaturen krypa närmre 20 grader. Vilken härlig energi man far! Nästan alla av oss iallafall. Alex är sjuk. Stackarn hade nästan 39 graders feber och somnade redan kl 17. 18 väckte vi honom och fragade om han ville ha nat att dricka, sen ville han bada ett varmt bad, och kl 19:30 ville han sova igen. Fast mellan varven är han ganska pigg. Idag verkar febern mer eller mindre borta, och jag fragade honom om han vill och orkar ga till Lekis imorgon. Han förklarade att även om han är sjuk sa kan han fa en värktabelett sa att han orkar, sa viljan finns där, hehe. Men jag vill ju inte att han ska smitta nan annan, sa vi far känna av under kvällen och imorgon och se hur det är. Jag vill hellre att han är frisk i helgen, pa lördag ska vi pa playdate med tva sma flickor fran Nya Zealand (ja och deras föräldrar saklart). En härlig spontan träff, det ska bli kul! Söndag bjuder pa lunch hemma hos Oma och Opa, mums!

Häromdagen hade jag och Alex en diskussion som lät ungefär:

Just nu är det en massa som händer här hemma, men det är skönt, det är sa det ska va. Igar bokade vi semester, och idag fick vi reda pa att det var fullbokat just den tiden. Vi hade först tänkt aka 11-21 juni, men nu fick vi "offra" oss och ta 7-21 juni istället. Alltsa, jag kan ju inte direkt pasta att jag har nat emot att stanna lite längre, fniss. Lars är dock lite orolig över att han ska bli uttrakad (seriöst, karlen har svart för det med semester) och det finns helt enkelt bara en lösning pa det problemet- vi maste köpa en iPad!