Just nu är jag i en san period som jag inte orkar med mig själv. Överanalyserar allt. Hypokondri pa det mesta. Jag verkligen hatar det! Började googla pa engelsktalande terapister igar, känns som att det är det jag behöver, inte en doktor. Jag har haft galet ont i huvudet i tre dagar nu, men äntligen idag känner jag av lindring. Men vad gör jag istället för att njuta? Jo, jag gar och känner efter hela tiden om jag kanske inte har lite ont ända? Helt sjukt, haha.

Lars föreslog lite försiktigt igar att jag kanske är deprimerad. Vada liksom, jag är ju inte ledsen? Jag är bara trött. Trött pa allt Mest mig själv. Trött pa att vakna pa morgonen med hjärtklappning och handsvett och undra hur jävlig denna dagen kommer att vara. Trött pa att analysera minsta lilla grej typ Oj, sah jag precis lite suddgt, shit vad kan det vara (en ögonfrans i ögat). Trött pa att känna att jag inte har nan energi. Att jag är en kass mamma för att jag inte orkar göra nat mer barnen. Trött pa att undra varför jag inte orkar göra nat (Shit, är jag verkligen sjuk?). Som sagt, trött pa det mesta. Suck.