Underbara lilla gullunge!
Åhh!! Sötis!
Vilken otroligt fin natur det verkar vara i Schweiz, nu fastande jag i dagdrömmeri! Du gjorde rätt i att flytta dit.
Vackra barn ni har också, men du skrämde mig med ditt inlägg på Evelinas blogg om att man hade så mkt tidtill övers med bara ett barn.... Jag väntar nämligen vårt andra... Jag undrar dagligen hur det ska gå... Hur är det eg med två?
Trevlig eftermiddag!
Hur kan det komma sig att ni har så tomt er hylla. Har ni gått och blivit minimalistiska. Eller är det Alexandersäkrat.
Hahah guuuud så gulligt!!!
Alexander säkrat sa det bara visslar om det :P
Haha, faktiskt så kanske det är värre med en fladdermus än bristningar!! jag ska absolut ha detta i åtanke efter förlossningen!
Ja,jag vill ha sanningen! Då kan jag förbereda mig bättre. Men så det finns stunder av lycka iallafall och dagar som flyter bra? Men hur klarar man sig igenom de jobbiga dagarna när man känner att det stundtals brister med ETT barn? Det är otroligt! Varför är Alex ledsen och besviken? Är det för att han har fått ett till syskon?
Oh vad skönt att läsa! Jag menar, att man känner sig trygg i sin mammaroll, då kan man iaf slappna av bättre. Men känslan av att bli bortstött från sitt barn måste vara som du skriver fruktansvärt. Jag skulle gråta floder. Förhoppningsvis slipper jag uppleva detta då min son bara är ett år när nästa barn kommer. Usch... man känner sig ju otillräcklig, man vill hålla båda barnen men vet att det är omöjligt samtidigt som det äldre barnet kanske inte riktigt förstår VARFÖR man säger nej....
Väldigt skönt dock att Isabella är nöjdare=) Jag hoppas på detsamma med nästa bebbe=)! Vår son är ganska krävande och det är stundtals ganska jobbigt, som liten var han otroligt krävance och gnällig, men det börjar bli bättre, ju självständigare han blir känns det som.
Det låter faktiskt underbart, livet med två små! Det är fint att höra att livet faktiskt ÄR underbart och inte bara jobbigt. Jag ser mkt fram emot de ljusa stunder som du beskriver. De mörka stunderna får gärna vara sällsynta =). Men att se en syskonkärlek växa fram måste vara lycka!
