Jag tänker ofta pa vad jag ska skriva om i bloggen, händelser som händer här hemma, tankar och annat smatt och gott. Men jag har sa galet lite med tid att jag aldrig hinner skriva av det, och istället gar jag runt och Mind bloggar med jämna mellanrum.

Alex verkar ÄNTLIGEN ha ga at det bätte hallet, och han börjar bli kärleksfull och kelen och allmänt sig själv igen. Visst har han sina stunder, men vilken tvaaring har inte det?
Igar kväll när jag skulle natta honom höll jag pa att bli tokig dock. I 33 minuter lag han och skrek (eller sa högt om man vill säga sa) Bap bap bap bap bap, och för varje bap lag han och sparkade pa mig. Jag menar 110% allvar när jag säger att det var konstant, i 33 minuter. Efter det gick jag upp och sa till Lars att han far ta över innan jag blir helt totalt skogstokig pa Alexander, och det förstod han väl, eftersom han hade ju hört det han med. Sa bap bap bap övergick till totalt skrik (Alex är inte van vid att Lars nattar honom ensam, dags att de vänjer sig), men efter dryga 10 minuter sov han som en stock, skitungen. Vet inte om jag ska lata Lars ta över det nu i nagra dagar sa att de vänjer sig ordentligt, men samtidigt sa har ju Lars sina kurser= nagra nätter borta varje manad. Vi far se helt enkelt!