Igår vad nog den värsta dagen av alla de senaste 10 månaderna. Alexander var lite hängig på morgonen men inget som jag direkt tänkte närmre på. Framåt eftermiddagen stod det helt klart att nåt var fel eftersom han var jättegnällig, inte grät eller så utan mer gnydde, och klarade knappt av att hålla ögonen öppna. Sen började han nästan koka kändes det som och då blev jag ordentligt orolig. Efter en del fram och tillbaka konstaterade vi att det kan vara en tand på g och att han reagerar otroligt kraftigt på det, men hög temperatur och allt annat som kommer till.

Jag sov knappt nåt och är helt totalt väck idag, Alexander är fortfarande varm och hängig och otroligt gnällig, så min kära storasyster är nu ute på en långpromenad för att avlasta mig lite och låta mig andas.

Vad skulle jag ta mig till utan mina systrar??

Nu har vi varit hos doktorn och det gick bra. Hon höll pa att fa mig att svimma när hon sa att denna sprutan gör inte lika ont som alla andra eftersom den bara gar in i fettet medan dem andra gar in i muskeln.... Tur att hon inte sagt det med muskeln innan!

Vägde och mätte Alexander ocksa, och han är liten men perfekt. Han är 70.2 cm lang och väger 8730 gram. Han är liten för sin alder, men vikten är perfekt för hans längd. Och hon tyckte inte det var nat att oroa sig för heller, utan sa länge utvecklingen gar framat och han har babyhull sa är det jättebra.

Usch nu börjar det krypa i kroppen som vanligt innan vi ska till doktorn. Det ska förvisso bli kul att se hur lang han är och hur mycket han väger, men sa ska han ocksa fa en extra vaccinering mot mässling eftersom det gar en epidemi här just nu. Hoppas att det gar bra!

Lars är jättesöt, har ringt flera ganger idag redan, tror han saknar oss gaaanska mycket. Och snart har halva veckan gatt ju! Yay!

Kan inte fatta att det redan är kväll?? Och jag och Snoddas har snart klarat oss igenom dag 1, helt utan nagra missöden, yay. Nu sover snutten och jag har lite tid att slappa. Tog lite längre tid än vanligt för honom att sova dock, men det är ju för att han är van vid att det är pappa som tar hand on kvällbestyren.

Imorgon kommer farmor hit sen ska vi ga till doktorn tillsammans. Förvisso hade jag ju klarat det själv, det är mer för hennes skull som jag fragade om hon ville följa med, hon är nervös att hon inte ska fa träffa Alexander innan vi aker hem. Tramsa!

Lars säger: "Nej Alexander, du far inte klättra i bokhyllan!"




Alexander tänker "Det skiter väl jag i!"




Oj oj, far ta en liten paus, det tar pa krafterna att dra ut sa manga saker.




Ah upp igen!




Alltsa varför har ingen berättat för mig tidigare hur kul detta är? Ska göra det vaaarje dag nu!

GULLUNGE!

Alexander har en otroligt charmig badfrilla.

Nu i dagarna har jag bakat (säger man verkligen baka?) julgodis. Det resulterade i tryfflar, cornflakes godis och kokosgodis än sa länge.



Jag och Lars tänkte att vi skulle smaka lite pa det, tillsammans med en kopp te. Men vad händer däremellan? Jo, jag, som efter 8 manader visst inte har lärt mig vissa grundregler, glömde att en viss liten gottegris satt i sin stol. Sa medan jag stog i köket och fixade te, hände detta....









Om det var nan som undrade sa har vi öppen planlösning här, sa tro nu inte att jag lämnade Alex ensam vid bordet och gick in i ett annat rum, nej köket och vardagsrummet hör nästan ihopa, sa när jag gör te är han fortfarande nära mig och bara en ryggvändning iväg.

Tyvärr är kvaliteten pa bilderna inte den bästa da vi hade fel lins pa, och i sana impulsfoton sa har man inte direkt tid att byta utan man far ta det som det blir. Vi hade oss ett väldigt gott skratt jag och Lars iallafall.

Det börjar bli lite svart att ta bilder pa Alexander nu för tiden, för skitungen är inte stilla en sekund. Nejda, det ska klättras pa allt och överallt, sen är det upp till mig och Lars (enligt Alexander) att se till att det är stabilt eller stabiliseras!

Detta kan man nästan göra till en gissningslek, ungefär gissa vad Alexander brukar äta till lunch...

De senaste dagarna har jag och Lars haft fullt upp. Skitungen har nämligen bestämt sig för att det är dags att sta upp. Overallt. Hela tiden. Suck!

(Ber om ursäkt att bilderna är lite konstiga, men det är inte lätt att fota en Alex som bara vill fanga kameran!)

Jag tror att Alexander har lite identitetskris för tillfället. Nu när han har börjat krypa vet han inte riktigt hur han ska bete sig.
Igar lag han pa golvet och busase i köket när Lars kom hem, och direkt när han fick syn pa Lars började han slafsa sa som en glad hund och kröp fram till honom. Sen har han ocksa börjat göra ett helgalet ljud, later som värsta skräckfilmsbebisen. Och han har börjat bita mig i tarna ocksa.

Igar när jag bakade fick Alex en liten bit vit choklad. När han var klar med den kom han till mina ben och började dra mig i byxbenet samtidigt som han mässade pa mmm mmm mmm. Tror han försökte antyda nat med det.

Men han är kanske en liten hundvalp, för jag har manga stunder, ofta nu för tiden som jag känner att det hade varit skönt att sätta koppel pa honom. Tror dock inte han hade uppskattat det fullt lika mycket?