Bitarna faller pa plats

Idag har Alex varit pa lekis som vanligt, han älskar det. Jag tog av mig skorna och följde in istället för att stanna i trappen som vanligt och pussa hejda eftersom jag ville byta nagra ord med Fröken. För första gangen fick jag se Alex in action pa lekis och se hur kul han har det där. Och da slog det mig. Varför inte stanna här? Det var nästan som den uppenbarelsen jag har väntat pa. Bade jag och Lars har sagt länge att vi ska vara klara med var vi vill bo atminstone innan Alex börjar skolan. Men nu känner jag, varför inte här? Byggahus här i byn (eller köpa, beror ju pa vilka möjligheter vi har). Och verkligen bestämma att det är här vi vill stanna, da blir det ju ingen stress heller med Alex skola, det är ju strunt samma om vi bor i hus eller lägenhet, sa länge vi stannar i byn. Jag slipper stress med körkort, alla affärer som behövs dagligen finns ju här. Självklart VILL jag ha körkort nan dag, men just nu känns det lite överväldigande att göra det pa tyska.

Jag ringde till Lars och pratade snabbt med honom om det, och ja han vill ocksa stanna. 10 minuters bilresa till jobbet säger han ju inte nej till, och pa jobbet, där vill han ju stanna. Sa vi stannar, här vi är nu. Och jag känner mig sa tillfreds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 bloglovin