Helgen kom och gick- men det har varit en bra en! Fredagen var bara mys som vanligt, i lördags var vi pa IKEA och Toys r Us. Vi köpte de sista födelsedagspresenterna till barnen, och pa IKEA fräschade vi upp lite bland vara sängkläder och handdukar. Vi har en del gäster inplanerat, det ska bli sa kul, längtar! Först ut är mamma och pappa, det ska bli sa kul att de far träffa barnen pa hemmaplan, att Alex kan vara bland sina leksaker och visa upp hur han har det. Näst i tur star Moster och Co, det ska ocksa bli superduper kul! Sen hoppas jag ocksa att Madde och Andreas masar sig hit i sommar.

Imorse gick Alex och Lars till badhallen tillsammans och hade haft jättekul. Tokstollarna hoppade till och med fran trampolin tillsammans! Lars hade sagt till Alex att halla andan, men uppenbarligen glömde Alex att göra det. TUR säger jag att jag inte var där och beskadade. Och oj vad det var lugnt här hemma med bara en Isabella. Fick gjort sa vansinnigt mycket pa kort tid att det var skrämmande. Kan nästan skämmas att jag en gang i tiden tyckte att det var jobbigt med ett barn? Hehe, pinsamt nästan, fniss. NU vet jag vad det innebär att tycka att saker och ting kan kännas lite jobbigt.
Pa eftermiddagen gick vi langpromenad och pratade och planerade. An en gang blev jag positivt överraskad över saldot pa sparkontot, och hur tidsplaneringen ser ut just nu. Det böärjar närma sig, och jag är förväntansfull över de kommande aren. Vi pratade mycket om hur vi vill att huset ska se ut, och vi är ganska sa överens pa det mesta. Lars berättade om sina tankar och idèer och allt later superbra. Att det är han som drömmer om hus mest av oss märks tydligt!

Till helgen blir det shopping, kollade precis mitt bankkonto och blev positivt överraskad av saldot, alltid lika skönt när det händer. Det blir en del kläder, men det är ju ocksa var och sommargarderober som ska fräschas upp. Efter shoppingen beger vi oss till Mischa och Co för en drink (eller flera!). De har helt enkelt bestämt sig för att bjuda in sina vänner för drinkar av den enkla anledningen att "det var en lang vinter- lat oss göra nat kul". Och kul, det är jag säker pa att det kommer att bli!

Vi har superkul! Vi visade upp det för Lars igar kväll, han sag lie blek ut om nosen, fniss. Nu- dags att klippa klorna pa Monstrena!

Jag har inte tid att blogga, är alldeles för upptagen med att njuta av livet! Men det är sa det ska vara. Mitt senaste inlägg, om Isabella känns som ljusar iväg, hon har helt plötsligt blivit världens bästa Isabella igen, och golvet är hennes bästa vän. Hon kryper gärna och ofta iväg och utforskar. Orden kommer i full fart, och hon säger mamma pappa titta och där. Mycket tidigare än Alex, men det hade vi ocksa räknat med eftersom hon hör oss prata mycket mera.

I helgen hade vi svärföräldrarna pa middag, och vi bjöd pa racelette. Vi planerade varan Italienresa, oh vad jag längtar! Alex längtar nog mest av alla, han vill ofta kolla i katalogen och pekar och oohar sig. Detta kommer att bli bra! Han var ocksa noga med att kela och mysa med alla sa att det blev rättvist.

Ar det bara jag som tycker att Alex är väldigt väldigt lik sin farfar?

Jag har ocksa hittat ett HUS. Det är väldigt väldigt likt vad jag och Lars har pratat om att vi vill ha och jag tycker att det är jättekul att se det sa pa "papper". Dock är det ju inte aktuellt än pa ett tag, dels har vi ju inte direkt typ 5.4 miljoner att hosta upp bara sadär, sen vill Lars ocksa ha en mer säker syn pa sin framtid pa företaget innan vi bestämmer var vi ska bo. Varat hus blir ju trots allt det stället vi ska tillbringa resten av varat liv tillsammans pa, Men den dagen det är dags, da kommer det att bli sa kul!

I helgen blir det en tripp till IKEA, nästa helg besök i Basel (jippie). Det är dags att uppdatera sommargarderoben för oss alla. Pa kvällen blir det cocktail hemma hos Mischa och hennes man, kul att vara gubbar ska fa träffa varandra. Och ja, sen är det inte langt kvar tills mamma och pappa kommer hit, woho!

Jag haller pa att fa ett nervöst sammanbrott. Jag vet inte vad det är med Isabella, jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till med henne. Ingenting duger, och hon tjuter konstant, hela tiden, med bara nagra fa pauser. Jag har testat ALLT, dansa med henne, sjunga, hoppa runt, titta pa barnprogram, ge henne kex, te, sitta och leka pa deras rum, ga runt med henne, ga ut med henne och ga, alltsa ja, när jag säger att jag har testat allt menar jag verkligen ALLT. Men hon bara forsätter och fortsätter och fortsätter lite till. Hennes tjut skär in i ryggraden pa mig, och jag vet inte vad det är som är fel!

2 1/2 minut ur mitt liv just nu. Känsliga öron varnas....

Ibland händer sana syskongrejer som gör att man undrar över det där osynliga bandet. Idag när Isabella tog en tupplur satte jag mig vid datorn, Alex brevid. Jag läste lite bloggar medan han satt och pillade pa min telefon. Efter ett tag, helt fran ingenstans (det var ingen musik pa, eller nat ljud alls, bara ljuv tystnad) sa reser sig Alex upp fran stolen, tar tag mig i handen, säger Mamma kom och leder in mig till sovrummet. Och där ligger Isabella, klar vaken, men tyst som en mört. Hur i hela friden kunde han veta att hon var vaken?? Jag menar, hör inte jag ett ljud sa hör ju inte han nat heller, jag är ju trots allt mamma med alla sinnen pa högspänn hela tiden. Snacka om kommunikation pa en helt annan niva, där jag inte finns med...!

Nu är det dags att nanna kudde, det är fullmane, sa jag räknar med fa timmars sömn.

Alex är världens mest omtänksamma och kärleksfulla lilla människa. Det är ibland sa jag och Lars sitter och blir sa förvanade. Alltid efter maten tar vi en chokladbit var. Alex är den som delar ut det, och ser ALLTID till att jag och Lars har fatt varsinn innan han tar sin. När vi tittar pa Phineas and Ferb pa kvällen gar han först och hämtar sitt täcke till mig och Isabella, och ser till att vi är täckta överallt (han är väldigt noga med att fötterna ska ha täcke dem med). Sen gar han och hämtar Lars täcke och lägger det pa honom, SEN bestämmer Alex var han ska sitta, när alla andra är nöjda och belatna. Han har full koll pa vilka som är Isabellas favvisleksaker för dagen, och är väldigt noga med att hämta dem till henne, gärna direkt pa morgonen när hon vaknar. Sitter vi och äter och Isabella slänger nat i golvet (hela tiden!) är det Alex som flyger upp och ger tillbaka det till henne. Ja listan kan göras sa lang, vi är sa lyckligt lottade jag och Lars som har en Alexander.

Han saknar ocksa sin pappa idag, en massa. Han ville inte äta middag för att inte pappa var hemma, det var jätejobbigt för honom att bada eftersom det inte var pappa som badade honom. Stackars. Klockan 19:55 satt vi och kollade barnprogram pa Youtube (hehe) när han bara tog mig i handen och sa Mamma, kom, gjorde gäsp ljud och gick till sitt rum. Vi gick in och la oss i sängen och han somnade nästan direkt när han la huvudet pa kudden. Alskade barn, vad har jag gjort för att förtjäna dig? Tack för att du gör mitt liv sa underbart, pa gott och ont (ibland kan du vara en riktig Skitunge).

Älskade kottar- som bara inte gar att fanga pa bild tillsammans!

Just nu är det mindre kul här hemma. Isabella beter sig som en helt vanlig (snart) 1 aring, det vill säga hon är skitjobbig. Inget duger för lilla madam, och det är skrik trots tarar och väldigt lite skratt fran hennes sida. Alex beter sig som den mest överkänsliga typen nansin, skulle han spilla minsta lilla droppe vatten sa blir han jätteledsen och grater krokodiltarar tills vi byter kläder pa honom. Bade jag och Lars är sjuka och hängiga, dessutom aker han pa kurs imorgon och kommer hem pa fredag. Det kommer att bli jättekul- verkligen. Suck. Men klarar mig, det gör jag, har inte mycket annat val. Det enda riktigt sköna är vädret, och vi försöker vara ute ofta och länge för att njuta ordentligt av värmen (runt 15 grader i drygt en vecka). Jag räknar stenhart med att det säkerligen kommer att komma mer snö, men innan dess ska vi nog hinna njuta lite mer!

Dagarna här hemma har försvunnit i full fart. I torsdags var vi pa äventyr i Solothurn, lätt en av de finaste "städerna" (den är ganska liten) som jag har varit i här i landet. Med oss hade vi Mischa och Jack, som guidade oss igenom. Det kom hem en del kläder, men inte sa mycket eftersom jag och Lars har planer pa att bege oss till Basel snart. Fredagen blev en myskväll med tacos (vad annars pa en fredag, heh) och lördagen blev en slappis med ett shopping besök i grannstaden pa eftermiddagen. Idag har vi varit hemma hos svärföräldrarna och ätit fondue.

Mindre kul är Isabella. I torsdags kräktes hon ner hela sig, mig och barnvagnen när vi klev av bussen, visade dock inga andra tecken pa att vara sjuk. Igar kväll direkt när jag gick och la mig kräktes hon ner oss igen, och halva sängen. Sen kräktes hon ytterlgare nagra ganger, stackars lilla Sessa. Vi bestämde dock ända att aka till Svärföräldrarna, eftersom hon inte visar nagra tecken pa sjukdom eller sa, och hon mar ganska bra mellan kräkattackerna, förutom att hon är supertrött- hon har sovit nästan halva dagen i 4 omgangar.

Vi har klurat här hemma pa vad det kan vara, och en sak som vi känner är den mest logiska, är att det helt enkelt är stress. Hon har ju trots allt gatt igenom ett ordentligt trauma, och vi tror att detta kan vara en reaktion pa det hela? Att hennes underbart söta lilla kropp helt enkelt visar att det har varit en jobbig vecka. Hoppas bara det gar över snart sa att hon kan ma bättre igen!

Nästa vecka blir en kort familjevecka, Lars har kurso ch aker onsdag eftermiddag och kommer hem fredag kväll. Men äh, det ska nog funka det med, efter denna veckan som gatt sa är det inte manga saker som känns jobbiga vill jag lova.

Nu- dags att umgas med min man resten av denna söndagskvällen. Men umgas menar jag saklart wowa, fniss.

Imorse filmade jag barnen, och det blev ganska langt, men sa kan det ga, hehe. Det visar dock en ganska vanlig morgon hemma hos oss, med allt vad det innebär.

Äntligen har jag lyckats fanga Isabella huggisar pa bild! Hon har alltsa fatt sina huggtänder innan framtänderna, och ser ut som ja, en liten vampyrbebis, fniss. Jag undrar om mitt Twilight beroende under graviditeten har nat med saken att göra...?

Hon har ocksa väldigt väldigt blaa ögon, nat som folk här reagerar pa hela tiden, uppenbarligen inte sa vanligt i detta landet med sa väldigt blatt.

Gardagen började som alla andra dagar, det var söndag,vi slappade, vi tog en promenad, ja en helt vanlig söndag. Dock slutade den pa ett helt annat sätt.

Efter middagen gick barnen in och badade tillsammans, som alltid. Lars är den som badar dem och satt i badrummet, precis som alltid. Jag hade precis satt pa vatten till Isabellas välling samtidigt som jag satt och gjorde min tyskaläxa. Efter ett tag när jag var som mest uppslukad av läxan kom jag pa vattnet och fragade Lars om han snabbt kunde fixa vällingen. Ungefär i samma sekund som han lämnar badrummet hör vi att Isabella far en kallsup, men vi reagerade knappt pa det. Hon är ett litet vilddjur i badkaret och dyker gärna och ofta, sa en kallsup här eller där är inget som vi reagerar direkt pa. Dock brukar de följas av liten hostattack och fnysningar.... Det tog inte manga sekunder (Lars hann ungefär halla vatten i flaskan) tills vi hörde Alex ropa fran badrummet. Han hade panik i rösten, nagot som jag aldrig hört tidigare. Jag tror att det gar upp för mig och Lars i samma sekund att vi inte hade hört Isabellas vanliga hostattack efter kallsupen, och jag skrek till Lars att nat är sa fel, och vi bada flög in i badrummet.

Lars kom först, med mig tätt efter, och att se min man fiska upp en livlös Isabella ur badkaret är en syn som för alltid kommer att sitta kvar hos mig. De sekunderna när jag sag min dotters älskade lilla kropp hänga som en geleklump i famnen pa Lars, lila i ansiktet och läpparna och inte VETA, de sekunderna som gick när jag stod brevid Lars och jag tror jag skrek rakt ut, helt ärligt kommer jag knappt ihag, att inte veta om hon levde eller inte, smärtan och angesten gar inte att förklara i ord, känslorna och tankarna som flög igenom mitt huvud kan jag knappt fanga igen, vill inte fanga igen. Jag springer ut och ringer mina föräldrar (normalt hade man kanske ringt ambulans direkt- men tro mig, min hjärna funkade allt annat än normalt) men efter ett snabbt samtal till mina föräldrar ringde vi efter ambulansen. Isabella var nu vid bättre skick och hade kräkts en massa vatten och grät- bra tecken! Men samtidigt vet man ju aldrig om det har blivit hjärnskador, ja listan kan göras lang pa alla tänk om.

Det skulle ta 15-20 minuter innan ambulansen kom, nat som gav mig panik. I verkligheten tog det ännu längre tid eftersom de inte hittade hem till oss. Da bor vi ända vid huvudgatan... Isabella var supertrött, och ville bara sova, men det fick hon inte, och vi visste ju inte heller säkert att det bara var att hon var trött och inget annat. När ambulansen väl kom kollade de lungor och allt lät bra, men de hörde av sig till barnsjukhuset i Bern, som tyckte att vi skulle aka. Bern ligger ca 5 mil härifran, jag och Isabella akte med ambulansen och blaljus medan Lars och Alex kom efter i bilen. Väl i ambulansen fick Isabella lov att sova, och det tog inte manga minuter för henne.

Pa sjukhuset tog de blodprovet, lyssnade pa hjärtat och lungorna, vi blev skickade till lungröntgen och det bestämdes att, även om alla prover kom tillbaka bra, att vi skulle stanna över natten. Det var med grat i halsen som jag pussade Alex godnatt och hejda. Min son. Min hjälte, som utan att vara för medveten av det, räddade livet pa sin lillasyster. Lars fick ocksa en massa beröm för hans snabba handlingar, och han hade gjort allt precis rätt, och förmodligen ocksa räddat henne.

Pa vart rum var det 5 andra barn med diverse stahej, hjärnskakningar, feberattacker och brännskador. Jag sov inte mer än en blund, tror jag räknade det till 15 minuter eller sa pa hela natten. Isabella fick en spjälsäng men hon tillbringade hela natten i famnen pa mig, sov som en stock gjorde hon, och observationerna varje timme sov hon igenom. De gav upp att kolla reflexer i ögonen, för hon var sa trött att det gick inte att väcka henne. Jag bad om vi kunde fa in en säng som även jag kunde ligga i men det gick inte, först sa de att det var för att hon kunde trilla ur. Senare fragade jag om det inte var ok att jag tog madrassen fran spjälsängen och la den pa golvet? Men nej, det gick inte det heller, för barn under 1 ar far inte sova i samma säng som sin mamma pa grund av risken för PSD... Ja, jag blev lite irriterad!

Jag hade en miljon tankar och sen lite till som for genom mitt huvud hela natten. Vid 1 hade jag panik i hela kroppen och tänkte att jag inte kommer att klara natten, dels för bristen pa sömn, stress, men ocksa att det gjorde ont i hela kroppen fran stolen jag satt i  (och hade nagra timmars mer sittande att se fram emot). Men da slog tanken mig om hur det hade kunnat se ut, om saker hade sett annorlunda ut. Att min natt hade kunnat vara sa mycket värre, pa ett helt annat sätt. Da kändes den harda stolen helt plötsligt inte sa hard längre, när jag faktiskt satt brevid mitt älskade barn och tittade pa henne när hon lag och sov- och andades.

Alex hade haft en lite jobbig natt han med, han hade vaknat vid 3 och ville hämta oss, och sen vaknat en gang i timmen. Kl 9 kom de till oss, da hade Isabella redan lyckats leka igenom varenda leksak och busat och haft sig (även om jag fick väcka henne kl 8:15 när det var dags för frukost). Klockan 11 fick vi aka hem, alla fyra, hela varan familj, sa som det ska vara.

Det är manga som fragar hur vi mar. Och ja, hur mar vi egentligen? Isabella mar jättebra, frisk som en nötkärna och inga men. Alex har visat lite reaktioner idag med humörsvängningar- absolut normal reaktion. Jag och Lars har pratat en del om det, men ibland blir det svart. Alla tänk om är just nu för manga. Och alla skuldkänslor ännu fler. Aven om vi inte ska skylla pa oss själva sa är det svart. Vi vet ju bada tva att man ska inte lämna barn i badkaret, och igar var första gangen det hände... Pa bara nagra korta sekunder sa kan hela livet ändras. I varat fall hade vi san jäkla tur att jag inte kan beskriva min tacksamhet i ord. Och aldrig nansin igen kommer nat att hända- det skulle inte ha hänt fran första början.

Jag har ocksa insett idag, vilka fina människor jag har runt mig. Vi har fatt sms, telefonsamtal, mail, ja listan kan göras lang, fran alla som har visat sin omtanke. Tack. Jag vet inte vad mer jag kan säga än tack till er alla. Det värmer sa mycket i kroppen fran allas kärlek att det nästan gör ont. Fast pa ett bra sätt.

Jag sa även till Lars att jag hade velat köpa alla leksaksaffärer som finns i hela världen till Alex, men inte ens det känns tillräckligt. Min stolthet över honom... Ja, ord räcker inte till.

Isabella sov kasst inatt igen, var vaken flera timmar och mest gnällde och gnydde. Bade jag och Lars har känt oss hjälplösa da vi inte riktigt kunde komma pa vad det är. Sammanlagt sömn för mig denna helgen ligger pa ungefär 6 timmar, jag kan lova att jag är trött!
Men imorse kom svaret. Vi sag dem. De där äckligt jobbiga framtänderna som har tittat igenom, och helt plötsligt finns det ju en förklaring till de tva senaste dagarna/ nätterna. Stackars Liten har det inte lätt, och min brist pa sömn känns som en petitess jämfört med vad hon gar igenom! Jag och Lars är dessutom väldigt bortskämda med sömn fran Alex, han har alltid sovit bra, självklart med vissa undantag- men i det stora hela kan vi absolut inte klaga pa hans sömn. Dessutom har vi aldrig märkt av att han har fatt tänder och sant, sa för oss kommer det nästan som en chock nu att "ga igenom" sana saker. Dumma är vi, som omedvetet jämför vara barn och tror att de är likadana. Skärpning pa oss!

Igar började vi kolla pa filmen som jag pratade om. Helt underbar. Ska kolla klart pa den ikväll och jag längtar redan!

Inatt vaknade Isabella till manga manga ganger och langa langa stunder, nat som aldrig händer annars. Efter ett tag kände jag att hon var varm, och visst. 38.8 sa termometern. Stackars liten! Det fick bli alvedon pa det och sen fortsatte natten med sisadär en 2 timmars sömn. Men det är nat som händer när man blir förälder, och helt plötsligt hittar man energi bara fran ingenstans, och även om det var minimalt med sömn sa är jag inte sa vansinnigt trött ända. Idag mar Isabella bra igen verkar det som, febern är borta och hon är glad. Pigg vetetusan, hon sov ju inte mycket hon heller, hehe.

Ikväll blir det thai hämtmat- första gangen nansin som jag och Lars köper hämtmat! (Donkan räknas inte, det är liksom inte mat, hehe). Efter det blir det film, eller snarare en dokumtentär om bebisar som jag fick lana av Mischa igar. Ska bli super intressant att titta pa den!

I början pa aret, nästan precis vid arskiftet fick jag ett brev fran CSN tillsammans med en härlig faktura pa runt 20.000 kronor, med betalningsdag sista januari. Egentligen kom det väl inte som nan överraskning, jag vet ju om att jag har tagit studielan, men sen jag flyttade till Schweiz, har CSN legat ganska langt ner pa min lista över saker att tänka pa. Sagt och gjort, jag ringde upp dem direkt och fragade hur jag ska ga till väga. Tanten som jag pratade med var en riktig surfitta, och hennes svar pa allt löd ungefär inkasso inkasso inkasso. Samtalet slutade med en väldigt frusterad Annika som säger "Men skicka det till inkasso da!". Efter att jag lugnat ner mig nagra minuter ringer jag tillbaka. Far prata med en annan supertrevlig kvinna som säger att jomen visst ska vi ordna detta pa bästa sättet, lovade en avbetalningsplan och allt, med villkoret att jag betalar in 2.000 kronor denna manaden, för att som hon sa "göra dem mer vänligt inställda till mig". Samtidigt beställde jag ansökan om nedsättning pa beloppet som ska vara betalt 2011. Sagt men gjort, efter nagra dagar far jag hem ytterligare ett brev fran CSN, denna gangen med en faktura pa 10.000 kronor. Ringer tillbaka igen, far prata med en annan människa som säger at mig ungefär att ignorera fakturan, att eftersom jag har lämnat in en ansökan om nedsättning sa ligger allt pa is, och inga beslut tas, eller fakturor ska betalas innan vi har lagt upp gällande avbetalningsplan. Jag fragade hur det blev med den, och hon sa ett löfte är ett löfte, sa självklart kommer det att ga igenom.

I förra veckan betalade jag in de 2.000 kronorna, ringde som de sagt till mig 3-4 bankdagar senare, det vill säga i mandags. Da hade pengarna fortfarande inte kommit in, och jag blev nervös. Fragade handläggare nummer 54545 i raden av alla jag pratat med men hon sa att nejda ingen fara, det blir ingen paminnelse pa det bla bla bla, att jag skulle ringa tillbaka fredag- idag da pengarna säkert kommit in.

Sagt men gjort, imorse var jag GLAD och tänkte äntligen slippa skiten! Jo men visst! Kvinnan jag pratade med denna gangen var en riktig surfitta hon med och sa till mig att nej, de 2000 kronorna accepterar dem inte alls, avbetalningsplan gör dem inte det heller, utan endast om man betalar in halva summan av skulden, och bad mig snällt att betala in ytterligare 8000 kronor och sen höra av mig igen! Helt sjukt. Helt jävla sjukt! Jag ringde till Lars och grät och grät och sen lite till. Seriöst börjar jag undra om det är att CSN inte vill att jag ska betala tillbaka? Jag menar, jag har bade bett om ursäkt, sagt att jag tabbade till det när jag bara gjorde adressändring hos Skatteverket, förklarat för dem 100 ganger att det enda jag vill är att fa betala tillbaka. När jag fragade henne ocksa om hur det gick med löftet om avbetalningsplan löd hennes svar att nej det ser hon ingen notis pa, sa det gäller inte. Sa sjukt.

Till slut ringde jag tillbaka igen... Pallar inte mer. Men denna gangen fick jag prata med en underbar handläggare. Och nu har jag min avbetalningsplan, äntligen. Hon bad om ursäkt när jag drog hela historien om hur jag blivit behandlad, hon tyckte att det var helt fel att det ska ga till pa det sättet (jag grät i princip när jag pratade med henne.) Men hur sjukt är det inte att man ska behöva ringa gratandes till CSN och ungefär böna och be om att fa betala tillbaka sin skuld och göra rätt för sig? Jag har ingen förstaelse alls för hur de har betett sig, och att det har tagit 6 veckor av 1-2 samtal i veckan för att jag ska fa möjligheten att fa betala tillbaka? Och ja, den andra fakturan, den pa 10.000 kronor, den var inte frusen den heller utan hade förfallit till betalning! Nu är den ocksa uppklarad, men det är ju kul att se att de vet vad de gör pa det stället.... Mer inkompetenta idioter far man nog leta efter...