Haha, ursäkta missförstandet. Efter att ha fatt manga förfragningar bade här och där angaende inlägget igar. Självklart är det inte min bebis i magen jag menade, utan Lars systers bebis i magen. Här är det inga barn pa g, inga barn planerade och förhoppningsvis inga fler barn i framtiden, hehe. Vi är nöjda som det är, och vi vill absolut inte ha fler. Nu vet ni det, hehe. Jag förstod inte alls att det kunde misstolkas pa det sättet eftersom det för mig är sa självklart att vi inte ska ha fler, men nu förstar jag hur man kan läsa det, hehe. Sa nu vet ni det, hehe.

Sista julklapparna är inslagna. Matlistan för nästa vecka är skriven. Barnen sover gott i sina sängar. Julgranen star pa plats. Alla tartor och kakor inför imorgon är bakade, bara dekorera dem som saknas (det roligaste, jippie!). Lägenheten är storstädad och det luktar rent. När Lars är klar i duschen kommer det magiskt ettt glas vin till mig. Detta är en bra lördag.

Idag har Alex varit pa lekis som vanligt, han älskar det. Jag tog av mig skorna och följde in istället för att stanna i trappen som vanligt och pussa hejda eftersom jag ville byta nagra ord med Fröken. För första gangen fick jag se Alex in action pa lekis och se hur kul han har det där. Och da slog det mig. Varför inte stanna här? Det var nästan som den uppenbarelsen jag har väntat pa. Bade jag och Lars har sagt länge att vi ska vara klara med var vi vill bo atminstone innan Alex börjar skolan. Men nu känner jag, varför inte här? Byggahus här i byn (eller köpa, beror ju pa vilka möjligheter vi har). Och verkligen bestämma att det är här vi vill stanna, da blir det ju ingen stress heller med Alex skola, det är ju strunt samma om vi bor i hus eller lägenhet, sa länge vi stannar i byn. Jag slipper stress med körkort, alla affärer som behövs dagligen finns ju här. Självklart VILL jag ha körkort nan dag, men just nu känns det lite överväldigande att göra det pa tyska.

Jag ringde till Lars och pratade snabbt med honom om det, och ja han vill ocksa stanna. 10 minuters bilresa till jobbet säger han ju inte nej till, och pa jobbet, där vill han ju stanna. Sa vi stannar, här vi är nu. Och jag känner mig sa tillfreds.

Idag var jag hos tandhygienisten och nu sitter jag här med väldigt rena men otroligt onda tänder. Fy farao vad ont det gör, inte bara under tiden man är där, men ocksa ett tag efterat. Men, huvudsaken är ju att jag far vad jag kom dit för- rena tänder. Och rena, det kan jag lova att dem är, hehe.

Min mandag började med sovmorgon till nästan halv 9, det tackar vi för. Barnen har sovit jättegott hela natten, och nu hoppas jag verkligen att det fortsätter! I dryga 5 veckor har vi sovit riktigt daligt (Alex hosta som hallt oss vakna) men nu äntligen börjar den ge med sig. Det märks ocksa väldigt tydligt pa hans humör att han sover bättre, för han var varit världens goaste unge hela dagen! Just nu sitter han och leker högljutt pa hans rum (han har börjat leka med olika röster till olika saker) och Isabella tittar pa Phineas and Ferb. Om en stund beger vi oss till affären, och ikväll är det dags för träning. Imorgon har jag tandhygienist och pa onsdag sista tyskan för detta aret. Pa torsdag har Lars med största sannolikhet knasdag pa jobbet och kommer nog bara hem för att äta middag. Och i helgen är det kalas... Kan ju inte klaga pa att jag är uttrakad iallafall, hehe.

Efter en natt pa sisadär en 2 timmar, en dag med tyskakurs, träningspass och annat smatt och gott är jag lagom trött. Det verkar som att det ligger dalig sömn i luften sa jag chansar inte utan gar och sover nu. Ville bara tjoa lite över att jag vann en dyrg 1000 lapp idag hihi. Mataffären har en tävling där man kan vinna pengar tillbaka som man handlar för, och självklart vinner jag faktiskt den dagen som jag brännt nagra hundralappar pa smink och lite fler hundralappar pa maten till lördag, great!

Jag upplever nat idag som jag inte har varit med om pa väldigt länge. Träningsvärk. Igar fick jag hem mitt nya project, EA Sports Active 2. Herregud säger jag bara. För att inte köra nagra ursäkter körde jag igang direkt igar kväll, och började med ett tre veckors program, 4 pass i veckan à ca 20 minuter (tiden beror ju pa hur snabbt man kör igenom övningarna). Jag var fullkomligt slut bara efter uppvärmingen, haha. Otränad, snacka om! Men jag tog mig igenom det, och jag ska ta igen det, för kul är det, och 20 minuter, 4 dagar i veckan, det gar bara inte att ursäkta bort. Nerat ska det ga, än sa länge ligger jag pa -3.5 kilo, men hoppas nu pa lite snabbare resultat tillsammans med bättre kondis. Jag är taggad (sa länge jag inte försöker ställa mig upp eller böja mig fram, fniss). Jag ska na min egen malvikt, sa är det bara!

Nu till jul är det manga som fragar oss vad Barnen vill ha i julklapp, vi har bläddrat igenom miljoner kataloger och sett hundratals reklamer. Grejen är att dessa tva barnen har väldigt manga leksaker och det finns helt enkelt inte mycket de faktiskt "behöver". För helt ärligt, hur stora  behov har en typ 2 och 4 aring? Iallafall sa kommer problem nummer tva att de faktiskt ganska snart fyller ar. Jag och Lars har planer pa att göra en total makeover i deras rum, köpa nya sängar, garderob matta gardiner bord, ja ut med allt i princip. Sa kom vi pa idèen att man kan önska gavor till nya rummet istället. Ungefär kom med ett liiiitet paket (glädjen över att öppna nagot) men att vi hellre tar emot presentkort. Samtidigt känns det lite fräckt att göra sa? Eller kan man göra sa? Tror ni att folk uppskattar det? Vi har da även planen att göra om det innan själva kalaset sa att de kan fa se vad det är de har bidragit med. Vad tycker ni, bra eller dalig idè?

Njuter av lugnet, tystnaden och ett glas vin, det är allt jag har att säga efter denna dagen, p h e w!

Idag är jag gräsänka, Lars är ute och äter middag. Sa mycket som han jobbar och sa länga dagar sa tycker jag absolut att han förtjänar det. Men, det kan bli lite för mycket av det goda. Jag fragade Lars om jag fick lov att fraga er, för att se om det är jag som överreagerar, och han bara garvade och tyckte jag skulle göra det. Han har alltsa middag idag, julmiddag nästa fredag, sen har han julmiddagar igen, 22 och 23 december. Ar det bara jag som tycker att det är lite för manga julmiddag, för att inte tala om lite väl tätt in pa julafton att vara borta bada kvällarna innan? Lars tycker att jag är löjlig eftersom han är ledig nagra dagar efter ju, men jag tycker ända, va fan, bada kvällarna innan julafton? Vad tycker ni?

Idag kände jag mig lagom kaxig och packade in all maten jag handlade i skötväskan (brukar lägga det mesta i vagnen annars). Jag kan ärligt säga att jag inte känner mig lika kaxig längre, fy fasiken rent ut sagt vad jag har ont i axeln nu. Suck, att man aldrig lär sig?

Idag var jag och barnen över hos grannen och drack kaffe, för första gangen sen i, ja vad kan det vara, varas nangang? Och ja, jag borde ha fatt en ledtrad hur det skulle vara när det första som händer när vi kommer in är att J (2 1/2) tar sin Bobby car och bokstavligen total kör över handen pa sin lillebror (10 manader gammal).
Väl inne började "helvetet". Bade Alex och Isabella har blivit puttade, knytnävade, örfilade, nypna, slagna och totalt trakasserade. Emellanat trodde jag att J skulle skada dem ordentligt, och visste inte vad jag skulle ta vägen. Men jag tror stenhard pa What comes around goes around, och ser man hur V reagerade pa det sa känns det inte sa konstigt. Förr J i sin tur blev dragen i haret och i öronen av sin mamma. Jag tycker det är sa fel, sa himla fel att straffa sina barn pa det sättet, men samtidigt är det faktiskt inte min grej att lägga mig i hur andra föräldrar uppfostrar sina barn. Jag a andra sidan uppfostrar mina barn att man ALDRIG nansin ska slass utan vända andra sidan till och ga därifran, och idag vet jag att jag har gjort det bra. Inte en enda gang slog Alex tillbaka, även efter alla smällar han fick ta emot, min underbara unge! Men när han ställde sig i rummet och bara skrek rakt ut, da gick vi hem. Bada barnen har varit jätteklängiga och mammiga hela kvällen, stackars sma. Och det gör samtidigt ont i mammahjärtat när J kom ofta och kröp upp i min famn och vilade huvudet mot mitt bröst och sa "Mamma. Helt ärligt sa gör det jävligt ont. Vet inte hur manga ganger som han försökte dra bort eller putta bort Isabella fran min famn (stackarn blev helt hysterisk) för att fa sitta hos mig istället. Inte en enda gang gick han till sin egen mamma. Nej, jag kommer inte att sova gott inatt, men samtidigt är jag sa galet stolt över hur mina barn hanterade det. Och inser, att det är absolut inget fel pa dem, även om de kan ga mig pa nerverna ibland. Det finns uppenbarligen mycket mycket värre fall där ute...

 

... jaga varandra!

För övrigt är det väldigt lite blogglust jag har just nu. Man far sig en tankeställare när man läser pa vissa ställen, saker som star i tidningen och sa vidare. Eller om jag till exempel klagar pa barnen, sa kanske jag sätter mig ner och skriver och är väldigt trött och uppgiven, och skriver om hur jobbig en timme pa en vecka varit. Eller en dag pa en manad. Glöm inte bort alla fina stunder som är däremellan! Men jag märker själv, att det är lättare att skriva om jobbiga saker, och väldigt sällan som man nämner allt det bra. Vilket i sin tur blir väldigt synd, eftersom man malar en bild av personer som kanske inte riktigt stämmer överens med verkligenhet. Naja, flummigt värre, och nu ska jag fixa lunch!

Som jag nämnde igar är jag en san människa som ALDRIG blir bra pa bild. Eller kanske man kan skylla pa Lars att han helt enkelt inte kan fota mig vid rätt tillfälle? Naja, detta bjuder jag pa.

 

Jag menar, helt seriöst, haha? Men nu vet ni iallafall varför det inte är sa manga bilder pa mig pa bloggen iallafall... fniss.

 

Alex beteende haller pa att ga alldeles för langt. Helt seriöst, sa orkar jag snart inte mer. Jag vaknar med ont i magen varenda dag, och varenda dag far jag bara mer och mer ont. Han är, i princip elak, hysterisk och skrikande 90% av sin vakna tid. Vi försöker allt, men inget funkar. Inget duger, allt vi gör är bara helt fel. Han kan ga runt i en timme och bara skrika och tjuta, och fa sana utbrott att han bara star stilla pa golvet, börjar skaka i hela kroppen, knyter händerna, blir knallröd, och sen skriker sa man nästan blir rädd. Ofta, helt och hallet utan anledning. Som sagt, jag orkar bara inte mer, det är verkligen jobbigt just nu. Han är ocksa sa otroligt elak mot Isabella. Häromdagen när han tittade pa TV sa stängde hon av den för honom, sekunden efter hörde man ett ljudligt Klatsch, och sen Isabella som störtjöt. Da hade han helt enkelt gett henne en riktigt hard örfil (det var liksom ingen tvekan om saken eftersom man tydligt sag Alex handavtryck i ansiktet pa henne). Wtf liksom? Hur kan han överhuvudtaget veta HUR man ger nan en örfil? Lars pastar dock att det är i generna hos män/ pojkar, men jag vetetusan om det.

Nej, nu far det snart vara nog innan jag gar under helt och hallet (jag är bara nanstans halvvägs just nu). Men orken, den börjar tryta, och det märks pa alla sätt och vis här hemma. Varför kan inte allt blir bra och "normalt" igen?