Inatt har det inte varit manga timmars sömn, stackars Lars har ocksa akt pa förkylningen nu, och vi har mest snorat bökat och krockat med varandra hela natten. MEN, Alex och Isabella verkar klara sig, och det är det som är det viktigaste!

Imorse vaknade jag av snöplogen, och det är inte det roligaste ljudet, hehe, da vet man ju att det kommit snö. Försökte förklara för Lars att snö är ju positivt, da vet man att varen är paväg. Han muttrade fram nat om att vi är i mitten av januari. Jag försökte förklara att det innebär ju att det snart är var, da muttrade han fram nat om att det är minst tva manader kvar. Har jag sagt att han har kasst morgonhumör OCH saknar positivt tänkande, fniss.

Alex har börjat visa intresse för att ga själv till skolan, det är ju sa man blir galet stolt! Igar kväll sa han bestämt att han skulle ga ensam imorse, men när det väl kom till kritan sa angrade han sig. Hade inte räknat med nat annat. Men det räckte att vi följde honom till backen (typ 20 meter eller nat, hehe) sen gick han resten av vägen ensam. Det är mycket stolthet i dem stegen vill jag lova!

Nu tänker jag slänga mig i ett varmt bad!