Ja, det har inte blivit manga uppdateringar pa senaste tiden och nej, jag tror inte det blir sa manga just nu i framtiden heller.. Varken lusten eller orken finns. Gar runt varje dag och känner en gratklump i halsen, som egentligen är oförklarlig, för jag känner mig inte ledsen. Det är bara sa mycket nu. Allt kommer pa en och samma gang. Och att Lars dessutom denna manaden hunnit med bade Italien Tyskland och nu Portugal gör ju inte saker lättare. Sen lägger vi pa alla problem pa Isabellas Kiga med mögel och att de nu blir omplacerade (och Isabella far därmed en 20 minuters promenad till KiGa istället för 2 minuter...) ALLT verkligen addas upp. En massa andra saker ocksa. Men nu, nu är det bara tva manader kvar, och jag hoppas att det blir en nystart för oss alla. Ny lägenhet, Isabella börjar ettan och Alex börjar trean. Slippa detta omradet. Det gör mig sa ledsen varje dag att Isabella stänger ner persiennerna och leker ensam pa sitt rum. Hon vill inte ens se flickorna som är där ute. Alex sitter mest pa sitt rum ocksa. Aven om jag inte kan sta bakom att de sitter instängda med platta/ dator i detta fina vädret sa har vi ända sagt, 2 manader, sen blir det annat. Och da samtidigt kommer rädslan, att tänk om det inte blir... bättre? Vad händer da liksom?