Ibland sa är det bara till att bita ihop och latsas som ingenting. När Alexander till exempel kommer springande med en sax i handen och man hör det härliga klippljudet, da är det bara till att latsas som ingenting, ga snällt emot honom och säga "Tack älsklingen, mamma far saxen är du snäll." Att man "bakom kulisserna" har värsta hjärtklappningen och haller pa att dö av nervositet och tänker "hur jävla korkad är jag har jag inte lagt bort ssxjäveln än" det behöver ju inte han veta om. Men nu hänger saxarna pa en fin krok vid diskbänken iallafall. Inget mer paker fäjs här inte!