JA, ni vet den i Kalle Anka, bam-bam-bam-badiap klippet (jag är säker pa att ALLA vet vad jag menar nu). Den fageln, det är Alexander.
Jag tänkte (lol) ta nagra fina bilder pa Isabella. Viiiisst.

 

 

 

 

 

Häromdagen bestämde sig Alex att det var dags att lära Isabella att läsa.

Isabella är mer intresserad av att vända pa sig än att lyssna pa när Alex "läser" för henne.

"Lillasyster gör mig sa stolt att jag bara maaaste puuussaaasss!"

Efter ett tag blir börjar Alex peka och säger oääärk oääärk.

Det var bara Isabella som hade spytt en liten hög, inget nytt i det inte!

Igar kväll när vi skulle natta Alex och Isabella gick det lite "galet". Eftersom Alex hade feber tyckte vi att det var bäst att lata honom sova pa varat rum, om utifall liksom. Sagt och gjort la vi bada barnen brevid varandra, och trött som Alex var lag han och halvsomnade direkt. Isabella som ville "nussa" sig till sömn tog uppenbarligen fel pa Mamma och Storebror, och vände sig om och började nussa pa Alexanders arm, och eftersom han var sa hängig tyckte han bara det var kul och lät henne göra det. Och sa somnade dem. Inte mig emot att ha Alex som "vikarierande mjölkmaskin" dock, hihi.

Samma altan, olika barn








Samma säng, inte riktigt samma bebis.







Samma babysitter, inte riktigt samma bebis.

Idag maste Isabella vara totalt utmattad. Vi gock och la oss 21 igar, hon vaknade 03:15, sen 06:00 för mat, sen sov hon till lite efter 11, och lyckades halla sig vaken till 13. Efter det vaknade hon inte förrän 17:30, och somnade igen nu för natten kl 19:50. Helt vansinnigt, hihi. Eller sa blir hon vaken jag är pigg jätte pigg inatt kanske?

Alex tycker det är urkul att göra hemsk grimaser.

 

Men samtidigt är han världens bästa storebror. Han har helt och haller kommit över den riktigt jobbiga jag har blivit storebror fasen, och nu är han i jag är världens bästa storebror och min lillasyster är det bästa som finns fasen. Sa fort han far syn pa Isabella ska han pussa och krama och kela och ha sig, och det finns inget han älskar mer än att fa henne att le.

Vanlig syn pa Alex rum= Kaos




Nytrimmad och tjusig




Sitter själv (nästan iallafall, haha)




Atminstone är hon nästan helt och hallet stadig i nacken, det är riktigt skönt.

Varje kväll gar jag in och badar med bada barnen. Isabella älskar att bada och ligger verkligen och njuter, och Alex älskar att ha en alldeles egen baddocka att busa med.
Igar i badet sa höll jag Isabella i baken, hon satt liksom i handen pa mig. Bubbel bubbel sa det och det började kittlas i handen. Och det tog inte slut! Det var nog den längsta fisen nansin, och efter nagra sekunder lyfte jag upp henne lite, sa att hon var ovanför vattnet, men jag hade fortfarande vatten i handen. Det var som en liten svavelsjö, det luktade svavel (hennes fisar luktar sa av nan anledning) och det bubblade och fräste och hade sig i handen pa mig. Lars höll pa att dö av skratt, jag med. Men det bästa var helt klart Alex min, han satt och verkligen sag först rent chockad ut, ungefär "Hur i hela friden kan nat sa litet göra nat sant" för att till slut överga i ren förundran "Halla, jag vill ocksa kunna göra det där", för att till slut landa pa ren stolthet "Det där är MIN syster". Tur nog för mig och Alex var det endast gaser, och inget annat som kom ut. Annars hade det nog inte varit sa himla kul längre för oss.

Som jag sa tidigare idag, fick barnen sina pass. Jag älskar när de far brev, deras titlar är ju skrattframkallande, och lite smagulligt!

Alldeles precis fick vi passen levererade hem, Alexanders och Isabellas. Inte nog med att adressen var sa himla gullig att jag var tvungen att fota, men passbilderna är sa hiskeliga att jag höll pa att dö av skratt. Men kredits till tanten som tog bilderna, det kan inte vara lätt att fa bra bilder pa en 2 aring och en 6 veckors bebis!

Ja, jag hade inte manga siffror rätt pa mina längd och viktgissningar.
Alexander är 83 cm och väger 12.1 kg. Isabella är 57.5 cm och väger 5150 gram. Bada tva är helt och hallet perfekta, med vikt och längd pa perfekta kurvor. Alex ligger dock pa nedre kurvan medan Isabella är pa övre, men sa länge vikt och längd är i "samspel" sa är det perfekt. Alex fick även göra en del "lekar" bygga klossar och stoppa in olika former i rätt hal osv, och det klarade han otroligt bra *stolt mamma*. Doktorn fragade ocksa direkt om hur det är med svartsjukan, och det kändes bra, da vet man ju att det inte är helt och hallet onormalt beteende som Alex haller pa med just nu. Doktorn sa att det är bara en period, som kommer att ga över mer och mer ju äldre Isabella blir, eftersom de da far ett helt annat samspel.
Vi pratade även lite om spraket, eftersom Alex inte pratar sa mycket än (dock en massa pa sitt eget sprak som jag och Lars förstar). Men även det är helt och hallet normalt, eftersom Alex i princip kommer att bli tresprakig. När det släpper för honom sa släpper det ordentligt, och han kommer, enligt doktorn, att kunna behärska tre sprak utan problem.

För övrigt är vi mer än nöjda med doktorn, han var riktigt riktigt bra och Alex hittade en trygghet i honom snabbt, och lekte och busade och visade upp sig. Perfekta rekommendationer, och vi är sa glada att vi fick honom.

Idag är det dags för bade Isabella och Alex att ga till doktorn, skönt att de har samma tid och samma doktor, blir sa mycket smidigare pa det sättet. Doktorn har ocksa enorm bra rykte, alla rekommenderade honom, och det största plusset är att han är ung. Uppenbarligen har det varit ett stort problem här de senaste aren, att manga har gatt i pension, eller varit nära att göra det. Väljer man husläkare sa vill man ju ha en som man kan ha länge, inte behöva byta flera ganger. Men, vi fick den vi ville, nu far vi se i eftermiddag om han är sa bra som alla säger.
Ska bli spännande att se längd och vikt pa barnen, alltid lika kul. Far jag gissa tror jag att Alex ligger runt 13 kilo och är runt 93 cm lang, Isabella runt 55 cm och 5500-6000 gram. Far se om det stämmer, aterkommer i eftermiddag. Nan annan som vill gissa?

Isabella, snart 6 veckor gammal




Alexander, dryga 8 veckor gammal

För en stund sen försökte vi ta lite nya bilder pa Alexander och Isabella tillsammans, och jisses vad svart det var! Men vi kom snabbt pa att det smidigaste är om Lars sköter kameran, och jag sköter barnen, haha.

 

 

 

Innan Isabella föddes sa sa jag ofta till Lars att jag vill ha tre barn, och nästa en liten sladdis om sadär en 5 ar eller sa. Men nej, jag är nöjd. Jag vill inte ha fler barn, utan det känns helt enkelt perfekt som det är. Dessutom, att finnas minsta lilla risk att ha det sa jobbigt i graviditeten som det var pa slutet, nej, det orkar jag inte igen. 4 personer i denna familjen är helt enkelt sa det ska va.
Lars har fatt höra en del skämt pa jobbet fran de som har mer än ett barn. Manga har sagt att de trodde att det kanske skulle bli dubbelt sa jobbigt, men att de hade helt fel, det blev 10 ganger sa jobbigt (haha). En annan sa att hans fru ville ha 4 barn, och Lars bara, men ni har ju bara 2? Da bara skrattade snubben, haha.
Grejen är den, att när det är lätt och alla pa bra humör här hemma sa är det helt underbart. Men de gangerna som det är jobbigt, da är det ocksa riktigt jävla jobbigt och värre än jag hade räknat med. Men alla bra stunder lyckas, som tur är, att väga upp det daliga. Haller ocksa fortfarande pa att klura lite pa vara morgonrutiner, ändrar lite här och där för att fa det "perfekt" igen. Men det tar ju ett tag innan man kommer in i det, Isabella är ju mer och mer vaken för varje dag som gar, och hon är sa nyfiken och älskar att bara titta sig runt. Jag kan inte fatta att det snart redan har gatt 2 veckor! Känns som igar ju. Och om bara nagra dagar fyller Alex 2 ar!!! Dem 2 aren undrar jag ännu mer vart tusan dem tog vägen??