Alex är världens mest omtänksamma och kärleksfulla lilla människa. Det är ibland sa jag och Lars sitter och blir sa förvanade. Alltid efter maten tar vi en chokladbit var. Alex är den som delar ut det, och ser ALLTID till att jag och Lars har fatt varsinn innan han tar sin. När vi tittar pa Phineas and Ferb pa kvällen gar han först och hämtar sitt täcke till mig och Isabella, och ser till att vi är täckta överallt (han är väldigt noga med att fötterna ska ha täcke dem med). Sen gar han och hämtar Lars täcke och lägger det pa honom, SEN bestämmer Alex var han ska sitta, när alla andra är nöjda och belatna. Han har full koll pa vilka som är Isabellas favvisleksaker för dagen, och är väldigt noga med att hämta dem till henne, gärna direkt pa morgonen när hon vaknar. Sitter vi och äter och Isabella slänger nat i golvet (hela tiden!) är det Alex som flyger upp och ger tillbaka det till henne. Ja listan kan göras sa lang, vi är sa lyckligt lottade jag och Lars som har en Alexander.

Han saknar ocksa sin pappa idag, en massa. Han ville inte äta middag för att inte pappa var hemma, det var jätejobbigt för honom att bada eftersom det inte var pappa som badade honom. Stackars. Klockan 19:55 satt vi och kollade barnprogram pa Youtube (hehe) när han bara tog mig i handen och sa Mamma, kom, gjorde gäsp ljud och gick till sitt rum. Vi gick in och la oss i sängen och han somnade nästan direkt när han la huvudet pa kudden. Alskade barn, vad har jag gjort för att förtjäna dig? Tack för att du gör mitt liv sa underbart, pa gott och ont (ibland kan du vara en riktig Skitunge).

Älskade kottar- som bara inte gar att fanga pa bild tillsammans!