Och jag gar och tittar ut genom fönstret hela tiden. Det var lite kyligt och blasigt imorse, men nu finns det hopp om fint väder, och blir det riktigt fint sa beger vi oss till badet i eftermiddag. Jag vill verkligen dit, men inser samtidigt att det blir inte kul för Kottarna om det är för kallt. Men vi hoppas och haller tummarna. Och i annat fall blir det atminstone en skön promenad istället.

Imorgon kommer Lars pappa hit pa kaffe, jag har köpt hem färska jordgubbar och blabär som ska hamna i en marängtarta. Tror att det blir en del Italien planer ocksa, jag vet att det definitivt blir en dag i Venedig, men vi ska se om det ocksa är möjligt med en dag i Verona. Vi far se helt enkelt!

Isabella har, sen dagen  hon föddes sovit i princip som en lite prinsessa, vi har aldrig haft problem med hennes sömn (förutom vid självklara anledningar, typ tänder och sjukdom). Men framförallt har det varit sa LÄTT att somna henne, bade vid lunch och kvällen har det tagit max 5 minuter. Fram till nu... För nan vecka sen började hon trilskas med sömnen, och det tar upp emot 1(!) timme varje kväll att fa henne och sova, och runt 20 minuter vid lunch. Det är inte det att hon inte är trött, för det är hon, men hon kommer bara inte till ro. Idag blev det sa jobbigt att jag fick kalla in Lars och han fick ta över, efter att ha legat i en timme sa börjar man känna nerverna pa utsidan. Jag förstar inte alls vad det är som försiggar egentligen, men vad det än är hoppas jag att det gar över snart! En timme är ALLDELES för lang tid att ligga inne pa sovrummet varje kväll...

Ja, nu är det dags att ta kontroll över situationen, det kan inte fortsätta sahär! Lika trött som jag är pa Alex maste han vara pa mig vid detta laget, hehe.
Fast igar fick jag en fin insikt ocksa, pa vad det är som paverkar Alex. Grannpojken. Det slog mig som en blixt fran klar himmel när jag hade fönsterrutan öppen och jag hör tjut och skrik. Det lät precis sa som Alex later just nu... Det är inte att jag inte tycker om grannarna, vi umgas ju och dricker kaffe, men det innebär inte att jag vill träffa dem, hela tiden. Varje gang vi gar ut sa kommer dem ut, jag har liksom aldrig chans att leka ensam med barnen. Och skulle de vara ute och inte vi vara det sa kommer grannpojken och kladdar pa varan altandörr. IGar var den sa skitig att jag gick ut pch putsade den pa kvällen. Sen tog Lars barnen och badade dem, jag gick in och duschade. När vi kom ut i vardagsrummet sa var det tamigfan 5-6 handavtryck pa rutan igen. Lars tycker att jag ska visa det för grannen, men äh det är nästan lite pinsamt. Aven om man kan tycka att de kanske borde se till att han inte gör det hela tiden. Naväl, det gar väl över. Hoppas jag. Annars blir detta en väääldigt lang sommar. Allra mest med tanke pa att jag och Lars inte har vara sköna tysta avslappnande kvällar längre heller. Nej, vara barn sover vid 20-20:30, men det gör inte Grannbarnen. Sa när vara barn sover gott i sina sängar är grannarna ute pa altanen och busar med sina barn och skriker och har sig. Fram till ungefär 22 eller sa. Men som sagt, det gar över, right!

Ja det blir inte mycket uppdateringar nu för tiden. Jag orkar helt enkelt inte. Alex är riktigt riktigt jobbig, och all tid gar helt enkelt at till att försöka fa honom under kontroll. Nat jag hoppas händer väldigt snart. Det är sa illa att Lars i lördags fick akutköra till IKEA för att köpa las till kylskapet...
Om dryga 3 veckor aker vi till Italien, och jag hoppas att det gar över innan dess, eller att atminstone den resan lugnar ner Alex.

I lördags var vi pa grillfest, och ja, jag orkar knappt prata om det. Men det var väldigt längesen jag madde sa jäkla daligt, och som en ja, Alien eller nat.

Nej, det är inte kul just nu. Inte alls.

Jag och Alex har haft en enkelt biologi lektion om vad som händer när man äter. Lars är lagom imponerad, men jag har superkul, fniss!

Nej, langt ifran. Att vara mamma till en ettaring och en trearing tar pa nerver, humör, och ja, det är tungt ibland. De senaste dagarna har det blivit manga telefonsamtal till Lars pa jobbet, helt enkelt för att jag inte orkar mer, att jag behöver släppa ut lite pa nan iallafall. Samtidigt förstar jag att det maste vara riktigt jobbigt för honom att ha mig ringandes stup i kvarten och grater, men vad gör man? Det gar knappt att sätta ord pa hur Alex beter sig, det främsta ordet är att säga att han är rent elak. Isabella kan sta nanstans, varsomhelst, sa kommer han springades och knuffar omkull henne sa hon slar huuvdet i golvet, han puttar ner henne fran hennes fatölj, han later inte henne vara alls, utan är hela tiden där och rycker saker ur händerna pa henne. Han vill inte kela med mig, de fa stunderna jag lyckas, sa avslutar han det med en box i ansiktet, ett nyp nanstans eller helt enkelt sa biter han mig. Det är nästan som att han inte vill vara snäll just nu?
Men jag har pratar med Storasyster idag (vad hade jag gjort utan henne?) och det känns iallafall lite bättre nu...

Men jag kan bjuda pa lite bilder fran i helgen. I söndags var vi pa utflykt, och det atminstone uppskattades av alla!

Vi började dagen i Neuchâtel, och Alex hoppade pa en karusell. Syns det att han älskade det eller vad?

Vi hittade en underbar lekplats som kottarna bara älskade. Världens sötaste babygunga!

Jag ger Alex fina instruktioner om hur han ska halla ett stadigt grepp om Lillasyster.

Tjoho vad kul det var!

Mer mer mer!

Isabella med en lite lekskada i pannan. Alex var jätteupprörd över att det kom lite blod fran Lillasyster och torkade och fixade och hade sig. Det sista han sa innan han somnade och det första han sa när han vaknade var Bejbilla (Isabella) aouwa.

 

Efter Neuchâtel begav vi oss till Murten, en jättemysig lite by. Här drack vi kaffe och promenerade runt lite.

Men nu är det dags att sova känner jag. Det har slunkit ner bade ett, tva och ja, tre glas champagne under kvällen, och nu känns det som att jag kommer att somna  gott, hehe.

Ja, fast nat blod har det inte varit idag. Men en massa svett och tarar. Mest fran min sida. Det är riktigt kvavt och äckligt här, idag har det äntligen börjat regna, och jag hoppas att denna äckliga luften försvinner. Det är sa klibbigt och jävligt, ja ni fattar.

Annars har denna dagen varit kaos, fran början till slut. Bada kottarna har varit halvt vansinniga, och mina nerver är inte alls var dem är. Alex har puttat ner Isabella fran hennes fatölj, sa nu ligger hon inne med värsta bula/ blatira i pannan, Alex roar sig med att ga runt och skrika och gapa hela tiden, Isabella har bestämt sig för att inte sova. Alls. Igar kväll tog det 90(!)minuter att natta henne, idag tog det 45 minuter att lägga henne för lunchtuppis. Helt galet, för detta är liksom tjejen som brukar somna snarare pa 90 sekunder. Det är otroligt frusterade att försöka natta henne med tanke pa Alex, hur ska jag roa honom sa länge liksom, det gar inte. Nej, fortsätter det sahär sa far vi hoppa tuppis mitt pa dagen... Lycka till med det säger jag. Alex har dessutom börjat springa ifran mig i affären, bara tanken pa att ga dit gör att jag far ont i magen. Naja, för att vara helt ärlig far jag ont i magen av ALLT nu för tiden. Dessa kottarna kör slut pa mig helt, suck. Hoppas hoppas att det lugnar sig snart, för jag klarar inte av en liknande sanhär dag igen.

Och detta är vad Alex roar sig med, hehe.

Ar jag över Alexander för tillfället. Igar begav vi oss till hans favvislekplats, och han roade sig med att kasta sten pa de andra barnen, förstöra deras lekar, blockera dem i rutschbanan, ja han gjorde allt han bara kan göra. Han avslutade det med att fa för sig att hoppa fran gungan. Ansiktet nerat, rakt i stenar.

Helt seriöst sa har jag god lust att bara sätta madrasser pa väggarna och halla honom inne i nagra veckor (ar!) men nej det funkar nog inte det heller. Far helt enkelt inse att jag kommer att vara fullt graharig typ imorgon, och lära mig att leva med det, hehe.

Min man är bäst!

 

Idag hade Lars fatt ett samtal fran sin chefs chef och blev kallad till hans kontor. Det visade sig att Lars skrev bäst resultatet pa slutprovet av kursen! Blir man stolt sa man spricker eller vad? Inte nog med att det ser sa bra ut för honom pa företaget, han fick dessutom en trofè och en resecheck pa x antal tusenlappar. Lars första tanke var en weekend i Paris, men nej. Jag är verligen inte redo att lämna barnen, och som jag sa till Lars, om 10 ar kan vi aka till Paris varje helg om vi sa vill det, varför göra det nu när vi förmodligen kommer att oroa oss och tänka pa barnen hela tiden ända? Nej, vi har en annan idè och vi ska planera och klura nu i dagarna pa hur vi löser det, fniss.

Och inte nog med att han vann priset idag, i fredags blev det officiellt, Lars är nu befodrad och chef över hela fabriken! Igen, stolt är jag som en riktig tupp! Att fa en sa pass stor befordran efter sa kort tid, visar hur jäkla duktig han är!

 

Stolt stolt stolt, fniss.

I lördags hade vi gäster, och satt ute hela dagen. Det var en perfekt blandning av mina vänner och Lars vänner, och alla hade supertrevligt. Alex var vild och galen som vanligt och sprang bade hit och dit. Grannarna har inskaffat en hund, inte en liten valp, utan snarare en äldre hund, som Alex sprang förbi flera ganger, den bara lag där. Grannen sa dock ifran för ett tag sen att han inte litar pa hunden, sa Alex borde ta det försiktigt. En liten tanke säger mig att man kanske inte ska ha den liggandes ute pa gräsmattan i ett barnomrade om sa är fallet, men men.

Framat kvällen, klockan var runt 20 sa är Alex vi hunden igen. Jag säger till Lars att ga och hämta honom, men Lars reagerade knappt pa det. Jag ser hur Alex närmar sig hunden, och jag ber än en gang att Lars ska hämta honom. Da händer det. Lars säger att Alex drog hunden i svansen, nat som jag inte sag. Jag sag bara hur han närmar sig den nyfiket. Smack säger det, och hunden hugger till. Jag frös till i hela kroppen, M och B som var här flyger upp och fragar vad som händer. Cool lugnt säger Lars att Alex blev biten. Jag skriker och verkligen puttar och smäller till Lars innan han reagerar (sahär i efterhand har jag fragar vad fan det var för reaktion, och Lars har förklarat att han helt enkelt frös till is, och inte fattade vad som hände). Alex ligger pa gräsmattan och skriker, har nog aldrig hört honom pa det sättet innan. Bettet i sig var inte djupt, utan ett skrapmärke pa näsan. Men skräcken som han hade var fruktansvärd. Han tror ju bara gott om djur och har liksom inte riktigt förstatt allvaret i vad djur kan göra.

Eftersom Lars och hans vänner var ganska sa förfriskande om man säger sa blev det jag och M som akte in till akuten med Alex. Orsaken till att vi akte till akuten var för stelkramo, men väl där fick jag höra att han fortfarande var skyddad, och att det inte var nan fara. Phew! Dock fick jag femhundra fragor om jag ville ha fotodokumentation pa det, om jag ville göra en anmälan osv osv osv. Jag sa nej till allt. Visst, grannen borde inte ha hunden ute, men trots allt har han varnat oss, och vi borde ha varit snabbare med att inte lata Alex ga nära. Det är förvisso inte lätt det heller...
När vi kom hem sov J och Isabella gott (tur att papporna finns, hehe), och jag hade svart att uttrycka min tacksamhelt till M för att hon ställde upp. Fortfarande har jag svart för det, men jag skickade ett langt sms dagen efter och försökte atminstone förklara. Jag bad ocksa Lars ta med Alex till grannen (jag hörde att han satt ute och rökte) och berätta hur det hade gatt och han uppskattade det jättemycket, han hade varit jätteorolig, stackare.

Nu hoppas jag bara att inte detta kommer att resultera i att Alex är rädd för hundar resten av sitt liv. Jag har förskt förklara för honom att det inte är normalt att hundar gör sa, att hundar faktiskt är snälla osv, men vi far se helt enkelt. Han har iallafall varit väldigt snabb med att peka pa näsan och berätta för oss hela tiden vad som har hänt. Stackars lilla Olyckskorp.

Kass bild tagen med telefonen. Det bruna pa näsan är jod, som synes är det inte ett stort sar han fick. Naja fram tills idag när han bestämde sig för att hoppa fran en gunga och skrapade upp halva ansiktet i stenar. Erm, mer om det imorgon!

Och ja, det händer inte sa mycket, därför är det daligt med uppdateringar ocksa. Finns liksom inte sa mycket att skriva om, hehe. Da väljer jag hellre att inte skriva nat.
Om nagra veckor (6 eller nat, 18 juni iallafall) bär det av till Italien, vi längtar. Det mesta är shoppat när det gäller vattenleksaker, badkläder och sa vidare. Vi aker in till Basel nan gang början pa juni och tar det sista. Och ja, det är ungefär det som händer. Suck, vilket otroligt meningslöst inlägg...!

Första maj bjöd pa grillunch med Oma und Opa som Alexander säger.

Till efterrätt blev det hemmagjord tiramisu- första gangen som jag gör det, och jisses vad gott det blev! När t.o.m Svärmor tar en andra omgang, da VET man att man har lyckats jäkligt bra, fniss.

Det enda som inte är kul är pensionärsgrannarna... Ca 5 minuter en gang var 30:e minut kommer dem ut. Som fint illusterat pa bilden, kan ni se var de bor och var de tittar ut, i tron att de är totalt genomskinliga. Hopplöst pinsamt!

I ett försök att skymma insikten lite har Lars försökt bygga upp en liten spalje liknande sak. Tänk är att rosorna ska klättra, just nu lutar det at hönsnät, men förslag tas gärna emot. ALLT för att stoppa spionerna, och för att kunna slappna av ordentligt pa varan terass!

Gula klätterrosor och en liten lavendel pryder altanen.

Hibbe Hibiskus är inne pa sitt tredje ar, och jag är sa stolt! Han ska fa en alldeles speciell plats i varan trädgard när vi bygger hus, om han klarar sig till dess, hehe.

Jordgubbsplantan med fiina blommor. Jag var hoppfull om att fa lite bär pa den till sommaren. Jag säger var, för den drömmen försvann när Alex plockade blommorna och gv dem till mig, hehe.

Tva margeriter har ocksa flyttat in pa altanen. En blomma jag har liiite svart för, eftersom de var anledningen till att jag var "ovän" med en medlem i familjen i typ 1 ar...

Det är ALLTID rätt tid pa dagen för ett glas champagne... hehe

Vi alla njuter av vädret!

 

Efter att ha suttit ute, busat lekt, skrattat och njutit av vädret (och sällskapet saklart!) är det nu tva trötta barn här hemma. Ja, trött mamma och pappa ocksa, hehe. Vi är fortfarande mätta efter alla mat och tiramisu och skipper helt enkelt middag och tar en macka runt mabordet istället. Det är mest för Barnen, de är sa vana vid att vi äter tillsammans, och sitter ner hela familjen runt bordet varje kväll och pratar, och det vill vi inte skippa. Sen blir det tidig sänggang. Imorgon är det MANDAG!

Alex har dessutom varit nästan helt och hallet sig själv hela dagen... Gläsje sa det sprutar fran mig och Lars, hoppas att det är över nu!