Stackars Isabella. Hela förra veckan var hon sa ledsen och ville inte ga till KiGa. Sen kräktes hon ju, sa hon fick stanna hemma resten av veckan ända. Imorse var hon jätteledsen igen, och vi har verkligen inte haft nan aning om varför hon inte vill ga. Sa kröp det fram. Hon hade rakat ha sönder en tallrik i familjehörnan och de andra som hade lekt där hade skällt pa henne. Stackars liten! Vi förklarade för henne att det är ju sant som händer när man leker och inget att bekymra sig över. Idag kom hon hem som en ny tjej, sa glad och lycklig igen. Det är inte lätt att vara liten!

Igar var vi pa familljefest. Idag vaknade jag bakis, haha. Shit alltsa, börja veckan bakis är ingen höjdare. I helgen har vi adventsbrunch med Oma Opa, gammelfarmor och gammelfarfar och Lars moster med pojkvän. Isabella är överlycklig.

Idag har jag och Lars "vinter" fixat pa altanen. Ställt in trampolinen under taket, packat in träden sa att de inte fryser. Och jag känner bara, nej, jag är fan inte redo för detta! Far san angest att jag kommer att ma lika kasst som jag gjorde förra aret, men det är ju ocksa löjligt att tänka sa, för da kommer det ju att hända! Far istället satsa pa julpyntet. Extra mysigt ska det va.

Imorgon är det dags för "Zimmerli-party". Ungarna är heltaggade, och ja, det ska nog bli kul, hehe.

Just nu är jag i en san period som jag inte orkar med mig själv. Överanalyserar allt. Hypokondri pa det mesta. Jag verkligen hatar det! Började googla pa engelsktalande terapister igar, känns som att det är det jag behöver, inte en doktor. Jag har haft galet ont i huvudet i tre dagar nu, men äntligen idag känner jag av lindring. Men vad gör jag istället för att njuta? Jo, jag gar och känner efter hela tiden om jag kanske inte har lite ont ända? Helt sjukt, haha.

Lars föreslog lite försiktigt igar att jag kanske är deprimerad. Vada liksom, jag är ju inte ledsen? Jag är bara trött. Trött pa allt Mest mig själv. Trött pa att vakna pa morgonen med hjärtklappning och handsvett och undra hur jävlig denna dagen kommer att vara. Trött pa att analysera minsta lilla grej typ Oj, sah jag precis lite suddgt, shit vad kan det vara (en ögonfrans i ögat). Trött pa att känna att jag inte har nan energi. Att jag är en kass mamma för att jag inte orkar göra nat mer barnen. Trött pa att undra varför jag inte orkar göra nat (Shit, är jag verkligen sjuk?). Som sagt, trött pa det mesta. Suck.

Inatt vaknade vi av det härliga ljudet av Isabella som kräks. Det finns verkligen inte manga ljud som är värre än att höra kl 1 pa natten. Det var bara till att ga upp och byta sängkläder och fixa till Isabella. Här finns inget som heter 48 timmars regeln, men jag haller henne hemma idag och imorgon ända. Hon har matt jättebra idag och ätit som en liten häst, men jag tar inga risker. Dessutom är det ganska mysigt att henne hemma.

Annars är det inte mycket som händer. Jag och Alex hostar fortfarande som galningar och min hypokondri gar pa högvarv. Det ska vara JAG till att nojja över att man far huvudvärk av när man hostar en massa??? Har dessutom knappt sovit nat pa 4 nätter nu av diverse anledningar, sa det är kanske inte konstigt att huvudvärken gar pa högvarv. Usch vad jag kan bli trött pa mig själv ibland!

 

 

Hoppas pa tva nöjda och glada barn pa julaftonsmorgon.

 

Ja det gar ganska langt mellan gangerna här nu, men sa blir det ibland. vad har hänt sen sist? Vi firade Lars mormors 85ars dag igar. Femrätters middag är aldrig fel, och barnen var i sitt esse, framförallt Isabella. hon älskar sin Urgrossi sa mycket att det nästan är löjligt. Hon satt i knät ungefär hela kalaset och var sa nöjd. Hon babblade och charmade alla. Alex lag mest pa en stol och hade ont i magen stackarn.
Idag var vi ocksa pa kvartsamtal för Isabella och nej, inget nytt där heller, allt var ungefär precis sa perfekt som vi trodde. Nästan bättre.
Alex har tappat en tand till och nu är allt bra. Och ja, en massa annat har ju hänt ocksa, men inget jag orkar skriva om nu. Ville egentligen mest bara säga hej. Hej!