Jag har, i hela mitt liv hävdat att giftermal är egentligen trams och att det bara är ett papper det handlar om.
Nu maste jag nog ändra mig. Det känns faktiskt annorlunda.

Jag och Lars har visat för alla nu att det är vi, vi är ett team och vi haller ihop i vatt och torrt, nöd och lust. Varje dag nu maste vi ägna at att bygga pa varat äktenskap, pa varat liv tillsammans som man och hustru, och självklart mamma och pappa.

Och att säga, att du är min man, det känns stort!

Den vanligaste fragan jag har fatt den senaste veckan är om jag är nervös. Och nej, faktiskt inte sa är jag inte det minsta nervös,  och det är helt ärligt. Jag är san, jag förväntar mig alltid att det ska hända nat, att saker och ting runt mig är aldrig perfekta. Och samtidigt da, sa suddar man bort all nervositet. Dessutom, vad ska jag vara nervös över? Att Lars lämnar mig vid altaret? Att jag ska fa fläckar pa klänningen som inte är det minsta vit? Ja, jag har faktiskt ingen aning om egentligen vad jag skulle ha för anledning att vara nervös.

TACK Madeleine för denna förgyllda kvällen.... HAHAHAHA <33

Igar var en mindre bra dag, av manga olika anledningar. Och igar, av alla dagar sa bestämde sig min älskade skärm att det var dags att lämna denna världen. Helt oväntat, och jag hann inte ens säga hejda! När Lars kom hem gjorde han ett försök att ateruppliva den, men det var försent. Sa nu har vi beställt en ny skärm som kommer inom 3 dagar. Vad är da problemet? Widescreen! Halla ja! Jag fick sitta pa Lars widescreen igar, och jag kände mig som en sanhär:

Japp som sagt, vi överlevde flzgresan (knappt, haha). Alexander somnade nästan direkt på planet och sov igenom hela starten. Han vaknade väl uppe i luften, men då var ju min värsta skräck över, nämligen att han skulle bli skrämd vid starten och skrika sig genom hela resan. Han skrek inte en enda gång, men han var lite allmänt jobbig att ha stilla i knät så länge. Som tur var hade vi en massa tyskar runt oss som hjälpte till att roa och underhålla honom.
Sen kom  det vanliga juxet med bagaget. När vi checkade in tyckte hon i disken att jag skulle ta med barnvagnen hela vägen till gaten och sen få den direkt vid gaten när vi klev av. Jag som var förberedd med bärfilt och allt tyckte kanske inte det var den bästa ideen men hon lyckades övertala mig. Och det blev ju riktigt jobbigt, säkerhetskontroll med en barnvagn, jo tjena! Sen när vi kliver av, tro inte att det står en barnvagn oc väntar pa oss, nej nej, den skulle komma på bandet säger dem. Jag väntar fint vid bandet, inte en barnvagn. Går till stort bagage utlämningen och väntade 1(!)timme, ingen barnvagn. Då kände jag ungefär att jag ville sätta mig ner och gråta. Pratade med en snubbe som sa att jag skulle ga och amnäla den försvunnen.... Suck! Får ga genom hela rummet igen och ner till helt andra sidan och förklara vad som hade hänt och skulle till att börja fylla i papper när det kommer en annan snubbe körande med min barnvagn! Helt otroligt dålig service måste jag säga, eftersom de lovade att jag skulle få den vid gaten. Och barnvagnen var helt oskyddad, innehållet i skötväskan låg lite här och där. Nej, när vi flyger hem, då skiter jag i vad dem säger, jag ska checka in barnvagnen!

Nu ska jag och Alexander iväg och åka pulka. Hej svejs!

Jag tror att mitt hjärta har aldrats ungefär 10 ar idag i ren hjärtklappning. Jag är snornervös! Jag verkligen verkligen hatar att flyga, sen räknar jag ocksa med att det kommer att vara ordentligt jobbigt med Alexander. Räknar kallt med att han kommer att blir riktigt rädd vid starten, men jag har laddat upp väskan med massa leksaker och hans favvis kex som lite muta.

För övrigt ville jag bara tillägga att det av uppenbara anledningar inte blir sa mycket uppdateringar de kommande 13 dagarna!

Onska mig nu lycka till och en trevlig resa!

Jag har blivit utmanad av Madde

Regler:
1. Länka till den som har utmanat dig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana några personer i slutet av ditt inlägg, om du vill.
4. Kommentera hos personerna som du utmanat.


MINA SANNINGAR

1. Att flytta till Schweiz är det mest skrämmande jag har gjort i hela_mitt_liv.

2. Jag har värsta skräcken att Alexander ska sätta i halsen och verkligen ga bort framför mina ögon för att jag inte vet hur jag ska fa ut vad han har i halsen. Därför dammsuger jag ocksa varje dag för att verkligen försäkra mig om att det inte finns nat smatt pa golvet som han kan stoppa i munnen.

3. Som mest har jag köpt storlek 52 i byxor, det var i december 2006. Nu, 2 ar senare har jag storlek 42-44, och da har jag ända varit gravid.

4. Aven om det later sa otroligt klicheartat, sa insag jag inte vad kärlek är förrän jag fick familj, och att se Lars titta pa sin son för första gangen. Det gar inte att förklara med ord.

5. När Martti gjorde slut med mig efter 6 ar grät jag. Men inte för att jag var ledsen utan för att jag var sa otroligt lättad över att nan av oss äntligen fick modet att avsluta nat vi skulle ha avslutat flera ar tidigare.

6. Varje dag undrar jag om jag kommer att pinsam för Alexander när han bli äldre för att jag är hans konstiga svenska mamma som inte kan alla latar för barn eller vad olika barnprogram heter som gick pa TV för 10 ar sen.

7. Jag har otroligt daligt självförtroende när det gäller att laga mat och tror ofta att Lars säger att det är gott bara för att inte göra mig ledsen.


Jag utmanar Jenny

Jag undrar om det är möjligt att jag fortfarande har kvar lite graviditetshormoner, sa här liksom efter tja snart 10 manader?
Jag har blivit sa otroligt blödig pa senaste, satt precis och kollade Obamas dans med frugan, och tararna började forsa. Det var bara sa vackert! Det är bara inte normalt beteende fran min sida att vara sa otroligt blödig, och verkligen inte för en san grej.

Kanske har nat med att göra med att det bara är nagra fa dagar kvar nu tills skiten börjar. Kryper i hela kroppen pa mig när jag tänker pa det, men det är väl bara till att bita ihop och hoppas att det gar fort!

"När jag vaknar på morgonen med svullna ögonhålor, dålig andedräkt och tuttarna överallt så tittar han på mig som vore jag det vackraste på jorden. Detta ska jag njuta av så länge jag kan. De andra två har jag för länge sedan förlorat till den fyrkantige djävulen. ”MAMMA FLYTTA PÅ DIG VI TITTAR PÅ POMOS PIANO”.

Taget fran Malin Wollins krönika pa aftonbladet.se
Kan inte säga annat än att jag skrattade högt, och kände igen det sa väl... haha.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4167059.ab
(om du vill läsa resten av krönikan)

Och jag har äntligen fotat mina nya stövlar som jag lovade för ett tag sen. Bättre sent än aldrig??

Igar var jag inne och badade med Alexander, och efter lite diverse kallsupar (han har inte riktigt fattat det med att man ska halla andan när man dyker under vattnet) sa ser jag en liten kraka titta ut. Snabb som attan var jag där med fingrarna och pillade ut den. Da började jag sakta tänka, när blev sana saker inte främmande för mig att göra? Jag kan ju inte direkt pasta att jag brukar pilla ut snorkrakor at folk. Eller när blev det främmande att torka baken pa nan, fa bajs pa fingrarna och inte ens rynka näsan at det? Eller ha nan som spyr pa en i haret och man bara smafnittrar lite och tänker, oj, nu far jag nog duscha?

Jag kommer ihag för manga manga ar sen sa var jag pa date med en kille som druckit lite för mycket. Kvällen slutade med att han bade sket och spydde pa mig. Och tro mig, han sag inte mig igen efter det. Hade det sett annorlunda ut idag, kan man ju fraga sig? (Jag tvekar dock!)

Eller när blev inte denna diskussionen främmande vid middagsbordet?

Lars: Idag blev jag norminerad till Nobelpriset!
Annika: Jasa.
Lars: Hur var din dag?
Annika: Alexander bajsade löst idag.
Lars: VAA? Tror du han har ont i magen? Vilken färg var det?? Gult grönt brunt??

Ok, kanske lite överdrivet. Bajset brukar faktiskt alltid vara brunt, sa Lars brukar inte fraga om färgen...!

Ville bara meddela att vi har överlevt bade jul och nyar och pa det, haft det helt underbart. Lars har haft semester i 2 1/2 vecka nu, och det har varit helt totalt jättehärligt! Pa mandag börjar verkligheten igen men det ska bli skönt det med, nu är man igang pa riktigt och det händer saker hela tiden. Arme snart (sista, yay) kanske nan liten resa, vi flyttar om mindre än 4 manader! och pa allt det försöker vi planera ett litet bröllop. Ja, det händer verkligen grejer här!!

Om jag hinner lägger jag upp lite färska bilder pa Alex (han har fatt en helt underbart söt vintermössa) men jag lovar ingenting, för senare i eftermiddag blir det en tur till IKEA.

Gott nytt ar och god fortsättning alla!

Idag är det en massa grattis att dela ut. Inte bara är det Alexanders 8 manaders dag, det är ocksa hans namnsdag. Pa allt det fyller min kusin 1 ar idag OCH det är Lars 1 ars dag sen han blev doktor. Grattis till allihopa!

Jag har ju helt glömt bort att ge rätt svar pa gissningsleken!
Rätt svar var ju Nespresso kapsyler, sa kaffe.