Ja, galet är precis vad det är. Förra veckan var barnen ganska, ja, pafrestande kan man säga, och i förrgar och igar var det bara helt galet. Jag var nära pa gratfärdig när Lars kom hem fran jobbet. Idag- tva sma änglar. Just nu sitter de snällt och tittar pa "Mary Poppins" och innan dess har det bara varit skratt och bus hela morgonen. Ar det verkligen sa galet, att min "angest" (angest är förvisso ett ganska överdrivet ord i detta sammanhanget" över att Lars skulle aka iväg har paverkat dem sa mycket? Att de har känt av sa tydligt att det ligger nat i luften? Eller, ska jag helt enkelt skylla pa vädret, att det är solsken idag, jämfört med 2 veckors regn som det varit? Naja, eller sa skyller jag inte pa nat av det, utan njuter sa länge jag kan!