Ibland händer sana syskongrejer som gör att man undrar över det där osynliga bandet. Idag när Isabella tog en tupplur satte jag mig vid datorn, Alex brevid. Jag läste lite bloggar medan han satt och pillade pa min telefon. Efter ett tag, helt fran ingenstans (det var ingen musik pa, eller nat ljud alls, bara ljuv tystnad) sa reser sig Alex upp fran stolen, tar tag mig i handen, säger Mamma kom och leder in mig till sovrummet. Och där ligger Isabella, klar vaken, men tyst som en mört. Hur i hela friden kunde han veta att hon var vaken?? Jag menar, hör inte jag ett ljud sa hör ju inte han nat heller, jag är ju trots allt mamma med alla sinnen pa högspänn hela tiden. Snacka om kommunikation pa en helt annan niva, där jag inte finns med...!

Nu är det dags att nanna kudde, det är fullmane, sa jag räknar med fa timmars sömn.