Varje kväll gar jag in och badar med bada barnen. Isabella älskar att bada och ligger verkligen och njuter, och Alex älskar att ha en alldeles egen baddocka att busa med.
Igar i badet sa höll jag Isabella i baken, hon satt liksom i handen pa mig. Bubbel bubbel sa det och det började kittlas i handen. Och det tog inte slut! Det var nog den längsta fisen nansin, och efter nagra sekunder lyfte jag upp henne lite, sa att hon var ovanför vattnet, men jag hade fortfarande vatten i handen. Det var som en liten svavelsjö, det luktade svavel (hennes fisar luktar sa av nan anledning) och det bubblade och fräste och hade sig i handen pa mig. Lars höll pa att dö av skratt, jag med. Men det bästa var helt klart Alex min, han satt och verkligen sag först rent chockad ut, ungefär "Hur i hela friden kan nat sa litet göra nat sant" för att till slut överga i ren förundran "Halla, jag vill ocksa kunna göra det där", för att till slut landa pa ren stolthet "Det där är MIN syster". Tur nog för mig och Alex var det endast gaser, och inget annat som kom ut. Annars hade det nog inte varit sa himla kul längre för oss.