Förkylningen har slagit till. Alexander är döende. Ni vet det med karlar och förkylningar? Det börjar i tidig alder kan jag snabbt konstatera. Alex är lite snuvig och lite hängig, ingen feber dock eller nat annat. Men i hans lilla värld är det som att hela världen är emot honom, och det är mest synd om honom i hela världen. Det är inte ofta som jag känner att talamodet haller pa att ta slut, men idag, redan, är en san dag. Det finns inte en enda sak i hela världen som duger annat än att ga runt och kvida. Det är inte att han grater eller sa, utan han kvider och gnäller. Pa det, är han pa otroligt fruktansvärt daligt humör, och har slängt glas pa golvet, drämt kastrull lock i huvdet pa mig och diverse annat trams har Lars fatt i huvudet. Nu sitter jag här med lagom huvudvärk och tar en andningspaus och försöker räkna till 10 innan jag ocksa far ett mindre raseriutbrott. Men seriöst, vad är det med karlar och inte kunna ta den minsta lilla förkylningen???