Säger bara, förbannade äckliga lilla ungjävel som idag smällde till mitt barn, min Alexander. Ja, smällde till, rakt i fejjan. Har nog aldrig varit sa nära att mörda nan innan (hade gjort det om det inte var för att jag tvekade om jag skulle plocka Fittmamman eller Ungjävlen först, och svägerskan han fanga tag mig ungefär).

Vi var pa badet idag, jag, barnen och Svägerskan. Alex hade packat med sig en massa leksaker, däribland ett set med olika stora hinkar, som han älskar att halla över och under och ja, ni fattar. Det tar inte mer än nagra röda sekunder förrän Ungjäveln (sisadär en 5-6 ar gammal) kommer som en jävla korp och rycker den ifran Alexander. Han vill ju saklart fortsätta sina lekar, och sträcker sig för att ta tillbaka leksaken. Vad händer? Ungjävlen smäller till honom, rakt i ansiktet (Alex har fortfarande ett rött märke pa kinden). Jag trodde jag skulle dö, och flyger nästan upp när svägerskan fangar tag i mig, och stycker att jag ska lata barn vara barn. Alex grät ju inte, han stod där mest chockad och fattade inte vad det var som händer, och sträcker sig efter sin leksak igen. Vad gör da Ungjävlen? Jo, fyller den med vatten och häller den rakt över huvudet pa Alexander. Da fick till och med svägerskan nog och marscherade dit. Fittmamma, som inte vart synlig fram till da kommer och fragar om det är ok att Ungjävel lanar leksaken (detta efter att Svägerskan försökt ta den ifran honom.). Klart som fan att det INTE ÄR OK!!! Missförsta mig inte, tar jag leksaker till badet räknar jag med att andra barn kommer att leka med dem, inga problem. Men att sno dem ur handen pa Alex, smäller till honom, häller vatten pa honom och vägrar ge tillbaka den, nej det är fan inte ok nanstans.

Och en sak som jag inte förstar. Jag är inte rasist, langt ifran (jag är ju faktist invandrar själv). Men jag kan inte annat än att undra, varför är det alltid samma "typ av ungar" som gör sana saker. Alltsa, barn med samma ursrungsland. Kulturella skillnader i uppfostran? Eller vad handlar det om egentligen? För att ta ett annat exempel, sa rakade varan barnvagn bli lite blöt för att ett barn skvätte vatten pa den. Inte med vilje, bara det att barnvagnen rakade liksom sta i skottlinjen för hans vattenlekar. Det tog tva röda sekunder sa var mamman framme hos mig och bad sa hemskt mycket om ursäkt och skämdes sa mycket att hon bara ville sjunka under jorden. Jag förklarade att det inte var nan fara, inga problem lite vatten torkar snabbt i värmen. Det var en riktig mamma, inte en jävla Fittmamma. Hade det varit hennes unge sa hade hon väl skällt pa mig istället för att barnvagnen stod ivägen för Ungjävlens lekar. Förstar ni hur jag menar. Hur kan det vara san skillnad? Fär att inte tala om att detta gänget med Ungjävlar dominerade i poolen och alla andra stackars sma barn (och mammor för den delen) satt i ett hörn och trängdes med varandra. Varför blir det sa egentligen?

Inatt kommer jag iallafall att drömma härliga drömmar. Jag dränker Ungjävel med ena handen och Fittmamman med andra. För INGEN RÖR MIN ALEX OSTRAFFAT!

Vi var även en tur pa Toys'r'Us idag, Isabella fick en alldeles egen leksak som hon genast älskade, en liten rosa katt som spelar musik. Hon är sa duktig med att greppa nu, jag blir sa stolt över henne varje gang hon tar tag i den och kör in den i munnen, hihi. Alexander fick ocksa en ny leksak... Lars var lite emot det först, och ville inte "uppmuntra sant beteende", men när jag fragade om det är ok att Isabella leker med bilar, och han svarade självklart, sa fick jag min vilja igenom.

Alex fick leka med en gammal "sulky(?)" redan förra helgen hemma hos Lars pappa, och han älskade den. IDag fick han sin egen, och jisses vilken stolthet. Dessutom "uppmuntrar" jag gärna "sant beteende". Huvudsaken är att Alexander är lycklig och mar bra. Om han i framtiden väljer att tycka om flickor, eller pojkar, eller nat mittemellan, sa skiter jag ett stort stycke i det. Huvudsaken är att han val gör HONOM LYCKLIG.

 

Vagnen har varit med honom hela dagen. Han har san stolthet när han gar runt. Här har han snott Isabellas rosa katt, och tagit sin nya Timmy bil och kör runt. Min lilla Gullunge!

 

 

Lill Skrutten lyckades vurpa med sin Bobby car igar och slickade en jäkla massa asfalt med munnen, stackarn. Dock har han inga bestaende men, för det tog inte lang tid efter att tararna torkat som han satt pa sin älskade bil igen. Det är min lilla tuffing det!

Denna dagen har gatt i knasiga olyckors tecken. Alex har lyckats trilla ner fran fatöljen, stod vid skrivbordet och dundrade käken i bordet, hade ett mindre utbrott och slängde sig i babysittern och drämde huvudet i skapsdörren bakom, och nu senast slängde sig pa sin fotboll som flärpade iväg sa han landade med hvudet före i golvet... suck! Vet inte om det bara är en dalig dag, eller att han är trött efter natten. Men nu känns det som att det kan vara nog med olyckor för resten av detta aret!

Alexander sover, och somnar pa sitt eget rum sedan dagen innan hans 2 ars dag. Dock, kommer han i princip varje natt efter halva natten in och lägger sig i "sin" säng, brevid varan säng. Inatt gick nat helt fel.
Jag hörde att han kom upp, men eftersom han oftast sköter det själv reagerade jag knappt. Sen märkte jag att han inte riktigt hittade upp i sängen, och sen sa det BOOM, följt av ett helt hiskeligt hemskt tjut fran Alex. Eftersom han inte heller reste sig upp för att fa tröst som han brukar, utan lag kvar pa golvet fick jag panik, satte mig upp i sängen och slog Lars (riktigt hart, har bett om ursäkt för den) och skrek i panik "Tänd lampan, tänd lampan, för helvete tända lampan" Egentligen tog det ju inte mer än en sekund för honom att göra det, men det kändes som en halv evighet, när jag hör Alex stortjuta pa golvet, och jag inte hittar honom för att det är sa mörkt. Och fy vad jag önskar att vi inte tände lampan... Bulan var, utan att överdriva, ca 4-5 mm utat i huvudet. Det later kanske inte sa mycket, men om man tänker efter lite sa är det enormt. Sag ut som typ en biljardboll som var paväg ut genom huvudet. Vi är fortfarande inte helt säkra pa vad det var som hände, om han slog i hörnet pa sängen eller bara en kant, eller hur hans ens lyckades. Lars började försöka tvinga mig att lägga mig ner, eftersom min hudfärg gick sakta mot det vitgröna hallet (kände ocksa hur det blev lite gratt för ögonen och pipigt i öronen) och Lars var mest rädd att jag skulle svimma och trilla ur sängen. Det tog inte lang tid för Alex att sansa sig och somna om igen, för mig tog det desto längre tid. Lag och lyssnade till minsta lilla andetag och pillade pa honom hela tiden för att se att han var ok.

Imorse när han vaknade är det knappt ett spar kvar av bulan, och han har bara en bla skugga i pannan, phew. Har haft angest halva natten at att jag skulle svimma direkt när jag vaknade pa morgonen av att se en svart biljardboll i huvudet pa honom, min lilla stackars Alexander!

Alex feber försvann, och ersattes med extrem hosta, snuva och ont i halsen (misstänker det eftersom han varken är vidare pigg pa att äta eller dricka). Problemet med Alex när han är sjuk (gäller säkerligen alla barn) är att han tror att han far göra vad som helst bara för att han inte mar bra. Vi har knappt sovit nat inatt, jag och Lars eftersom det har varit tramsiga raseriutbrott om vartannat (Alex blev vansinnig för att han inte fick sova med sina fötter i mitt ansikte= 10 minuters vrede), han har vridigt vänt sig hostat och varit allmänt kinkig. Han har sparkat och slagit mig (tror knappt att han var vaken vid det tillfället, han var rent livsfarlig).
Nu är det lite bättre när han är uppe, nu blir han bara sur sa fort han inte far 110% uppmärksamhet. Ska jag mata Isabella blir det vansinnesutbrott, och sa fortsätter det. Dessutom var Lars tvungen att vara pa jobbet redan 6 imorse, sa han maste vara rent utmattad idag med. Det är illa när klockan bara är lite efter 8 och man redan känner sig helt utmattad. Det är dessa gangerna som jag önskar att jag kanske bodde i Lund istället och kunde ha lite hjälp fran vänner och familj. Sa som det är här är det bara jag, och ingen annan som kan ta hand om bade Isabella och Alexander sana här dagar. Suck.

Igar morse var Alex jättegnällig och hängig, och det tog inte lang tid innan vi insag att han var kokhet, överallt. Till och med hans stackars sma händer var brännheta, stackarn. Vid 10 pa morgonen somnade han till lite (och de som känner Alex kan ju da fatta hur sjuk han är om han frivilligt gar och lägger sig vid den tiden) och sen sov han i princip fram och tillbaka hela dagen. Som mest mätte vi 38.8, och nu verkar det inte ga upp mer. Stackars Isabella kände nog av att Storebror inte madde sa bra, för hon var orolig och ville inte alls sova utan ville bara vara vaken och sitta knät. Nu sover hon dock fortfarande, sa hon tar igen sig iallafall. Alex verkar mycket bättre, sa om en liten stund beger vi oss till farmor och farfar. Vi har diskuterat fram och tillbaka, och kommit fram till att vi lika gärna kan sitta där som att sitta här hemma.
Lars har ju ocksa kurs, sa egentligen sa skulle han akt dit ikväll, men efter lite prat sa kör han tiiidigt imorgon bitti istället, sa att jag far en kväll extra med hjälp, och en natt ocksa. Härligt.

Idag när Lars var hemma över lunchen satt Alex och busade med en fluga, antingen har han matat den med sina frukostflingor och fatt den tam, eller matat den sa att den var sa fet att den inte kunde flyga. Kallade pa Lars sa att han kunde fa se deras lek (Alex bankar flingor pa flugan som bara satt där och tittade ungefär). Sen kliade Alex sig i huvudet precis som man gör när man tänker, och tjong sa det sa ser man hur det gar upp ett ljus för honom. Han springer ut i köket, bade ajag och Lars undrade vad han skulle göra. Tillbaka springande kommer han med en brödkavel, och det tar en sekund ungefär innan det säger splatt, sen var det en väldigt platt fluga pa brödkaveln. I ärlighetens namn har jag nog aldrig sett en fluga sa platt tidigare, den var ocksa verkligen välbevarad. Jag rakar veta det eftersom Alex sprang runt med kaveln och visade upp flugan för bade mig och Lars och sa Uh- oh. Behöver jag säga att vi bada höll pa att dö av skratt. Självklart sorgligt för den stackars flugan, men atminstone fick han en smaskig sista maltid av frukostflingor.

Alexander hittade sockerskalen...







(Ber om ursäkt för suddigt foto, men vi fnissar en del, da blir det sa.)

Vi har köpt en ny pyjamas till Alex, speciellt som han ska ha pa sig i Sverige, hihi.

Jag tänker ofta pa vad jag ska skriva om i bloggen, händelser som händer här hemma, tankar och annat smatt och gott. Men jag har sa galet lite med tid att jag aldrig hinner skriva av det, och istället gar jag runt och Mind bloggar med jämna mellanrum.

Alex verkar ÄNTLIGEN ha ga at det bätte hallet, och han börjar bli kärleksfull och kelen och allmänt sig själv igen. Visst har han sina stunder, men vilken tvaaring har inte det?
Igar kväll när jag skulle natta honom höll jag pa att bli tokig dock. I 33 minuter lag han och skrek (eller sa högt om man vill säga sa) Bap bap bap bap bap, och för varje bap lag han och sparkade pa mig. Jag menar 110% allvar när jag säger att det var konstant, i 33 minuter. Efter det gick jag upp och sa till Lars att han far ta över innan jag blir helt totalt skogstokig pa Alexander, och det förstod han väl, eftersom han hade ju hört det han med. Sa bap bap bap övergick till totalt skrik (Alex är inte van vid att Lars nattar honom ensam, dags att de vänjer sig), men efter dryga 10 minuter sov han som en stock, skitungen. Vet inte om jag ska lata Lars ta över det nu i nagra dagar sa att de vänjer sig ordentligt, men samtidigt sa har ju Lars sina kurser= nagra nätter borta varje manad. Vi far se helt enkelt!

I lördags kväll sa satte vi oss ute pa köksaltanen och drack kaffe. Alexander var hej vild med sin Bobby car och akte runt pa garden utanför. Först hälsade han pa nagra grannar och nästan körde in i deras grill, sen jagade han grannungarna och retades med dem (den äldsta är kanske 1 eller 2 ar ädlre än Alex men han var livrädd när Alex lag med bilen i hälarna pa honom och förföljde honom, haha). Men det bästa var nog när han körde in pa ytterligare en grannaltan och missade att de hade hunden ute och körde nästan pa den. Hunden saklart blev lagom irriterad av att ha en Alex inne pa reviret, och strirrade honom djupt i ögonen och ger ifran ett högljutt VOFF. Vad gör da min son? Jo, han tittar hunden tillbaka, lika djupt i ögonen och säger ROAR, hahaha. Kan lova att hunden blev skiträdd, och alla grannarna runt omkring fick sig ett gott skratt, jag och Lars skrattade sa vi grät. Snacka om noll respekt för hundar, haha. Men det är bra atminstone att han inte är hundrädd.

Igar kväll stoppade jag Alex i ett bad och eftersom han satt där inne och sjöng sa fint vagade jag lämna honom och fixa lite saker (sa länge man hör honom sa händer ju inget). Efter ett tag gick jag in och kollade till honom och ser att han slänger nat pa golvet. Förstar inte riktigt vad det är, men märker att Alex är lite nervös och pekar pa nat i badkaret och ser lite livrädd ut. Da ser jag det, han har bajsat i badkaret och den ligger nu och flyter runt, haha. Det är första gangen det händer, och han var fascinerad, och pekade tydligt varifran det kom, samtidigt som han var vettskrämd att den skulle nudda honom. Det blev till att tvätta igenom alla leksaker och sen skrubba rent Alex. Att det ska hända sana saker när man är ensam hemma och har ganska sa lite tid?

 

 

 

 

 

 

Jag älskar den sista bilden, snacka om attityd!

Idag är en bra dag, fick reklam i brevladan om Go Boken! De haller pa att introducera den här, och gissa att jag ska slänga medlemskapsbrevet i brevladan redan idag. Jag menar, de säger ju det själva " 40 Jahre skandinavische Erfahrung". Det tackar man ju inte nej till, eller hur!