I helgen var vi en sväng pa IKEA och da öven Toys`r`Us för att köpa födelsedagspresenter till barnen. Passade även pa att köpa en massa rolig mat till Isabella, det med barnmat är verkligen nat man far leta efter här! Bland det som slank ner kom det med en Paella, med vad jag trodde var kyckling. Men tro fan att de hade slängt in lax i den! Förlat, men jag kan verkligen inte med att ge fisk till mina barn, för fisk i barnmat, det luktar egon! Ja, sahär reagerade Alexander.

Idag när vi badade hade Alex vörsta konversationen med mig där han letade efter sin "Bau". Jag hade ungefär ingen aning om vad han menade, men safort jag sa Bau sa blev han skitglad och nickade och sa Jajajaja. Efter en stund sitter Isabella med en studsboll i handen (hur den nu hamnat i badkaret) och da blev Alex helt till sig "Bau bau bau bau". Aha! Bau= boll! När Lars kom hem berättade jag det för honom, att Alex hade letat efter sin Bau. Lars sa Aha, han letade efter bollen. Fattade inte alls hur han kunde koppla det sa fort, men da berättade han för mig att Bau, det är boll (eller later som det iallafall) pa schweizertyska med Berndialekt. Ja men tack för den. Inte nog med att jag maste lära mig tyska för att första mina egna barn, jag maste dessutom lära mig schweizertyska- med Berndialekt!

Nu far det verkligen vara dags att fixa kameran snart sa att jag kan lägga in lite bilder och inte bara videoklipp, hehe.

De senaste dagarna har jag och Lars insett hur snabbt tiden gar. Om mindre än 2 manader fyller Isabella 1 ar. Vart tog den tiden vägen? Hur blev lilla Bella bebis i magen helt plötsligt en alldeles egen liten Isabella, envis som en asna (som oss alla andra, hihi), som ställer sig upp överallt, och även gar runt bord och andra ställen där man kan halla i sig, som vägrar vällingmys "jag kan själv". Ja gud listan kan göras sa lang att jag kan skriva detta inlägget hela natten.

Isabellas nya favaritgrej här hemma är att hjälpa till att tömma diskmaskinen. Duktig är hon ocksa, atminstone med att slänga allt pa golvet.

Sättet hon "pratar" pa hör vi dag ut och dag in här hemma, det börjar redan pa morgonen när hon vaknar. Dags att köpa hem lite öronprollar kanske, fniss.

Aven om jag skrattar i klippet hade jag hjärtat i halsgropen. Alex far inte hoppa i varken soffor eller sängar, jag tänker inte besöka akuten igen. Men ibland sa... suck, hehe.

Ja, Isabella älskar att aka i barnvagnen. Men det har nog ocksa nat med att göra med att hon har en Storebror som tramsar med henne!

Att försöka städa barnens rum när Isabella är vaken, det är inte lönt. Hon är snabb- och effektiv i att dra ut ALLA leksaker!

Hela förra veckan bestämde sig Isabella för att sova ungefär en 20 minuters tupplur, en gang om dagen. Det tar pa mina krafter. Det är inte att hon är en krävande bebis, langt ifran, hon är nöjd med att bara sitta pa golvet och leka eller krypa runt och utforska. Men ända sa ska man ju halla koll pa henne och halla koll pa vad Alexander sysslar med, eller vad DEM sysslar med när de sitter och leker tillsammans inne pa rummet. Men denna veckan har hon igen börjat med sina 90 minuters tuppisar. Helt vansinnigt vad man far mycket gjort pad en "korta" stunden!

Idag var det ju egentligen dags för tyskakurs, och allt gick bra, Alex blev inte lika hysterisk som sist, och Mischa kom och hämtade mig. Da började problemet. Gatorna var sa hala att det nog var det värsta jag varit med om. Dem blänkte och vi halkade ner i diket nästan flera ganger de första 5 minuterna pa vägen. Sen fastnade vi i kö. Och satt fast i 30 minuter innan vi smsade läraren och sa att vi inte kommer och vände och körde hem. Det var en riktig obehaglighetskänsla längs vägen, manga bilar hade bara parkerat längs vägarna för att det inte gick att köra, en buss var fast i kön och folk stod utanför den och rökte. Nej, jag är glad att vi vände och akte hem!

Nu ska jag njuta av en ledig kväll och över att inte ha en massa läxor att göra. Far väl antagligen ta igen det nästa vecka, men den dagen, den sorgen!

Tänkte ju börja bloggen med att visa världens bild pa finaste Alex, hur han "sitter" i sin fatölj. Men efter datorkrashen är inte kameran installerad, och Lars är iväg och jobbar, sa suck! Naja, det far bli imorgon istället, far skriva fin lapp till Lars och se om han orkar fixa det när han kommer hem.

Idag har varit en dag fylld med en massa roligheter, fina vänner som ska flytta (igen, stort grattis!) mysigaste släktingarna som kommer hit, ja helt enkelt roliga saker pa varandra. Jag har börjat grovplanera barnens födelsedagskalas, känns som att det börjar bli dags. Lars (bästa!) hittade en sida till mig som jag har ganska fri budget att beställa till Isabellas kalas. Till Alex hittade jag ett set själv som jag ska köpa hem sa fort jag far tid. Ja, detta kommer att bli bra. Vi räknar, om alla kommer, att vi kommer att vara 27 vuxna, och nagra barn. Vi ska nog hitta plats, hihi. Tartorna är under kontroll, och ja, jag maste bara planera ihop det lite bättre, sen kan jag lugna ner mig.

Igar var vi och snusade bebis, Jonas har blivit storebror! Lillkillen, Lukas, var sa söt att det inte var sant, och i en sekund tänkte jag, san vill jag ha! Men sen tänkte jag om. Jag är sa nöjd som det är, jag vill inte ändra varan familj pa nat sätt! Och stackars Vilma var ganska uppriven, hon har det inte lätt just nu. Jonas reagerar precis som förväntat, han är arg, aggressiv, slass och har sig. Precis som Alex gjorde när Isabella kom. Dock bara pa henne, inte pa nan annan. Tycker sa synd om henne, jag vet ju vad hon gar igenom. De där första veckorna som tvabarnsmamma var allt annat än kul. Rent fruktansvärda faktiskt. Sen lägga pa i ekvationen att Jonas dessutom är 18 manader... Ja jisses. Alex som 18 manader var inte kul, att ha det tillsammans med ett nytt syskon. Stackars. Men det gar över, och det lovade jag henne. Hon hade lite kris ocksa hur man ska hinna allt, och fragade mig om jag hinner städa. Da fnittrade jag lite at henne. Hormoner? Hihi. Bade Alex och Isabella var jättenyfikna pa bebisen och försiktiga och snälla. Dem är bra mina barn. Och Vilma tittade manga ganger och beundrade Isabella och drog sig lite i haret över att ha tva pojkar, fniss. Flickor ÄR lugnare, det konstaterar man lätt. Ja, jag är nog glad att jag har en av varje ända. Tänk tva Alexandrar, jisses Amelia!

Idag var första gangen som jag fick skjuts även till tyskakursen, och sa kommer det att fortsätta i framtiden. Det är totalt onödigt för oss att ta pa barnen kläder, ta av dem, och för Lars sen att ta pa dem igen och komma och hämta mig. Allra minst när Mischa kör förbi varat hus ända och lika gärna kan hämta upp mig.

Lättare sagt än gjort.... Alex blev halvt hysterisk när jag skulle ga. Han grät, han skrek, han visade tydligt pa sin jacka att han skulle följa med, han försökte slita av mig jackan när jag kramade honom hejda och skrek Mamma mamma mamma. Mitt hjärta brast inte, det var snarare som att nan tog ut det, klippte det i bitar, eldade lite pa det och sen la det at sidan och trampade pa det. Jag blev halvt hysterisk jag med och sa till Lars att jag stannar hemma. Men det gick han inte med pa. Med all rätt. Jag maste släppa taget och inse att jag är inte ensam förälder. Vi är tva stycken. Och även om Alex blir ledsen sa kan faktiskt även Lars trösta honom.
När jag kom hem berättade dessutom Lars att det hade gatt över pa ungefär tva sekunder. Bra för Alex, för mitt hjärta ligger fortfarande i halsgropen!

För övrigt krashade min dator imorse. Totalt. Jävla skit. Fastnade i omstarts loop. Nu haller jag pa att ominstallera allt, sa det är seeegt med tanke pa alla updates och sant. Men det är bara till att leva med det. Dessutom fick jag en massa gjort imorse som man inte gör annars sadär pa vardagarna, städade köket och skrubbade vasken och alla luckor, städade badrummen och fixade och donade. Imorgon blir det till att läsa ikapp pa bloggar och sant!

Detta är alltsa Luzern. Vi tog först en promenad inne i "stan" och jag fönstershoppade en del (Luzern är ju typisk turiststad, och har väldigt manga coola affärer". Sen tog vi kaffepaus pa Starbucks (seriöst, Macchiato caramel är det bästa som har hänt sen kaffe!). Efter kaffet tog vi en promenad runt sjön. Jag älskar Luzern, det är sa mysigt, fint, jag helt enkelt perfekt ställe att bara promenera pa. Synd bara att man inte kommer dit sa ofta, jag och Lars räknade att sist vi var där maste ha varit med Johanna, det vill säga ett tag sen! Därför tycker jag att hon verkligen far pallra sig hit snaaaart sa vi har en bra ursäkt att aka dit igen (hint hint! Fniss)