För en stund sen försökte vi ta lite nya bilder pa Alexander och Isabella tillsammans, och jisses vad svart det var! Men vi kom snabbt pa att det smidigaste är om Lars sköter kameran, och jag sköter barnen, haha.

 

 

 

Innan Isabella föddes sa sa jag ofta till Lars att jag vill ha tre barn, och nästa en liten sladdis om sadär en 5 ar eller sa. Men nej, jag är nöjd. Jag vill inte ha fler barn, utan det känns helt enkelt perfekt som det är. Dessutom, att finnas minsta lilla risk att ha det sa jobbigt i graviditeten som det var pa slutet, nej, det orkar jag inte igen. 4 personer i denna familjen är helt enkelt sa det ska va.
Lars har fatt höra en del skämt pa jobbet fran de som har mer än ett barn. Manga har sagt att de trodde att det kanske skulle bli dubbelt sa jobbigt, men att de hade helt fel, det blev 10 ganger sa jobbigt (haha). En annan sa att hans fru ville ha 4 barn, och Lars bara, men ni har ju bara 2? Da bara skrattade snubben, haha.
Grejen är den, att när det är lätt och alla pa bra humör här hemma sa är det helt underbart. Men de gangerna som det är jobbigt, da är det ocksa riktigt jävla jobbigt och värre än jag hade räknat med. Men alla bra stunder lyckas, som tur är, att väga upp det daliga. Haller ocksa fortfarande pa att klura lite pa vara morgonrutiner, ändrar lite här och där för att fa det "perfekt" igen. Men det tar ju ett tag innan man kommer in i det, Isabella är ju mer och mer vaken för varje dag som gar, och hon är sa nyfiken och älskar att bara titta sig runt. Jag kan inte fatta att det snart redan har gatt 2 veckor! Känns som igar ju. Och om bara nagra dagar fyller Alex 2 ar!!! Dem 2 aren undrar jag ännu mer vart tusan dem tog vägen??

Igar var vi som jag nämnde iväg och shoppade, och snacka om att jag blev gratfärdig när det enda som fanns i pyjamas väg till Isabella var tva rent hiskeliga, som vi var tvugna att köpa just för att hon verkligen behöver pyjamasar. Det var ett tvapack pa HM, den ena är sa rosa att man nästan far tarar i ögonen, med vita prickar, och den andra är med väldigt massa tramsiga rosa blommor. Jag kan helt ärligt säga att jag hade aldrig fatt för mig att köpa dem om det inte var absolut nödvändigt, och för Isabellas skull för att inte ge henne men för livet sa ska jag aldrig fota henne när hon har dem pa sig, haha.
Mer än det akte det hem 3 bodysar, 1 "jobbigset" och 3 par strumpor till Isabella, 2 linnen, 2 langärmade tröjor, ett par langbyxor och tva par kortbyxor och solglasögon till Alexander, harfärgning, solglasögon, 2 nattlinnen och 2 par linnen till mig. Till Lars akte det hem... absolut ingenting, stackare, haha.

Idag är första dagen Lars är tillbaka pa jobbet och jag är "ensam" hemma med barnen. Isabella som i vanliga fall sover halva morgonen har bestämt sig för att vara jättevaken, sa vi har tillbringat morgonen framför tv:n tillsammans med Alexander, haha. Sen har det trillat in mail samtidigt, men nu har jag bokat tid till bade efterkontroll, Alexanders 2 ars kontroll och Isabellas 1 manads kontroll, sa nu kan man stryka detfran to do listan. Nu är det bara 549896 fler saker att göra.

Lars jobbar bara halvdagar nu i tva veckor, sa han kommer hem redan efter lunch, en härlig mjukstart för oss bada. I eftermiddag bär det därför av till Basel och det star lite galen shopping pa listan, mestadels kläder till barnen, Alexander har lyckats växa ur det mesta!

Igar firade vi som bekant bröllopsdag, helt otroligt, jag har varit GIFT i 1 ar! Känns sa galet overkligt, allra mest om man gar tillbaka sa lite som 3-4 ar i tiden, hur mitt liv var da. Det är som ljusar ifran varandra och gar inte ens att jämföra.
Vi tog det ganska lugnt under dagen, och pa eftermiddagen körde vi hem till svärmor och svärfar och lämnade av barnen. Alexander var totalt ööverlycklig, och när jag sa hejda till honom kom han springandes, gav mig en puss pa munnen och sprang snabbare än blixten tillbaka till farfars knä. Suck, da känner man sig uppskattad, haha.
Vi begav oss till restaurangen, jag at kyckling och Lars at kalv, riktigt gott var det. Till det drack jag ett glas vin! Ok, missförsta mig inte nu, jag tycker INTE att det är ok att dricka när man ammar, men Lars beställde in en 3 dl liten flaska av vilken han drack tva glas och jag drack "resten". Det är inte sa svart att räkna ut hur stor del jag drack da. Till efterrätt bliev det glass och maräng. Mumma! Allt som allt var vi borta ungefär 2 timmar, och även om det kändes som en halv evighet iväg fran barnen sa var det ocksa himla mysigt att umgas bara vi tva. Och självklart blev det en MASSA snack OM barnen, haha. Vi pratade även en massa om mycket annat, det är vansinnigt hur mycket man hinner prata pa 2 timmar när man inte har tva barn att halla koll pa.
Väl tillbaka hos svärmor hade det gatt bra, förutom att Isabella hade blivit vralhungrig uppenbarligen, sa hon hade varit lite gnällig, men inget som de inte hade klarat av (bade jag och Lars hade med oss telefonerna, sa jag litar pa att de hade ringt om det hade varit extremt jobbigt).

I eftermiddag ska vi hem till Lars pappa pa eftermiddagskaffe. Jag försöker liksom visa att jag är inte sa hemsk som de tror, haha. Dessutom sa ösregnar det ute, och eftersom vi vill roa Alexander lite pa eftermiddagarna sa var vi tvugna att komma pa nat inomhus ställe att ta vägen, hihi.

3/4 av familjen samlad.

 

 

(Känsliga läsare varnas, det kan kommas att användas daligt sprak)

Efter Alexanders lunchtupplur sa bestämde vi oss för att ga till affären för att bland annat titta kort och jag ville kolla in lite dekorationer till Alexanders kalas (hittade DE dekorationerna som är sa perfekta att det är galet, med Micky Maus Wonderhaus, Alex absoluta favoritprogram!!!). Efter det var det bestämt att vi skulle ta en kaffe uppe i restaurangen. Lustigt nog, när vi star och betalar sa vänder jag mig om och där star Svärmor! Hon hade hälsat pa en av hennes praktikanter och lustigt nog gick in i samma affär som oss för att kolla in lite paskdekorationer, världen är bra liten ibland. Självklart bjöd vi med henne pa kaffe, so far so good.

Uppe pa restaurangen fanns det en lekhörn för barn, men en, uppenbarligen jättekul maskin. Ni vet san som man pekar pa sa malar den i en färg där man pekar med fingret? Alex tyckte självklart den var jättekul och var sa nöjd och glad. I ungefär 2 minuter... Sen kommer denna förbannade jävla äckliga skitunge äcklet, si sadär en 5 ar eller sa, och bara poff puttar bort Alexander, MITT BARN! fran stolen och sätter sig ner. Och vad tror ni mamman gör, den äckliga lilla (=%ç%&ç. Inte ett smack! Alexander, snäll som han är försökte ju leka med annat, men denna maskinen lockade hela tiden, och med jämna mellanrum kom han lite smaledsen till oss och pekade pa maskinen. Idiotmamman märkte det efter ett tag (ska tillägga att hon inte hade nan vigselring, I WONDER WHY) Hon gick och sa till sin son att han skulle lata andra barn leka med maskinen ocksa, och da far äckelbarnet värsta raseriutbrottet och skriker och har sig, men det funkade, för mamman fick bort honom fran maskinen. Glad i hagen kommer Alexander, med mig brevid sig och sätter sig vid maskinen. Fast, Alex hade svart att slappna av och tittade bakom ryggen hela tiden, och tur var väl det! Det tar fantamig inte mer än 1 minut eller sa förrän detta äckliga värdelösa monster pa jorden kommer, och SLAR bort Alexander fran stolen, sa pass att jag far FANGA honom i luften! Att säga att jag är/ var vansinnig är sa langt fran sanningen man kan komma. Bade Lars och Svärmor tittade pa mig och tyckte att det var dags att vi skulle bege oss hem, Lars trodde att jag skulle hoppa pa ungen, eller i bästa fall mamma (som för övrigt inte lyfte sitt feta arsle fran stolen en enda gang för att se vad hennes värdelösa äckel sysslade med).

Jag kan inte med ord förklara hur förbannad jag var pa dessa tva avskyvärda människor! Hade mina barn betett sig pa det sättet hade jag skämt ihjäl och framför allt bett om ursäkt a mina barn vägar, men mamman sa verkligen inte ett ord. Och snacka om att sakna uppfostran! Helt sjukt att man kan med att lata sitt barn bete sig pa det sättet!

Märks det att jag fortfarande har svart att släppa detta? För det värsta är Alexanders hemsk ansiktuttryck när sana saker händer, han är ju inte van vid att möta sana sma elaka monster, som tur är träffar vi ju oftast bara snälla barn!

Idag är en san dag som man bara vill vända pa kudden, och vakna upp imorgon. Eller atminstone lägga tillbaka Alex pa sin kudde och se till att han vaknar pa rätt sida denna gangen. Han har, rent ut sagt, varit rent fruktansvärd idag, och jag ber till gud att hans humör kommer att vara bättre när han vaknar efter tuppluren. Bade jag och Lars sitter här rent utmattade och man vet knappt vad man ska ta sig till ibland, att en liten tvaaring kan fa en att känna sig sa enormt otillräcklig? Vi har diskuterat fram och tillbaka om det är OSS det är fel pa, att det är vi som gönr nat galet som gör att Alex reagerar extre häftigt? Eller är det helt enkelt sahär det ska vara i början när man far ett syskon? Ibland, nu sahär med facit i handen sa hade jag nog snarare väntat ett ar sa att han hade förstatt bättre, men a andra sidan, da hade det kanske varit en helt annan reaktion istället? Usch, jag hoppas bara att det gar över snart och att lilla Gullunge Alexander kommer tillbaka!

Isabella ligger och sover, Alex sitter framför Musse Pigg och jag har precis avslutat en härlig kopp kaffe med en kanelgiffel och ett Ballerina kex. Igar var vi pa IKEA, jag hade spanat in ett par altanmöbler sa vi akte dit för att kolla in dem i verkligheten, och de överträffade verkligen alla förväntningar! Helt underbart, och priset är sa överkomligt att vi nog även slänger in en mysstol i samma serie.
Vi har redan avklarat dagens och helgens matinköp, och i eftermiddag, om vädret tillater sa ska vi ta en tur till "djurparken" som vi brukar besöka och lata Alex springa av sina ben lite. Att se hans lycka i denna djurparken är helt underbart!

 

 

Imorse vid 6 när jag vaknade och gick upp och kissade sa hittade Alex mig inne pa toaletten och han var pa ett underbart humör, sa vi bestämde oss för att lämna far och dotter kvar för sovmorgon och gick upp och började dagen. Sa gott har vi sovit inatt allihopa! Helt vansinnigt att det gar sa bra, vill gärna hoppas att det haller i sig, men är det nat jag har lärt mig med barn och sömn, sa är det att det hoppar fran dag till dag. Istället far man helt enkelt njuta av dessa dagarna. Men jag tycker fortfarande att det känns konstigt att man kan känna sig sa här utvilad sa snabbt.

Det enda riktigt jobbiga med Alexander just nu är att han har börjat nypa mig igen. Det gar inte med ord att förklara hur jäkla irriterande det är, och han vägrar lyssna när jag säger till honom. Med vägrar lyssna menar jag det ordagrant, han ställer sig och kör in fingrarna i öronen och säger ungefär blablabla. Sjukt irriterande! Det värsta är att han kommer med fingrarna och verkligen klämmer till i gäddhänget, suck! Vad ska man ta sig till liksom?

Denna lördagen är inte som vilken lördag som helst. Nej, för vi firar ett arig bröllopsdag! Hihi, nästan sa jag far rysningar av att skriva det. B R Ö L L O P S D A G. Det är stort. Det är enormt! Jag menar, det är liksom inte som vilket "Idag har vi varit tillsammans 1 ar dag". Nej, utan snarare, idag är det ett ar sedan vi visade för alla att vi hör ihop, idag, imorgon, för alltid!
Och hör och häpna... Vi ska ut och äta middag. Det blir en restaurang som ligger väldigt nära farmor och farfar, och ja, jag ska lämna min 8 dagar gamla dotter hos barnvakt, redan. Men för typ 90 minuter eller vad det kan tänkas ta, sa gör jag det med graten i halsen. För oavsett om jag är mamma, och Lars är pappa, sa maste vi, speciellt denna dagen även fa vara man och hustru. Hur hemska vi än känner oss sa tror jag att bade Alex och Isabella överlever den korta stunden utan oss. Fragan är om vi överlever utan dem, hihi.

Efter att ha haft tva lite jobbigare nätter än man är van vid förväntade jag mig liknande denna natten. Ack sa fel man kan ha! Alex somnade som vanligt runt 8, sen sov han hela natten som en liten prins fram till kl 4:30, och da vaknade han enbart för att jag rakade väcka honom när jag gick upp och kissade. Da vaknade Lars till och insag att Isabella hade kissat igenom bade blöja och pyjamas (hon sov hela natten hon med) och gick upp och bytade blöja pa henne. Vad var da problemet? Jo, han glömde stänga dörren till sovrummet, sa stackars Alexander trodde ju att det var morgon och dags att vakna när det blev ljust överallt. Da ville han ju bara upp och morgon mysa med pappa och blev skitsur när han insag att det inte var dags än. Tror det tog ungefär 30 minuter eller sa av bökande innan han sov igen.
Problemet sen var att vi hade läkarbesök kl 7:30 imorse pa sjukhuset (kan tycka att det är en ganska dum tid att sätta, men a andra sidan sa räknar de ju med att jag faktiskt skulle ha varit kvar pa sjukhuset fortfarande, och da är det ju inte en dalig tid längre). kl 7 lag bada monstrena som utslagna i sängen och det var med ett varmt hjärta som jag och Lars väckte dem. Vet inte om deras hjärtan var lika varma för oss när vi 10 minuter senare drog ut dem i bilen, haha.

I eftermiddag blir vi ensamma hemma igen, da Lars inte fick semester beviljat denna eftermiddagen... Jag väljer att inte nämna i ord vad jag tycker om den saken. Men vi ska nog klara oss en eftermiddag ensamma hemma utan pappa!

Jag har ju nämnt nu sen Isabella kom att Alexander är lite (väldigt) upp och ner och jobbig. Det som har tagit mest pa mig är det faktum att han är sa sur pa mig, och visar det tydligt. Vara tupplurar har för mig alltid varit en mysig stund pa dagen, men sen ISabella föddes sa har han vägrat lata mig ens ta i honom när vi ska tupplura och vänder sig bort fran mig i sängen och somnar sa langt bort fran mig han bara kan komma utan att trilla ur sängen. Behöver jag da berätta vilken känsla det var ikväll när vi gar in och tupplurar och han vänder sig mot mig, börjar "prata" en massa och bara ligger myspys med mig tills han somnar i min famn? Det var manga tarar av lycka som kom, det kändes sa himla bra att det inte gar att beskriva med ord att ha den stunden med honom!