Igar när Lars kom hem fran jobbet kom han nog inte hem till vad han väntade sig, utan han kom hem till mig, liggandes pa sängen, gratandes. Envis som jag är, sa vill jag ju fortfarande göra vissa saker, sa igar blev det en promenad till affären (tar ca 1 timme fram och tillbaka), bära hem maten (släpandes pa en barnvagn samtidigt) sen hem och plockade iordning och dammsög. Jag har mer eller mindre och i bäcken och ryggen hela tiden, men efter en san dag sa finns det inte ord för smärtan som man känner. Lars blir lite ledsen att jag inte ber honom om hjälp, han dessutom erbjuder sig hela tiden, men JAG VILL SJALV! Dock efter igar sa far jag kanske inse att jag inte kan göra allt själv, och att det inte är fel att be om hjälp, suck. Det värsta just nu är att jag kan knappt ligga ner, eller lägga mig ner för den delen, bara att försöka sätta sig i en bil är nästintill omöjligt, och att ställa sig upp ur badet... AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ! Men jag ska inte gnälla 3 veckor kvar, detta ska vi klara! Dessutom var Lars helt underbar hela kvällen och bäddade ner mig i sängen, värmde vetekudde, lagade mat och tog hand om mig.

Igar kollade vi ocksa igenom beställning till Alex födelsedag. Lars hade en tarta och jag hade en tarta, men efter att Lars läst lite mer om ingredienserna pa "sin" (chokladkräm, chokladkaka, chokladgrädde och chokldglasyr) sa tyckte han att min var lite bättre, haha. Sa det blir en liknande prinsesstarta med marsipan clown dekorationer, sen sa tar vi en Scharzwalder eller liknande till "vuxna". Ytterligare där har vi ett exempel pa min otroliga löjlighet, att jag var tvungen att fraga Lars flera ganger om folk inte kommer att tycka att jag är lat som beställer tarta till kalaset och inte bakar själv. Han papekade väldigt talmodigt, att det finns inte ens en kotte som hade förväntat sig ett kalas dryga 2-3 veckor efter Bella Brbis förlossning. Han kanske har en liten poäng där? Men som jag säger hela tiden, det är inte Alex fel eller val att han ska fa en syster, och inte ska han behöva "lida" för det. Kalas, det ska det bannemig bli!