Älskade lilla barn. Ungefär varje natt i 1 vecka nu har Isabella vaknat helt hysterisk. Det är det värsta skriket jag nansin hört fran henne, det är sa att jag vaknar i panik när jag hör henne. Allt pa grund av spöken. Personligen tycker jag att det är skitläbbigt jag med! För helt ärligt, sa rädd som hon är kan man inte bli bara sadär. Hursomhelst, imorse pratade jag med henne om vad det är som gör henne sa himla rädd pa natten och hon berättade att det är ett pojkspöke som kommer. Inatt hade han uppenbarligen stampat pa hennes stora Euromaus gossedjur... Jag förklarade för henne att spöket är nog inte elakt, utan att han kanske inte har en egen Euromaus att leka med sa han passar pa att leka med Isabellas när hon ligger och sover. Sa till henne att nästa gang hon ser honom sa kan hon ju försöka vinka till honom och säga att det är helt ok att han leker med hennes leksaker när hon sover... Fy, jag har gashud!

Nu gör jag det jag inte borde igen och bloggar pa kvällen. Ögonen gar i kors efter tva avsnitt SG-1, sa jag borde verkligen ga och lägga mig.

Dagen tillbringade vi i L-thal, köpte lite färger och glitter. Barnen har nämligen gjort trolldegsjulgransdekorationer. Sen tog vi en promenad genom L-thal I värmen, jisses. 23 grader varmt, folk gick i t-shirt och kortbyxor och uteserveringarna var fulla. Jag som kom med sjal, kofta och linne höll pa att svettas ihjäl. Vi tog en tur till leksaksaffären för att fa lite julklappsinspiration till kottarna, och joda, vi har nog de mesta tankarna klara nu, bade vad vi ska köpa, och vad vi ska be Lars mamma och pappa att köpa. Till middag at vi hemgjord pizza, och sen har vi bara tramsat resten av kvällen. 

 

Ja jises, det med gräsänka har hänt sa manga ganger detta aret att jag inte kan använda den rubriken varje gang! Lars är som sagt i Österrike, men kommer hem imorgon. Jag och barnen har haft en toppendag, vädret har varit helt underbart! Klarbla himmel och solsken. Gick ut med linne och kofta, men till och med det var för varmt! Vi begav oss till Skoglekplatsen, sen fikade vi pa Coop, sen var Alex ute och lekte med sina kompisar till kl 18 när jag kallade in honom för att äta middag. Sen har vi bada,t mumsat popcorn pa soffan och nu sover dem som tva stockar. Mina kompisar fran kyrkan var ocksa här och hälsade pa i eftermiddags. Känns lite konstigt familjärt när den ena säger oh du har fixat haret, vad fint, haha.

 

Igar, jisses vad vi skrattade at Alex. Som Lars sa, han har nog aldrig sett Alex sa trött innan, haha . Killen var helt kaputt! När vi at middag bara hängde han över bordet tills han ursäktade sig och fragade om han fick lägga sig pa soffan istället. Han förklarade att han var för trött för att äta, haha. Idag har han klagat pa träningsvärk, stackarn! Men som sagt, han älskade det och längtar redan till nästa vecka. 

 

Nu ska jag faktiskt snart passa pa att krypa ner i sängen. Sag nat som var galet likt en fullmane sa det kan bli en lang natt. Men trots det mar jag bättre än pa länge. Huvudvärken börjar släppa. Det var pa tiden! Igar somnade jag vid 22, vaknade vid 1, somnade om och vaknade inte förrän precis innan kl 6 när väckarklockan ringde. Vilken känsla det var. Fast lustigt nog kände jag mig tröttare imorse än jag gjort pa länge, haha. Tänk ända att det verkar som att det var sa lätt som 1177 sa, jag behövde helt enkelt "starta om datorn". 

 

Som jag nämnde igar är det premiär i eftermiddag för Alex handboll. Han längtar sa mycket! Det är flera andra barn i KG som ocksa ska dit (sammanlagt 13 barn) sa han vet ju redan att det är folk han känner. Jag planerar att stanna hela passet idag, är nyfiken jag med pa hur det gar till, hihi. Hoppas bara att Isabella är lika nyfiken hon med, annars kan det bli ett langt pass....

Nu ska jag slänga ihop lite vafflor och sen slänga mig i ett bad. Berättade för V förra veckan att jag brukar lägga mig i ett bad pa morgonen och hon tittade chockat pa mig, haha. Uppenbarligen, med hennes barn har hon knappt tid att bada pa kvällen. Ibland ska man kanske inte klaga, hehe.

Idag fick jag nog. Orkar inte ma sa här jäkla knäppt som jag gör och ga runt och oroa mig hela tiden. Framförallt över huvudvärken. Ringde 1177. Tänkte att de far liksom bestämma huruvida jag ska ga till doktor eller inte. Med varan sjukförsäkring vi har maste jag ända ringa schweiziska 1177 innan jag gar till doktorn, sa jag tänkte att jag likagärna kör pa svenska först. Haha säger jag bara. Började förklara att jag haft huvudvärk mer eller mindre varje dag i 2 manader, Att jag inte sovit ordentligt pa dessa tva manader heller. Hur jag vaknar upp och hur jag känner när jag vaknar. Att jag googlat för mycket och gjort mig själv mer nervös. Da kommer fragan som fick mig att hajja till. "Vilken slags medicinering tar du för din panikangest och när sökte du för det". Jag fick inte fram mer än ett "eeeeehhh?". Da vaknade hon till liv. Absolut inte att jag behöver oroa mig för att jag skulle ha en hjärntumör eller liknande, att jag däremot maste söka hjälp för mig panikangest. Ehm, jaha? Där ser man? Att jag ska söka hjälp för mina sömnbesvär och att hon är helt övertygad om att huvudvärken successivt da även kommer att försvinna. Hon jämförde mig som en dator som behöver en omstart, att jag helt enkelt varit igang för länge utan att samla tillräckligt med energi för att funka, att det är det som är problemet. Allt ligger i min brist pa sömn, och uppenbarligen min panikangest? Förlat, men jag har fortfarande svart att greppa det. Hon tyckte jag ska ga till doktorn sa att jag kan fa bade piller för angesten (antidepressiva?) och sömntabletter sa att jag kan sova. Och jag känner lite... NEJ TACK. Vill varken ha sömntabletter eller antidepressiva. Va fan, jag är inte ledsen? Sitter inte hemma i min ensamhet och grater? Nej tack, inga piller här inte. Savida det inte blir helt nödvändigt, vilket jag verkligen inte hoppas. Nej, inatt ska jag lägga mig och sova bättre än pa länge, och vakna upp nangang gärna längre än 2 timmars sammanhängande sömn. Yes box!mina

Eller inte. Fy tusan för att vakna med en huvudvärk som man känner komma smygande under morgonen. Blir ju inte mycket bättre av att Isabella har statt brevid mig sen jag vaknade och tjatat om att fa spela Sims. Ja, hon har utvecklat nat slagt Sim beroende, haha. Fast det enda hon gör är att skapa nya familjer, om och om igen, sa det känns helt ok. Alex sitter och tittar pa Mario pa sin telefon. Ganska häftigt, han fragade vilket sprak de pratade för han hörde att det inte var engelska. Sa att jag inte var säker, och han sa att han trodde att det var italienska. Jo men visst var det det! Häftigt att han snappat upp det de ganger vi varit där.

Om jag sätter Isabella framför Sims, och Alex fortsätter titta pa sin telefon... Kanske kanske ska jag ta och krypa ner i ett varmt bad? Ja, sa far det bli!