Nu är vi precis hemkomna fran Alex första handbollsträning, och han älskade det! Jag älskade det, shit vad bra tränaren är, fast jag hade inte räknat med nat annat (det är en mamma till Alex förskolekompis, sa jag känner ju henne) Alex tyckte det var superkul och längtar redan till nästa vecka. Det var full rulle en hel timme och det är en helt slut Alex som sitter här hemma, hehe. Det enda jag tyckte var riktigt jobbigt var när Alex trillade i golvet och blev ledsen. Fick använda all min behärskning till att inte rusa in där och ta över tröstningen, men tränaren kramade och skötte om honom sa det finns ju egentligen ingen anledning till att jag skulle rusa in. Förutom den dära osynliga navelsträngen som är sa jäkla svar att klippa av!
Nu väntar jag pa samtal fran Lars. Stackarn har haft budgetpresentation inför styrelsen idag och han trodde att han ungefär skulle bli fladd och doppad i tjära... Nat sant. Imorgon beger han sig till Österrike. Det far bli en lugn helg här hemma!