Folk säger hela tiden att barn i en viss alder är busiga, de testar gränser och sa vidare. Men helt seriöst sa tror jag att Alex är ett riktigt specialfall, ungefär som Dennis. Hans grej just nu är som sagt att stänga dörrar och sen hitta pa bus, men ikväll är det bus overload om man säger sa. Han stänger dörren till kontoret, gar till badrummet, stänger dörren till badrummet, sen fyller han toalettstolen med shampoo, balsam och duschtval. Nu ska jag kanske inte klaga, för atminstone har jag en väldigt ren toalettstol. Men det värsta är att han vet att han gör fel, för när vi hämtar ut honom fran badrummet och skäller pa honom sa ställer han sig, sätter händerna för öronen och säger Blablabla. Ska man skratta eller ska man grata? Sen kan man ju inte skälla pa honom INNAN han faktiskt gjort nagot, sa hela kvällen har det blivit rännande fram och tillbaka till badrummet (som att vi liksom inte fattar hans planer när han stänger dörren till kontoret och springer fnittrande iväg?).

Men nu är det dags för Lars att bada honom, sa jag ska passa pa att ta en varm dusch, sen är det läggdags för Lillen och da ska jag passa pa att NJUTA!

Finns inte manga fler ord att beskriva detta med. Alska Nespresso var det ja... Inte längre! Alex har en lada i köket som är tillaten. En stund nu har jag hört honom leka i just denna ladan, med vad jag trodde var decilitermattet. Ack sa fel jag hade! Detta var synen som mötte mig i köket...



"Titta mamma, jag packade upp kaffet at dig"










Bilderna lyckas inte direkt fanga kaoset, det ser faktiskt mindre ut pa bilderna än vad det var, suck! Vi snackar 170 kapysler över hela golvet (jag hittade faktiskt 3 oöppnade rör).

Alexander är en riktig hejjare pa att stöka ner. Jag dammsuger i princip varje dag, för en vanlig morgon efter att han har varit i farten ser det ut som följande:






Vardagsrummet



Vardagsrummet



Köket



Varat sovrum



Alexanders rum

Och detta kaos upprepas i princip varje morgon... Igen, paminn mig om vad uttrakad innebär?

Förkylningen har slagit till. Alexander är döende. Ni vet det med karlar och förkylningar? Det börjar i tidig alder kan jag snabbt konstatera. Alex är lite snuvig och lite hängig, ingen feber dock eller nat annat. Men i hans lilla värld är det som att hela världen är emot honom, och det är mest synd om honom i hela världen. Det är inte ofta som jag känner att talamodet haller pa att ta slut, men idag, redan, är en san dag. Det finns inte en enda sak i hela världen som duger annat än att ga runt och kvida. Det är inte att han grater eller sa, utan han kvider och gnäller. Pa det, är han pa otroligt fruktansvärt daligt humör, och har slängt glas pa golvet, drämt kastrull lock i huvdet pa mig och diverse annat trams har Lars fatt i huvudet. Nu sitter jag här med lagom huvudvärk och tar en andningspaus och försöker räkna till 10 innan jag ocksa far ett mindre raseriutbrott. Men seriöst, vad är det med karlar och inte kunna ta den minsta lilla förkylningen???

Jag tar tillbaka allt jag sa om "bara" en förkylning igar. Pa nat sätt lyckades jag glömma bort all värk man far i kroppen av en "bara" förkylning, och det slog till ordentligt igar. Rösten är lite sadär lagom halvt borta, och näsan rinner i ett. Suck! För att inte tala om natten. Alexander har ända sen han föddes sovit otroligt bra, varje natt. Inte en enda gang har vi haft liksom en "vaken natt" att han bara skrikit besinningslöst. Självklart har det varit perioder som han vaknat flera ganger per natt flr att äta, eller helt enkelt för att kela, men inget skrik eller sa. Inatt vaknade han 3:10 och lag vaken till 4:30. Han skrek inte eller sa, nejda han lag och pratade och fnittrade och hade sig, men mest irriterande var att han lag och ville nypa mina bröstvartor(!!!) och blev skitsur(!) när jag inte lat honom göra det. Vid 4:30 fick jag ungefär tokspel och gick upp och la mig och tittade pa TV, Alex kom efter sa i typ 30 minuter lag vi och kollade pa en konstgjord brasa pa TV. Efter ett tag kom Lars upp och drog tillbaka oss till sängen, och sen sov vi alla fram till kl 8. Hoppas verkligen inte att det blir en san här natt igen!

Ibland sa är det bara till att bita ihop och latsas som ingenting. När Alexander till exempel kommer springande med en sax i handen och man hör det härliga klippljudet, da är det bara till att latsas som ingenting, ga snällt emot honom och säga "Tack älsklingen, mamma far saxen är du snäll." Att man "bakom kulisserna" har värsta hjärtklappningen och haller pa att dö av nervositet och tänker "hur jävla korkad är jag har jag inte lagt bort ssxjäveln än" det behöver ju inte han veta om. Men nu hänger saxarna pa en fin krok vid diskbänken iallafall. Inget mer paker fäjs här inte!

Glömde ju säga förut att Alex pratandes gar fortfarande framat i rasande fart. Was ist är fortfarande favvisen, den kommer ut hela tiden. Men nu har han ocksa börjat med Dankeschön Bitte. Alltsa i samma mening. Ger man honom vatten till exempel, sa kommer det, "Dankeschön Bitte" (vi far nog ta och förklara för honom att han behöver inte tacka oss hela tiden när han far vatten eller mat). Det är ju för att han hör att folk säger Bitte efterat, sa nu tror han att det ska vara allt i samma mening, hihi. Det later otroligt gulligt, men jag antar att vi far rätta till det sa snart vi kan. Han är ocksa en hejare pa olika djurljud, han har en favvisbok med olika djur som vi brukar göra ljud till, och han är nog bättre än bade mig och Lars. Det enda problemet i boken är giraffen, hur tusan later sadana?

Jisses vad denna veckan försvann snabbt, halla vart tog du vääägen?

Jag har en liten minikris med Alexander för tillfället. Han haller fortfarande pa att testa gränser och han har ett sjuhelvetes humör. Men däremellan är han söt och gosig som en liten ängel. JAg börjar känna mig deprimerad pa att vara "elaka mamman" som bara gapar och säger till honom hela tiden, och inte later honom göra allt det roliga som han vill göra, mala väggarna, dra i sladdarna, hänga i TV:n, slänga glas och mat i golvet osv osv osv. Men vi maste verkligen vara stenharda och fa bukt med detta snart, fär jag kan inte tänka mig att det kommer att bli lättare när Isabella är här. Och atminstone lyssnar han pa oss nu och slutar ganska sa snart när man säger till, nu gäller det bara att fa honom att första varför han inte far göra vissa saker.

Hans pratade gar framat i flygande fart, men (tyvärr?) verkar det mesta komma ut pa tyska. Hans nya grej nu är att ga runt och säga "Vad är det (fast pa tyska da) hela tiden. Ropar man pa honom far man Was ist? tillbaka, tittar man pa honom, samma sak. Ibland kommer det nästan fram lite uppkäftigt, haha.

Jisses vad denna veckan försvann snabbt, halla vart tog du vääägen?

Jag har en liten minikris med Alexander för tillfället. Han haller fortfarande pa att testa gränser och han har ett sjuhelvetes humör. Men däremellan är han söt och gosig som en liten ängel. JAg börjar känna mig deprimerad pa att vara "elaka mamman" som bara gapar och säger till honom hela tiden, och inte later honom göra allt det roliga som han vill göra, mala väggarna, dra i sladdarna, hänga i TV:n, slänga glas och mat i golvet osv osv osv. Men vi maste verkligen vara stenharda och fa bukt med detta snart, fär jag kan inte tänka mig att det kommer att bli lättare när Isabella är här. Och atminstone lyssnar han pa oss nu och slutar ganska sa snart när man säger till, nu gäller det bara att fa honom att första varför han inte far göra vissa saker.

Hans pratade gar framat i flygande fart, men (tyvärr?) verkar det mesta komma ut pa tyska. Hans nya grej nu är att ga runt och säga "Vad är det (fast pa tyska da) hela tiden. Ropar man pa honom far man Was ist? tillbaka, tittar man pa honom, samma sak. Ibland kommer det nästan fram lite uppkäftigt, haha.

Denna veckan har verkligen bara svischat iväg, sant tycker vi om. Alexander har nog en medelveckskris för han är pa riktigt daligt humör idag och slass och slänger saker och är allmänt meh. Det är bara till att väja undan och säga till honom pa skarpen när det gar alldeles för langt. Det är skönt dock att han har börjat första innebörden av rätt och fel, testa gränser gör han fortfarande, men nu accepterar han ett nej efter ungeför 5 ganger istället för 50, haha. Ibland när man säger till honom ordentligt sa blir han ledsen, och det tycker jag är bra, för det visar ju att han verkligen förstar. Kan det vara sa att denna lite jobbigare perioden haller pa att ga över (äntligen!).

Alexanders nya grejer att säga är nam-nam, Dankleeeee och aje. Lägg nu ihop dessa inne i mataffären sa blir det lite pinsamt. Sa fort man tar pa Alexander säger han Ajeeee (precis som att vi slar honom hela tiden), sen köper vi vatten och han säger Nam- nam, Dankleee (ja, för vi ger inte varat barn nat att dricka hemma!). Sen köper jag harfärgning, Alexander tar det snabbt i kassan och säger Dankleeeee (för jag brukar färga haret pa mitt 19 manaders gamla barn). Sa hör man oss i affären sa kan man dra slutsatsen av att lyssna pa Alex att vi slar honom, later honom ga törstig och färgar hans har... Tack för den liksom!

(Naja, tänker man efter hade det kunnat vara värre. Han hade kunnat säga Nam- nam till harfärgningen, Dankle när jag rör vid honom och Ajeee till vattnet...)

Svar: NEJ!