Imorse akte Lars iväg som planerat, och kommer inte hem förrän imorgon kväll. Nu hoppas vi bara att Bella bebis har vett att halla sig inne ett tag till. Jag har förvisso lite svart att tro att jag skulle ha "turen" att hon skulle komma 3 veckor för tidigt. När Lars sa hejda till mig imorse kom han in med armèkläder, höll pa att fnittra ihjäl mig ju! Ropade tillbaka honom flera ganger för att fa mig en extra titt, hihi. Men sa far man göra när man är gravid, och ens man gar runt i uniform.

Idag är det stralande sol och klarbla himmel, och den allra sista snön har töat bort. Det förväntas 12 grader här, vagar jag äntligen säga att varen är här? Hoppas att jag orkar mig ut pa en längre promenad med Alex idag, annars är han nog nöjd med ett längre besök vid sandladan.

Jag tycker det är sa otroligt charmig hur manga uttrycker sin stress nu för tiden. Det räcker uppenbarligen inte med att säga att "Jag är sa stressad, hinner knappt göra nat". Nej, nu för tiden maste man verkligen poängtera ut EXAKT hur stressad man är och hur mycket man har att göra. Hur uttrycker man da stressen för att fa folk att första verkligen hur stressad man är? Jo, det brukar lata som följande: Jag är sa stressad, har haft sa mycket att göra att jag ligger flera hundra inlägg back pa bloggkoll!! Eller: "Jag är sa stressad, att jag inte ens har hunnit skörda i Farmville!! Och det värsta är, att när man läser detta sa hajar man till själv och tänker VA! Shit hon maste ha mycket att göra, har inte ens hunnit skörda. Och back i bloggkoll, hur vet man da var som händer i världen??

Jag har just nu 275 olästa inlägg pa bloggkoll. Det ni! Nu snackar vi att jag har haft stressigt! Skörda, det har jag dock hunnit göra, tjoho!

Igar när Lars kom hem fran jobbet kom han nog inte hem till vad han väntade sig, utan han kom hem till mig, liggandes pa sängen, gratandes. Envis som jag är, sa vill jag ju fortfarande göra vissa saker, sa igar blev det en promenad till affären (tar ca 1 timme fram och tillbaka), bära hem maten (släpandes pa en barnvagn samtidigt) sen hem och plockade iordning och dammsög. Jag har mer eller mindre och i bäcken och ryggen hela tiden, men efter en san dag sa finns det inte ord för smärtan som man känner. Lars blir lite ledsen att jag inte ber honom om hjälp, han dessutom erbjuder sig hela tiden, men JAG VILL SJALV! Dock efter igar sa far jag kanske inse att jag inte kan göra allt själv, och att det inte är fel att be om hjälp, suck. Det värsta just nu är att jag kan knappt ligga ner, eller lägga mig ner för den delen, bara att försöka sätta sig i en bil är nästintill omöjligt, och att ställa sig upp ur badet... AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ! Men jag ska inte gnälla 3 veckor kvar, detta ska vi klara! Dessutom var Lars helt underbar hela kvällen och bäddade ner mig i sängen, värmde vetekudde, lagade mat och tog hand om mig.

Igar kollade vi ocksa igenom beställning till Alex födelsedag. Lars hade en tarta och jag hade en tarta, men efter att Lars läst lite mer om ingredienserna pa "sin" (chokladkräm, chokladkaka, chokladgrädde och chokldglasyr) sa tyckte han att min var lite bättre, haha. Sa det blir en liknande prinsesstarta med marsipan clown dekorationer, sen sa tar vi en Scharzwalder eller liknande till "vuxna". Ytterligare där har vi ett exempel pa min otroliga löjlighet, att jag var tvungen att fraga Lars flera ganger om folk inte kommer att tycka att jag är lat som beställer tarta till kalaset och inte bakar själv. Han papekade väldigt talmodigt, att det finns inte ens en kotte som hade förväntat sig ett kalas dryga 2-3 veckor efter Bella Brbis förlossning. Han kanske har en liten poäng där? Men som jag säger hela tiden, det är inte Alex fel eller val att han ska fa en syster, och inte ska han behöva "lida" för det. Kalas, det ska det bannemig bli!

Folk säger hela tiden att barn i en viss alder är busiga, de testar gränser och sa vidare. Men helt seriöst sa tror jag att Alex är ett riktigt specialfall, ungefär som Dennis. Hans grej just nu är som sagt att stänga dörrar och sen hitta pa bus, men ikväll är det bus overload om man säger sa. Han stänger dörren till kontoret, gar till badrummet, stänger dörren till badrummet, sen fyller han toalettstolen med shampoo, balsam och duschtval. Nu ska jag kanske inte klaga, för atminstone har jag en väldigt ren toalettstol. Men det värsta är att han vet att han gör fel, för när vi hämtar ut honom fran badrummet och skäller pa honom sa ställer han sig, sätter händerna för öronen och säger Blablabla. Ska man skratta eller ska man grata? Sen kan man ju inte skälla pa honom INNAN han faktiskt gjort nagot, sa hela kvällen har det blivit rännande fram och tillbaka till badrummet (som att vi liksom inte fattar hans planer när han stänger dörren till kontoret och springer fnittrande iväg?).

Men nu är det dags för Lars att bada honom, sa jag ska passa pa att ta en varm dusch, sen är det läggdags för Lillen och da ska jag passa pa att NJUTA!

Puh, kom precis hem fran affären, och idag är det vaaarmt ute. Hade pa mig linne, kofta och jacka, Alex mössa och fleece jacka. Pa hemvägen akte mössan av (han började ju nästan koka därunder stackarn!) och jag gick med bade uppknäppt kofta och jacka och ända dör vi nästan av svett nu. Jag vet inte riktigt om jag vagar säga att varen är här, men sa som det ser ut pa prognosen sa väntas det inte en droppe mer snö, bara lite regn pa onsdag (dock 8 grader varmt, sa snön borde halla sig borta).

Idag är det officiellt mindre än en manad kvar tills det är tänkt att Bella bebis ska komma. Eller, 26 dagar om man ser det sa, 3 veckor+ 5 dagar om man vill säga det istället. Helt underbart! Jag och Lars pratade lite om det igar, fragade honom om han känner sig förberedd inför förlossningen. Hans svar var ett rakt av nej, haha. Han tror att han kommer att bli rent chockad och panikslagen när det börjar, stackarn. Jag känner mig 110% redo, nu vet man ju vad man kan förvänta sig, och känner sig saa mycket mera förberedd. För min del far det dock gärna starta lite tidigare, typ om 2 veckor eller sa (vill ju inte att det ska starta för tidigt sa att hon blir räknad som prematur).
Sen är det verkligen dags nu, för idag har det varit sa action där inne att det känns som att huden pa magen ska spricka, en allt annat än skön känsla. En del revben har tagit ordentligt harda smällar, och ja, jag kan ge en massa andra härliga detaljer om hur det är att vara gravid sahär pa slutet. Men det behaller jag nog för mig själv, haha.

Ser vädret ut sahär hos oss just nu, behöver jag poängtera ut vilket UNDERBART humör man bli pa!!!

 

 

 

 

 

 

 

Hur är vädret hos ER idag? *halvsadistiskt leende, hihi*

... och det är stralande solsken, närmre 10 grader varmt ute och i princip klarbla himmel, nagra moln här och där, men de bryr vi oss inte om. Helt underbart! I eftermiddag efter att Alexander tagit sin lunchtuppis sa blir det till att äntligen ga ut och kolla om sandladan har tinat upp, och sen ska han fa sitta där och gräva av sig lite energi. Självklart följer kameran med (eftersom Lars ocksa ska med, haha) sa jag hoppas det blir en del fina bilder (igen, eftersom Lars ocksa ska med och kan hantera den, haha). Ikväll blir det revbensspäll som Lars har varit sugen pa sa himla länge, ska bli intressant att se om Alex ocksa tycker om det. Undrar om 1 kilo är tillräckligt för oss tre?

Och ger mamma och pappa panik! Det är helt sjukt vad Alexander bara de senaste dagarna har blivit sa stooor. Han pratar (tyska, suck) och det kommer nya ord hela tiden. Idag var vi en tur "hemma" och handlade lite kläder till honom pa HM. Först blev jag helt irriterad för att jag inte hittade nat i rätt storlek. Da papekade Lars fint för mig att jag kanske skulle kolla in skyltarna. 50-86... Och Alex drar nu stl 92-98! Vi fick alltsa ga till B A R N avdelningen och där fanns ju hur mycket som helst!!! Men liksom, när hände allt detta? När hoppade vi fran baby kläder till BARN kläder? Och baby kläder det köpte vi ju ocksa, till Isabella. Hon är ju bebisen nu. Alex, ja han har blivit ett litet barn, bara sadär, mitt framför ögonen pa oss. Bade jag och Lars har lite smapanik över det, var tog varan lilla bebis vägen? När blev varan lilla bebis denna lilla pojken som pratar, som städar, ja som helt enkelt är ett barn.

Maste ju tillägga att han gav arets härligaste skratt da vi efter shoppingen svängde förbi farmor och farfar pa kaffe, och passade pa att hämta bebissängen. Alex tyckte det var jättefascinerande att köra runt den, och vi la en docka däri. Kort därefter fick Alex en bit choklad av farfar, och vad gör han? Jo, han gar direkt till dockan, "matar" den med chokladen och klappar den pa huvudet och säger nam nam. Vi var 4 personer som nästan grät av skratt, det var bara sa otroligt underbart gulligt och framförallt oväntat. Fick mig ocksa att inse att det blir till att halla koll pa vad Alexander kommer att mata Bella bebis med i framtiden, haha.

Nu är det iallafall dags att stoppa varat lilla barn (paniiiik) i säng och sen fortsätta njuta av en underbar lördag!

De tva senaste dagarna eller sa har Alexander kommit underfund med tjusningen med att kunna stänga in sig (eller oss för den delen!). Dörrar har han kunnat öppna och stänga ett tag nu, men nu stänger han ocksa in sig (annars har det skett av misstag, följt av lite panikgrat). Nu däremot gör han det hela_tiden för att kunna hitta pa dumheter. Vill han göra nat i lägenheten sa brukar han stänga dörren till kontoret om jag och Lars är där, sen sa gar han berserkagang i lägenheten. Nu har han ocksa hittat badrummet, suck. För bara en liten stund sen sa stängde han in sig där inne, klättrade upp pa toaletten och drog ner mitt harspray. När jag öppnade dörren sa puffade det ut en härlig dimma av spray. Att han kunde andas där inne är ett mindre mirakel, men ack sa stolt han var över sig själv.

Lars kom in imorse när jag lag i sängen och var rent förundrad och sa "Varan pojke börjar bli alldeles för stor, alldeles för snabbt". Da hade Alex rakat spilla lite te pa soffan, gick till Lars och gnällde lite, tog ut honom i köket, pekade pa hushallspappret, tog det, gick och torkade upp pa soffan, tillbaka till köket och slängde pappret, sen klappade han händerna at sig själv. Ibland är det sa att man blir rent chockad och undrar var lilla bebisen tog vägen?

För övrigt sa har jag funderat lite pa om jag gnällt för mycket om Alexander här pa bloggen pa senaste... Just att jag bara har berättat om allt trams och strunt han hittat pa, men inte nämnt allt bra han gör, hela tiden, varje dag. Men samtidigt sa varken känner, eller har jag känt att jag behöver blogga för att jag har ett enormt bekräftelsebehov eller liknande. Jag känner inte att jag maste berätta hela tiden om hur bra Lars är, eller hur snäll Alexander är, hur bra han sover (oftast) pa nätterna, eller hur lyckliga vi är. Jag känner inte att jag maste lägga upp bilder pa nan gravidmage (jag menar, alla vet väl hur en san ser ut??) och jag känner verkligen inte att jag nansin i hela mitt liv skulle börja med Dagens Jag/ Dagens Alex (jag menar, snälla?). Jag har liksom inget behov av bekräftelse pa det sättet att jag behöver fiska kommentarer om Oooh vilken fiiiin mage, eller Ooooh vilka tjusiga kläder du har pa dig idag och sa vidare. Jag är tillräckligt säker i mig själv för att inte behöva sant. Och jag vet, att de som känner mig är väl medvetna av min lycka och glädje, sa varför ska jag behöva nämna det varje dag? Da känns det snarare som att jag kanske inte hade varit sa lycklig egentligen utan snarare hade haft ett behov av att lura mig själv (och andra för den delen!) att jag är lyckligare än vad jag kanske är. Fattar ni vad jag menar?

Och om jag skriver om hur jävlig Alex varit en dag, sa har han förmodligen varit en snäll ängel resten av 23 timmar som gatt. Bara sa ni vet!

Eftersom vi hade en relativt slapp dag igar sa är det en del att göra idag med städning och sa, men inte mig emot, för da blir det ju mindre imorgon med och inte en sa "jobbig" fredagsstädning. I helgen funderar vi pa att aka iväg "hem" och kolla karnevalen, den är här i helgen ocksa, men hemma är ända hemma.
Nästa torsdag om allt gar som planerat sa ska jag och Alex pa äventyr i Bern (mitt pass är klart!). Tänkte ta en halvdags utflykt dit, med lite shopping och även äta lunch där, bara vi tva. Spännande! Till saken hör ju att jag aldrig tagit taget ensam till Bern innan, och jag har aldrig heller varit där ensam, sa det känns lite pirrigt. Men jag tycker att oavsett vart vi tar vägen sa borde vi hitta tillbaka till tagstationen, hihi. Tänkte passa pa att ta ett besök pa HM nu när inte Lars är med och kan paverka det där med rosa kläder, moaha. Dessutom kommer ju jag att vara "jäääättedeeeeprimerad" för att han kommer att vara borta 2 dagar, lite tröstshopping har man ju rätt till, haha!

... idag gick det jättebra! Min vikt var "Jättebra" och hon var supernöjd med mig, känns alltid skönt att höra. Järnvärdet var lite daligt fortfarande, precis pa gränsen, sa jag har fatt fler järntabletter. Bella Bebis sag bra ut, hon har sjunkit ner lite mer sen sist, men inte fixerad än. Jag visade ocksa upp mina stackars klossar till fötter och Doktorn tyckte jättesynd om mig! Nu är jag beordrad att ligga med dem högt och ha dem i kallt vattenbad varje kväll. Uppenbarligen paverkar ocksa min extrema halfot det ännu mera, eftersom, enligt henne, vattnet inte riktigt har nanstans att ta vägen. Nästa besök kommer att ske veckan innan BF, och da ska vi ses pa sjukhuset, en lördag morgon. Det blir som ett vanligt besök, bara det att hon inte hade tid pa nat annat sätt. Nästa gang ska hon da försöka "reta hinnorna" lite sa att Bella Bebis kanske bestämmer sig för att titta ut lite tidigare, eller atminstone i tid, det tycker vi om!

Onsdag redan, helt galet vad tiden gar SNABBT (känns som att jag börjar upprepa mig pa den fronten). Om ett litet tag bär det av till doktorn, smidig som jag är hade jag gett fel tid till Lars med en timme, sa han fick skifta runt lite möten, för att sen inse att det är en timme senare sa han hade kunnat ta mötena. Det är rent pinsamt hur sär jag är i skallen för tillfället, men förhoppningsvis gar det över om ett tag, haha.

Alexander har börjat med att nypa mig i armarna igen, han tar ett ordentligt grepp i gäddahänget och sen klämmer han till av bara helvete. Det gör riktigt sjukt ont, och jag fattar inte hur jag ska fa honom att sluta. Det värsta är att han kör värsta Chuckie ljudeffekter till det. Det är väl hans "rätta" jag som kommer fram.

Nästa vecka kommer att bli en lite sadär meh vecka, eftersom Lars maste iväg torsdag- fredag. Sen igar fick vi reda pa att även vecka efter maste han iväg torsdag- fredag, da han är kallad till Frankrike. Nu är det ju inte sa att jag är orolig att Bella Bebis kommer att poppa under dem dagarna, det skulle väl vara för mycket att önska att hon kommer tva veckor för tidigt. Däremot kommer det att kännas lite lagom tungt att inte ha Lars hemma pa kvällarna och hjälpa till, utan att ha ensamt ansvar för Alex och framförallt vara ensam roare av honom. För det tar pa krafterna. Men vi far helt enkelt planera det lite, just nu gar jag ju fortfarande till affären varje dag, det tar ca 90 minuter nu för tiden fram och tillbaka, och att bära matpase och skjuta pa barnvagn (liten uppförstbacke pa vägen hem), det tar pa krafterna när man är sahär ganska gravid. Sen sa är det fortfarande jag som städar och dammsuger och moppar golvet. Inte för att inte Lars vill göra det, nej da han skäller pa mig varje dag för att jag gör för mycket. Men vad tusan ska jag annars göra? Sitta hemma och rulla tummarna och ligga pa soffan och tycka synd om mig själv för att jag är gravid och har lite värk och smärta da och da? Nej, det är inte san jag är!