Köl
Alex har nån slags fobi mot stekt lök. Helt enkelt så vägrar han äta det. Rostad lök och så går an, men han blir rent tokig när han ser stekt lök i mat. Idag åt vi rösti, med just lite stekt lök i. Som vanligt blev han skitsur och sa ööööh mamma löök. Då förklarade jag att det är inte lök utan "köl". Oh sa Alex vad är det för nåt. Smaka tyckte jag och se vad du tycker. Han smakade och mmmm vad gott det var med köl tyckte han och började peta ut all köl ur maten och åt med god aptit. Suck, dess underbara Skitungar alltså!
Dag och natt
Imorgon tar vi bussen och beger oss hem till V och J. Barnen hade sa kul tillsammans förra veckan, sa vi bokade in en playdate direkt. Pa fredag har Lars middag och blir borta hela dagen (och halva natten!). Pa lördag kommer Oma och Opa pa middag, och om vi orkar beger vi oss till badet pa söndag. Har har vi minsann inte trakigt!
Lättroade är vi allihopa
Isabella läser Bamse
Maximal oflyt
Jag är på jakt efter en ny väska. Inser att DEN väskan aldrig kommer att bli min och vidgar vyerna lite. Hittade en annan, även den Tommy Hilfiger, och namnet sa ju allt, Alex. Klart att jag ska ha den! Gissa att sen på kvällen när jag skulle beställa hem den så är fanskapet slutsåld {*}^{^]*]*{*}}*]+]+]+. Det är helt enkelt inte menat att jag ska ha en väska!
Inatt väckte Lars mig med meningen man inte vill bli väckt med "Isabella kräks". Var bara till att rusa upp, byta pyjamas, tvätta hennes hår och lugna ner henne medan Lars bytte sängkläder. Hon somnade om gott men jag kunde knappt sova. Avskyr kräknätterna när man ligger på helspänn och reagerar på minsta lilla ljud. Imorse var hon på strålande humör och på henne verkar det som att hon aldrig kräktes. Jag känner mig däremot som en zombie!
Ah
Pa tal om Isabella är det jätteroligt att höra henne just nu. Det är 4 meningar som kommer ur henne hela tiden: Was ist das (Vad är det) Was war das (Vad var det) Was machst du (Vad gör du) och Was ist die Name (ungefär Vad heter den). Hela tiden. Konstant. Skrattade lite imorse när Lars skulle ta pa sig kläder och Isabella stod brevid och fragade Was ist das pa varje klädesplagg han tog pa sig. Ibland gäller det att jobba pa talamodet, hehe. Fast för oss är ju detta helt nytt, att han en snart trearing som faktiskt pratar. Alex pratade ju inte alls mycket i samma alder, han var ju inte ens intresserad av att prata. Det kom sakta när han började lekis, och nu kommer ju intresset mer och mer. Och joda, pratar, det gör han, hela tiden. Kanske inte perfekta meningar, men definitivt sa att de flesta förstar vad han säger och menar. Ja, i princip alla förstar honom föruom de som har noll fantasi och intresse. Inte för att jag menar nan speciell da.... hmpf!
I eftermiddag kommer V och J hit, J och Alex har saknat varandra, och Alex är heltaggad, Jag sa att J kommer efter att vi varit pa Coop, sa Alex har tjatat halva morgonen om att vi ska ga till Coop nu. Njae, riktigt sa enkelt är det ju inte, hihi.
Testing
Onsdag
Idag kom min nya telefon, hoppas att den funkar bättre än den "gamla gamla". Ja, den gamla är ju glaset exploderat pa, och den gamla gamla är den som tog sig ett dopp förra sommaren. Jag har inte hunnit göra sa mycket med den nya utan väntar till Lars kommer hem sa han kan hjälpa. Pinsamt egentligen att jag inte ens kan lösenordet till varat nätverk... hmm!
Här hemma har det varit en skön morgon, har vilodag fran träningen varje onsdag och det behövs, jisses vilken träningsvärk jag har fran igar! Men det är skönt, da känns det att man gjort nat. Isabella är pa helt underbart humör, fast det har hon varit ett bra tag nu. Helt tvärtemot allt trots som vi har väntat pa, hehe. Hon pratar mer och mer varje dag, och har börjat skoja och skämta med oss. Hon leker med ord, och sprak! Snacka om att jag fick mig ett skratt idag när hon kom och sa "Mamma, happy birthday to youuuu". Ja, lite tidigt kanske, hihi. Just nu är det skönt att vara mamma, faktiskt är det mesta väldigt skönt just nu. Behövs ibland, att saker bara gar pa rutin och man hinner ikapp i bade kropp och knopp. Bara för att jag sa det sa ändras det väl imorgon, men men. Eller sa är detta lugnet efter stormen?
Det hjälper att klaga
Nu är det dags att hämta Alex om en stund. Jag börjar tycka om tisdagar igen efter mitt beslut i helgen att ta en paus i tyskkursen. De senaste veckorna innan lovet har jag haft noll motivation att ga dit, och da kan man lika gärna stunta i det. Istället tänker jag lägga den energin pa att ta tag i körkort, spännande!
Soffhäng
Såhär ser vi ut just nu. Precis hemkomna från affären sen rastade barnen av sig på altanen en stund. Vi längtar efter sommar och sol! I fredags ringde Frau S och godkände våra semesterplaner, och precis samtidigt fick Lars bekräftelsemail från Italien. Åh vad vi längtar. Jag föreslog också för Lars igår kväll att vi ska åka nånstans över mellandagarna också. Jag har inte nåt emot snö och kyla, men jag blir tokig på att bara se solen och blå himmel max en gång i veckan! Vår och vårsolen får gärna komma snart.
Ljuva lördag
Livet med en (snart) 5aring
Host och snor
Beroende pa hur vi mar imorgon blir det en tripp till IKEA, Vi behöver nya glas och ljus kan man aldrig fa för mycket av heller. Sen blir det en lugn helg (vara lunchplaner är avbokade tills vidare). Jag hade tänkt att vi skulle aka till badet pa söndag, men med denna förkylningen är det bara till att ge upp den tanken.
Bitterfitta
Ja det är så jag känner mig idag.
Igår kom Lars hem från jobbet strax efter 10 för att han inte mådde bra. Sen låg han instängd på sovrummet de lommande 7 timmarna och vilade. Har jag nämnt att jag inte heller mår bra? Men lyxen att kunna lägga mig och vila har jag ju inte, och idag är Lars tillbaka på jobbet och jag är hemma med barnen. Åtminstone erkände han att han har dåligt samvete med det hjälper inte mig så värst mycket. Har iallafall precis smsat min lärare att jag inte kommer på första lektionen ikväll. Nu hoppas jag vara att barnen håller sig fortsatt friska!
Ännu mera
Imorse vaknade jag av snöplogen, och det är inte det roligaste ljudet, hehe, da vet man ju att det kommit snö. Försökte förklara för Lars att snö är ju positivt, da vet man att varen är paväg. Han muttrade fram nat om att vi är i mitten av januari. Jag försökte förklara att det innebär ju att det snart är var, da muttrade han fram nat om att det är minst tva manader kvar. Har jag sagt att han har kasst morgonhumör OCH saknar positivt tänkande, fniss.
Alex har börjat visa intresse för att ga själv till skolan, det är ju sa man blir galet stolt! Igar kväll sa han bestämt att han skulle ga ensam imorse, men när det väl kom till kritan sa angrade han sig. Hade inte räknat med nat annat. Men det räckte att vi följde honom till backen (typ 20 meter eller nat, hehe) sen gick han resten av vägen ensam. Det är mycket stolthet i dem stegen vill jag lova!
Nu tänker jag slänga mig i ett varmt bad!
