Men jisses vad det är skönt att komma tillbaka till lite vardag igen! Det har varit lite upp och ner med att handla och alla rutiner blir lite konstiga när det är korta veckor, men nu sa. Nästa vecka aker Lars till Irland, och blir borta onsdag till fredag. Jag är sa sotis att det inte är sant! Nu ska han ju förvisso jobba, men ända! Och ja, han erbjöd förvisso att jag och barnen kunde följa med och stanna i Dublin medan han jobbar, och jag tackade nej, men ända! Känns lite för mycket att flyga nagra timmar (tror Lars sa att det tar 2h30minuter eller nat) med barnen bara för att stanna sa kort tid. Men en annan gang sa!

Vi har haft en riktigt skön pask, även om vi inte direkt har "firat". I fredags var det mest lugn och ro, en langpromenad och slapp som gällde. I lördags akte vi och handlade blommor till altanen (äntligen har jag fatt mina klematis) och i söndags akte vi och grillade. Aven om det virvlade lite snö i luften sa var det jättemysigt, och väldigt trevligt sällskap, bytade telefonnummer med en supertrevlig tjej fran Sydney, pa mandag kommer hon hit och bjuder mig och barnen pa lunch. Det känns jättebra, att inse att man helt plötsligt faktiskt har en massa bra vänner runt sig.

Idag är det paskafton, och vi firar inte pa nat sätt- skönt! Sen är det ocksa helt andra traditioner här, paskägg fyllda med godis far man inte här, finns ju knappt ens att köpa nat lösgodis, hehe. Men det är skönt att bara slappa, om en stund beger vi oss till växthuset och ikväll blir det fajitas till middag, och när barnen sover blir det nagra avsnitt Stargate Atlantis. Jag erkänner, jag är fast. Sa pass illa att jag nästan redan har abstinens för att det ska ta slut, och da har vi ända 99 avsnitt. Sa pass illa att vi funderar pa att köpa Stargate SG-1 och filmen! Geek varning, and love it.

Langfredag, och full rulle hela dagen. Gick upp vid 8 och slängde in tvätt i tvättstugan, sen at vi frukost, lite innan 10 körde jag ett träningspass (sa har jag hela kvällen ledig, tjoho) och direkt efter att det var klart var det badrumsstorstädning pa schemat. Nu snackar vi ligga pa alla fyra och skrubba golvet. Innan jag är klar har klockan hunnit sla lunch, och efter det fixade jag tvätten, dammtorkade hela lägenheten, dammsög och lät Lars moppa golvet (nat far han ju göra, hehe). Och sen bar det ut pa en langpromenad, och nu sitter jag här, lite lagom trött i ögonen.

Vilken vecka vi har haft. Det har varit runt 20-22 grader varje dag och riktigt riktigt skönt väder. Ännu bättre hade det varit om vi hade kunnat njuta av det. Alex började vara förkyld med feber och hosta redan för 2 veckor sen, och sakta men säkert kom det krypande till bade mig och Isabella. Efter 2 i princip sömnlösa nätter där Isabella hostade tills hon kräktes slem (riktigt obehagligt var det att bokstavligen talat behöva dra ut slem ur halsen pa henne) sa ringde vi till doktorn och fick diagnosen RS- virus. Tack för den! Men nu är vi pa bättringsvägen, och har kunnat njuta lite i helgen av vädret och det har blivit langa härliga promenader, grillning pa kvällarna och letat upp roliga lekplatser i grannbyarna. Kvällarna har bestatt av att titta pa Lars bröllopspresent. Han fick alla säsonger Stargate Atlantis, med tillägget att jag ska titta pa det med honom. Lagom snabbt man blev fast?

Dagens skratt bjöd Isabella pa för en stund sen. Lars tränade men hörde ljud fran deras rum, och bad mig ga och kolla. Hörde pa vägen hur det var nat som försiggick, men det lät inte som att Isabella var ledsen iallafall. När jag kommer in, sa har hon gar ur sin säng, och fatt för sig att hon ska lägga sig brevid Alex, sa när jag kommer in sa sitter hon i han säng, puttar pa Alex (som fortfarande sover) och säger "Bort bort". Det var ett under att jag lyckades lyfta tillbaka henne i sin egen säng, utan att väcka bada tva och skratta ihjäl mig, hehe.

Idag har varit san dag som det känns som att man varit överallt och ingenstans och inte suttit ner en sekund mellan varven. Men jag klagar inte, sant tycker vi om! Isabella blev lagom tramsig efter att jag kom hem runt 19 snaret efter skolan, och tramsade sig halva kvällen. När hon var som tröttast började hon slicka oss, mig i ansiktet, Lars pa magen och Alex i nacken, som en liten hund sprang hon runt med tungan ut och sa ööööööh. Efter att barnen som var det träning som gällde och nu ska jag sova. Bjuder pa ett klipp pa tramsmajan först fran ikväll.

Ja jisses vilken dag det har varit. Upp äta frukost, sen körde Lars iväg till IKEA och köpte madrass till Isabellas säng och en trehjuling till henne, och en sagmaskin. Under tiden tittade Barnen pa Mary Poppins och jag städade undan liten. Han kom hem, sagade itu vaningssängen och vips hade vi tva perfekta sängar, varav en med kant för Isabella. Jag gick ut pa altanen och malade sängarna, sen at vi lunch, och begav oss ut. Nästa stopp pa listan var cykelaffären och hem kom vi med en cykel till Alex! Vi gick vidare till Coop och beställde tartorna till nästa vecka, kom hem malade sista lagret pa sängarna, medan Lars och barnen "cyklade". Sen har det fixats och donats här hemma och vi är verkligen supernöjda med varan idè vi fick igar om att saga itu sängen. Det blev superbra (och stabilt). Bilder kommer imorgon, kameran har inte direkt varit stor prio idag, hehe. Nu, ett glas vin och njuta av stoltheten att bada barnen ligger i sina sängar, pa sitt rum och sover!

Nanstans i alla sjukdomar som har härjat runt här har tiden gatt vansinnigt fort, och redan nästa vecka är det dags för kalas! Shit liksom? Och att Bella- bebis redan fyller 2 ar? Halla igen?

Inatt är det dags, natten som Isabella inte kräks! Efter 4 nätter av nattkräkningar, som innebär att byta sängkläder och allt annat som kommer därtill är vi lagom trötta här hemma. Alla vaknar ju av sant, sa det har varit 4 väldigt jobbiga nätter. Imorgon ringer Lars till doktorn och kollar om vi behöver kolla upp det mer, eller om det bara är nat slags magvirus. Sadär mittinatten när det pagar sa blir jag galen av oro att det ska vara nat, men med tanke pa att jag madde för jävligt igar och kräktes jag med, sa är det väl förmodligen nat som gar. Men, vi ringer och kollar ända. Det lustiga med det hela är ju att hon är pigg och glad, och bade äter och dricker pa dagarna.

Imorse tog jag kidsen och begav mig till tagstationen och hämtade upp M och J. En dag i Bern väntade. Efter ungefär 10 minuter pa taget (resan tar ungefär 30 minuter) angrade jag mig djupt. Det kan fortfarande förvanad mig att tva skitar, inte mycket större än 1 meter stora, kan vara sa jobbiga! Men sen har tankarna gatt. Ar de verkligen sa jobbiga? Eller är det jag som tycker att det känns jobbigt, för att jag maste säga till dem, och rätta dem hela tiden, inte för att jag tycker att de egentligen gör nat fel, utan för att det är det jag förväntar mig att främlingarna runt mig pa tagget, i affären, pa bussen och sa vidare väntar sig av mig, som mamma? Och att det är min stress över detta som gör att Kottarna blir extra "jobbiga"? Om jag lugnar mig, och gör vad jag, personligen, tycker är rätt, sa ska det nog tusan bli bra det med! Och egentligen, varför ska jag bry mig om vad Snubben brevid mig pa taget tycker om mig och mina barn egentligen? Jag, och mina nära och kära, vi som bryr oss, vet ju om hur underbara de faktiskt är.

Idag ska det bli upp mot 12 grader här, och vi har bokat in oss pa en liten varutflykt. M och J kommer hit, sen tar vi bussen till grannbyn, köper picknick och beger oss till Radjursparken. Detta är precis vad vi behöver här hemma, inte nog med att det varit en rent ut sagt överjävlig vecka med barnen, Isabella bestämde sig dessutom för att vara klarvaken mellan 2 och 4 inatt. Halla liksom? Att komma ut i solen, lata barnen springa av sig, snacka lite skit och lata solen värma upp ansiktet, det är precis vad vi behöver denna fredag förmiddag!

Just nu är det väldigt mycket med barnen, och de kräver sa väldigt mycket fran mig, sa mycket mer än jag kan ge! Jag är helt slut. Att Alex har nagra dagar där han beter sig som *infoga frivilligt ord* gör inte saken bättre. Han retas och slass och har sig. Lyssnar inte pa manga ord man säger till honom, och gör allt som han vet att han inte far. Hoppas verkligen att det är nat som gar över snart! Isabella är som vilken tvaaring som helst... trotsig. Det känns dock som att hon är mycket mindre allt av vad Alex har varit. Eller är det kanske sa att man har lärt sig fran Alex och gör annorlunda i samma situationer. Naja, oavsett vad sa klagar jag inte allafall, hehe.

Idag har jag känt mig som typ världens mest ensamma människa i hela världen. Vet egentligen inte varför, fick en ganska chock häromdagen när jag insag att jag har bott här i snart 5 ar. Helt galet vad tiden gar fort? Kanske hade jag haft högre förväntningar om hur mitt liv här skulle se ut efter 5 ar, med typ flytande tyska, värsta stora vänskapskretsen, och ja, jag kan nämna en massa andra saker. Nu ser det ju inte riktigt ut pa det sättet, men jag har ocksa insett att jag har svart att ge mig själv en klapp pa axeln ibland, och inse att jag faktiskt är bra.