Alexander sover, och somnar pa sitt eget rum sedan dagen innan hans 2 ars dag. Dock, kommer han i princip varje natt efter halva natten in och lägger sig i "sin" säng, brevid varan säng. Inatt gick nat helt fel.
Jag hörde att han kom upp, men eftersom han oftast sköter det själv reagerade jag knappt. Sen märkte jag att han inte riktigt hittade upp i sängen, och sen sa det BOOM, följt av ett helt hiskeligt hemskt tjut fran Alex. Eftersom han inte heller reste sig upp för att fa tröst som han brukar, utan lag kvar pa golvet fick jag panik, satte mig upp i sängen och slog Lars (riktigt hart, har bett om ursäkt för den) och skrek i panik "Tänd lampan, tänd lampan, för helvete tända lampan" Egentligen tog det ju inte mer än en sekund för honom att göra det, men det kändes som en halv evighet, när jag hör Alex stortjuta pa golvet, och jag inte hittar honom för att det är sa mörkt. Och fy vad jag önskar att vi inte tände lampan... Bulan var, utan att överdriva, ca 4-5 mm utat i huvudet. Det later kanske inte sa mycket, men om man tänker efter lite sa är det enormt. Sag ut som typ en biljardboll som var paväg ut genom huvudet. Vi är fortfarande inte helt säkra pa vad det var som hände, om han slog i hörnet pa sängen eller bara en kant, eller hur hans ens lyckades. Lars började försöka tvinga mig att lägga mig ner, eftersom min hudfärg gick sakta mot det vitgröna hallet (kände ocksa hur det blev lite gratt för ögonen och pipigt i öronen) och Lars var mest rädd att jag skulle svimma och trilla ur sängen. Det tog inte lang tid för Alex att sansa sig och somna om igen, för mig tog det desto längre tid. Lag och lyssnade till minsta lilla andetag och pillade pa honom hela tiden för att se att han var ok.

Imorse när han vaknade är det knappt ett spar kvar av bulan, och han har bara en bla skugga i pannan, phew. Har haft angest halva natten at att jag skulle svimma direkt när jag vaknade pa morgonen av att se en svart biljardboll i huvudet pa honom, min lilla stackars Alexander!