Innan Isabella föddes sa sa jag ofta till Lars att jag vill ha tre barn, och nästa en liten sladdis om sadär en 5 ar eller sa. Men nej, jag är nöjd. Jag vill inte ha fler barn, utan det känns helt enkelt perfekt som det är. Dessutom, att finnas minsta lilla risk att ha det sa jobbigt i graviditeten som det var pa slutet, nej, det orkar jag inte igen. 4 personer i denna familjen är helt enkelt sa det ska va.
Lars har fatt höra en del skämt pa jobbet fran de som har mer än ett barn. Manga har sagt att de trodde att det kanske skulle bli dubbelt sa jobbigt, men att de hade helt fel, det blev 10 ganger sa jobbigt (haha). En annan sa att hans fru ville ha 4 barn, och Lars bara, men ni har ju bara 2? Da bara skrattade snubben, haha.
Grejen är den, att när det är lätt och alla pa bra humör här hemma sa är det helt underbart. Men de gangerna som det är jobbigt, da är det ocksa riktigt jävla jobbigt och värre än jag hade räknat med. Men alla bra stunder lyckas, som tur är, att väga upp det daliga. Haller ocksa fortfarande pa att klura lite pa vara morgonrutiner, ändrar lite här och där för att fa det "perfekt" igen. Men det tar ju ett tag innan man kommer in i det, Isabella är ju mer och mer vaken för varje dag som gar, och hon är sa nyfiken och älskar att bara titta sig runt. Jag kan inte fatta att det snart redan har gatt 2 veckor! Känns som igar ju. Och om bara nagra dagar fyller Alex 2 ar!!! Dem 2 aren undrar jag ännu mer vart tusan dem tog vägen??